Fint besök

Jag vet inte om jag ska börja bli orolig:

Förra veckan fick bloggen besök av Riksskatteverket, idag har jag haft besök av Riksåklagaren.

Vad ska man dra för slutsats?

Vad har jag gett mig in i?

Storasystern har sett ut ett träningspass som vi alldeles strax ska prova på.

Om det inte kommer något inlägg i morgon beror det på att jag har så mycket träningsvärk att jag inte kan skriva.

Bastutips

Idag skulle Gubben och jag bada bastu i skift eftersom svärmor åkt hem. Jag bråkade mig till att få basta först och klev in i bastuns drygt 100 gradiga värme.

Inne i en bastu är det rätt naturligt att luta sig framåt, man har då nära till vattenhinken och, ja det känns naturligt på nåt sätt.

Försök att förstå min känsla när jag lutade mig tillbaka och upptäckte att jag fortfarande hade ett stort silversmycke på mig och när det 100-gradiga silversmycket lägger sig mot den tunna huden nedanför halsgropen.

Det blev en kort bastu idag...

*Flämt*

Jag läser i en av våra stora kvällsblaskor om Stjärnorna på slottet. Där beskriver man serien som "SVT´s seniorsåpa".

Jisses! Hur gammal är jag egentligen?

Städtagen

Nu får familjen gå på tå, för nu är det dammsuget och såptvättat överallt. Denna vecka blev jag inte fullt så svettig och andfådd, men det betyder egentligen ingenting.

Barnen sitter nu som ljus i soffan och tittar på Alram Eest "Höjdarna" för sista gången denna jul-säsong. Ikväll åker alla julfilmer in i mörka garderoben och kommer inte fram förrän det närmar sig första advent i höst igen.

Förresten är Lill-killen ovanligt orolig idag. Hans grymtanden eskalerar till rena vrål. Undrar varför han tycker det är sån skön känsla att vråla?

Kaffe-funderingar

Jag har fastnat på sajten I want one of those och hittade där en kaffemugg med följande text:



Hel oemotståndlig!

Detta är verkligen "Stuff I don´t need but really really want!"

Grekland

Ikväll ska Gubben och jag ut och fira mitt nya jobb. På Restaurang Akropolis ska vi äta gott och minnas härliga stunder i Grekland som vi upplevt. Tack Ove för härligt presentkort!

För att orka vara vakna lite längre än till 8 ikväll har Gubben tagit en liten middagslur, men det var nog ett misstag, för nu orkar han inte kliva upp. Vi kanske inte kommer längre än till Sebbans pizzeria i Bälinge?

En hemsk tanke

Jag har konstaterat att mitt CocaCola-intag börjar bli rätt stort. Jag kan gå och riktigt längta efter ett glas Cola. Nu är det ju så att CocaCola inte är det billigaste man kan dricka.

Det vänder sig i magen på mig, men tänk om jag måste lära mig att dricka kaffe för att få i mig koffeinet?

Får jag lov?

Om en liten stund börjar en av tv-veckans höjdpunkter, eller rättare sagt två höjdpunkter.

På SVT börjar Riket, men det får nu stå tillbaka för Let´s dance på tv4. Fram med chips (ja, jag får ju äta det igen), coca cola och en skön filt. Här ska sovas... nej, tittas menar jag.

Avslöjandet

För mindre än en timme sedan togs munkavlen bort från min mun.

JAG FICK JOBBET!

Jag är så himla glad och det ska bli en så rolig utmaning att gå vidare i arbetslivet.

Ett stort tack till alla ni som höll tummar och tår för mig.

Ny dag

Oj oj oj! Nu är det ny dag och jag får fortfarande inte berätta (än).

Det handlar inte om att Angelina Jolie är gravid, för det har väl inte undgått någon, inte att det är Moneybrother som gjort P3´s Morgonpassets signaturmelodi från och med nästa vecka.

Snart slipper jag gå sprickfärdig...

En hemlighet

Jag är så himla glad, men det är en hemlighet varför. Jag får inte berätta förrän i morgon! Hur ska jag klara mig, för det sprudlar i mig att berätta!

Riksskatteverket

Idag har jag haft besök från Riksskatteverket på bloggen. Smickrande, men här hittar de inget att deklarera.

Stoooor kille

Som förälder har man vissa minnesstolpar i barnens utveckling som värmer extra mycket.

Lill-killen har en jättelös tand i munnen nu.

Jag är sååå stolt!

Pensionärsdokusåpa

Igår skulle Storasyster och jag kolla på Stjärnorna på slottet. Detta var under protest från Storasyster som betonade att det ju var "en dokusåpa för pensionärer".

Eftersom jag sett de två tidigare avsnitten kan ni ju tänka er hur jag reagerade, men jag lyckades övertala henne ändå att hålla mig sällskap i soffan.

Gissa nu vem av oss två som blev mest begeistrad av handlingen?

A. "Pensionären" mamman
B. Storasystern

Tummar och tår

Tack alla vänner som hållit tummar och tår för min skull under intervjun i eftermiddag.

Det kändes bra, men nu är det bara att vänta på besked.

Knasig i bollen

När jag för några år sedan hade islandshäst installad på en gård inte långt ifrån Stenkastet blev det vid ett tillfälle råttinvasion. Bonden som hade gården hade sänt alla sina nötkreatur till slakt och råttorna letade nya matställen. Vad kan vara bättre för en hungrig råtta än ett stall med all havre, betfor och andra godsaker som hästar slaskar runt med? (Råttor i ungefär i storlek av en vuxen människas hand + svans.)

Eftersom jag besitter en god portion råtträdsla blev mina besök i stallet jobbigare och jobbigare ju fler råttor jag såg, och jag såg MÅNGA. Varje dag!

Min häst tyckte heller inte om råttor och trampade ihjäl dem när hon kom åt i sin box, vilket jag kanske inte direkt uppskattade när jag skulle mocka och upptäckte döda och halvdöda råttor i halmen.

Inte heller bonden var speciellt glad över gnagarna och lät till sist Anticimex komma och lägga ut råttgift. Efter något dygn sänkte sig ett lugn över stallet och man såg inte ens en råttsvans. Mycket effektivt!

I morse när jag gick upp så tidigt och hörde vilket liv mössen förde i väggar och innertak bestämde jag mig att nu var måttet rågat. När jag hörde hur någon mus/sork släpade på något i innertaket tyckte jag det var lite väl äckligt. Så fort COOP öppnade stod jag där och köpte mig dubbel dosis med råttgift som min käre gubbe har lagt upp på kallvinden.

Nu återstår att se om det blir lugnare i huset.

Håll tummarna

I morgon bär det iväg på anställningsintervju. Det känns rätt bra och jag tycker det är kul att gå på intervjuer. Dels lär det mig personligen att marknadsföra mina egenskaper, dels så får jag större trovärdighet i mitt arbete som datortekshandledare att faktiskt vara i jobbsökarsituationer.

Hur bra skulle jag kunna förmedla en anställningssituation om jag själv inte varit på en på 10 år?

Vårtecken II

Långsamt men säkert kämpar krokusen upp ur krukan...

McDonalds

McDonalds har fått kritik för en leksak som hälsar på ett "otrevligt sätt"




Själv fotograferade jag en av våra trädgårdstomtar och fick en obehaglig överraskning.

Nu kan ni vara lugna, för det är kameravinkeln som luras. I verkligheten vinkar tomten på ett trevligt sätt, annan hälsning vore otänkbart att ha längst med Fyllestigen.

Tack och lov gör tomtar ingen skillnad på människor.

Sömnlös

Vad svårt det är att somna om när man vaknat mitt i natten. Inte ens ett stort glas mjölk och en kanelbulle kan få en i sömnläge. Resten av familjen ligger och sover, men här i arbetsrummet där jag sitter är det full rulle. Uppe i innertaket har mössen maratonlopp och katterna sitter på golvet och tittar upp mot taket och funderar lite hur de ska nå de små läckerbitarna.

Själv funderar jag på om jag ska ta en bulle till. En bulle extra kan väl inte göra skada?

Kakelugn

En kakelugn är inte bara för att ge värme och mys. Den är perfekt för att grilla korv och marshmellows en kylig lördagkväll.

Detta kan varmt rekommenderas!

Allting går

"Allting går"

Har ni hört det uttrycket? Jag har hört det oerhört många gånger sedan Lill-killen fick sin diagnos. Än oftare hör jag det när jag berättar att Lillasyster håller på att utredas om hon också har autism.

Nu låter jag kanske bitter, men jag är snarare trött att andra talar om för oss att det går så bra så när vi själva knäar av förtvivlan och har en ständig fråga som maler i huvudet: Varför vi?

För någon vecka sedan när jag berättade för en person att Lillasyster antagligen också har autistiska drag sade personen helt väntat: "Oj då, men allting går". Jag svarade då trött: "Nej, allting går inte!". Vad tror ni jag fick för reaktion?

"Jo, allting måste gå!"

Jag tror att människan är så programmerad att om man inser att det faktiskt finns saker som inte går att påverka blir det totalt kaos i tillvaron, det kaos vi för tillfället lever i.

Jag lutar mig på visdomsord:

Ge mig kraft att orka påverka det jag kan påverka, kraft att acceptera det jag inte kan påverka och ge mig insikt att förstå skillnaden.

Förspilld kvinnokraft

Nu är jag hur svettig som helst efter att städat lite här hemma. Nu sitter jag och pustar ut och funderar lite på varför jag blev så trött. Det kan bero på

a. Jag är mer otränad än jag någonsin anat
b. Det är smutsigare här hemma än jag någonsin anat
c. Att städa är en större fysik (och psykisk) ansträngning än man kan tro
d. Alla ovan alternativ i en gudomlig symbios

Hur som helst fick jag mig en tankeställare...

Fredag

Idag kommer Storasyster hem. Trots att hon är vuxen och har ett eget liv känns det roligt att hon kommer hem igen.

Navelsträngen klippte jag av helt för ett drygt år sedan när hon reste iväg till Kina, vilket också sammanföll med hennes 18-årsdag. Det var ett stort steg för oss båda. När hon kom tillbaka var det verkligen annorlunda och vi hade båda växt med vetskapen att hon nu var vuxen.

Nu är det bara en tidsfråga innan hon sätter eget bo och till dess uppskattar jag att hon bor under samma tak så jag får ha mina samtal och diskussioner med henne.

Jag återkommer vecka 3 om jag uppskattar träningspassen som vi förbundit oss att genomföra.

Vårtecken

Häromdagen köpte jag en kruka med krokus.

Visst är det skönt med lite vårtecken?

Hög puls

Nu finns ingen återvändo. Gympingkortet är betalt. Snål som jag är kommer jag nu att besöka allt jag kan som ingår för att få ut så mycket som möjligt ur det:

• Medelpass
• Aerogym (det låter som något ungdomligt. Där kommer jag säkert att platsa)
• Slowmotion (det är passet efter aerogym, antagligen ett pass där man kan pusta ut)
• Step up
• Seniorpass (+55 , här får jag fundera hur jag ska kunna slinka in, men det ska nog gå)
• Morgonpass
• Hatha-Yoga
• Styrkepass

Till sommaren kommer jag att se ut som Arnold Swartzenegger i bikini.

DET, kära vänner, blir en syn för gudarna!

En tanke som slog mig

Om månen är gjord av ost, vad är det för en gigantisk kossa som är lös i universum?

(Efter att jag tittat på Wallace & Gromit: Osten är slut)

Stadsflicka

Som utflyttad stadsflicka slås jag gång på gång hur vackert det är här ute. Det kan bli lite tjatigt för er läsare, men allt det vackra är rena, rama livlinan för mig. Annars skulle jag helt enkelt inte stå ut med jobb, funktionshinder i familjen, etc!

Bilden är tagen från ytterdörren. Klicka på bilden för att få den större. Bykstugan jag skrev om igår göms bakom den stora granen till höger.

Vattenbrist

När man bor så här långt ut på landet som vi gör får man vänja sig vid att ha egen brunn. Det finns både för- och nackdelar med det. Några fördelar är att vattnet är supergott mot inne i stan och att man får riktigt kallt vatten på sommaren i kranen.

Nackdelar är att man själv ansvarar för att göra vattenprover då och då och att om man har otur så tar vattnet slut.

Idag tog vattnet slut här på Stenkastet. Trycket i kranen blev i stort sett obefintligt och jag såg framför mig hur jag skulle få gå ner till den gamla tvättstugan på ängen där man för 100 år sedan kokade sin tvätt och med reumatiska fingrar skrubbade den med såpa mot en tvättbräda. I genomsnitt tvättar jag två maskiner med tvätt per dag, så ni kan säkert tänka er mina mörka tankar om just detta hushållsgöromål. Storasyster skulle få använda sina jeans minst två dagar i sträck!

Men tack och lov har jag en två-åring som gillar att utforska saker och ting. Efter en stund av mina mörka tankar om tvätt, tvättstugan på ängen och reumatiska händer hör jag hur det "klickar" i tvättstugan. Jag går dit och tittar och ser två-åriga Lillasyster i full färd med att sätta på och stänga av strömmen till vattenpumpen. När jag väl satt på strömmen till pumpen så att den fick ström i mer än en milliesekund så hade vi plötsligt tryck i kranen igen.

Så lätt stora problem kan lösas!

(Och Storasyster kan vara sin vana trogen att ha sina jeans endast en dag innan tvätt, men jag tycker om henne ändå)

Efter jul kommer...

... tider av ånger. Varför skulle man äta så himla mycket eller framför allt, varför rör man sig så lite när man är ledig?

Idag gick Gubben och jag på pulkapromenad med småglina för att röra oss lite. Det är lätt att sitta inne och titta på tv4 som vi äntligen fick vid 12-slaget i natt. Halvvägs fick jag för mig att vi ska gå över ett fält längs med skogskanten. Det visade sig att det var ca 30 cm med lössnö och för er som inte pulsat i lössnö dragandes på en 26 kilos pojke sittandes på en snowracer kan jag berätta att det var mer motion än jag räknat med. Väl framme vid nästa skogsstig var jag tvungen att sätta mig på en sten och FLÅSA. Strax efter kom gubben och flåsade som ett ånglok han också.

Men nu är vi alla nöjda med vår lilla utflykt. Glina är glada för de blev både glada och mätta (av snö) under promenaden och vi gamlingar kan känna oss tillfredsställda att vi fick upp lite fart på pulsen.

Fast om jag ska vara riktigt ärlig så hade vi nog aldrig kommit iväg om vi visste hur jobbigt det skulle bli...

Mistel-experiment

Efter att sett vår allt mer sorgliga misten (den som inte fungerade, se tidigare inlägg) så tänkte jag att det ändå var lite sorgligt att bara slänga den. Jag har plockat bort alla bär, som nu var lika små stenar än bär, blötlade dem till att de blev mjuka igen och har sedan smetat dessa i klykor på alla möjliga lövträd runtomkring. Går det så går det.

För säkerhets skull så har jag sparat några bär som jag ska blötlägga till våren och göra om proceduren. Vem vet? Med trädgårdstomtarnas hjälp så kanske det gror?

Tillfredsställd

Ska man bli orolig när man känner sig nöjd och belåten efter att man städat och torkat golven?

De som känner mig vet att jag har lång väg att gå innan jag är städfreak, men tänk om jag är på väg att förvandlas till en städgalning?

Jag såg ett avsnitt av Dr Phil där en kvinna dammsög mellan 5-10 gånger per dag, hon kunde till och med kliva upp mitt i natten för att dammsuga. Tänk om jag blir sån?

Vargspår

Man har sett vargspår i skogarna runt vårt hus. Spännande!

Att gosa

Klockan 08.40 tyckte jag att det var dags att Lillebror att få krypa ner till Storasyster och gosa. Storasyster ska resa bort idag och vara borta en hel vecka, så han får passa på innan hon reser.

När Lillebror väl är under Storasysters täcke utbrister jag: "Men oj vad han ser ut att trivas med att gosa med dig! Och varför skulle han inte göra det? Vem vill inte gosa med sin storasyster?"

Då svarar Storasyster: "Jaha! Då vill du gosa med DIN storasyster då?"

hmmm...

Nyårslöften

Förra året lovade jag att jag inte skulle äta chips och snacks under 2005. Det höll jag med undantag för en vecka då vi var på semester och jag var sååååå himla sugen på fetaost-Pringles som småttingarna satt och knaprade i bilen ner till Skåne. De övriga 51 veckorna har jag varit jätteduktig.

Inför nästa år har jag tänkt att ha dessa löften:

Att använda reflex även inne i stan. Jag är jätteduktig att ha reflexer/reflexväst här ute på landet, men i stan syns man ju faktiskt jättedåligt även om det är trafikljus.(Det betyder inte att jag kommer att ha reflexväst i stan!)

Inte börja äta chips och snacks helt obehindrat, utan med eftertanke. Det finns en badsäsong även 2006.

Våga släppa in min familj i tvättstugan. Nej, förresten.. man ska inte sätta upp nyårslöften som är dömda att brytas...

Fem höjdare

Här är några höjdpunkter år 2005:

• Storasyster tar studenten... (Two more to go)
• Vi fick en gräsmatta av leråkern framför huset. Nu är det bara resten av trädgården kvar.
• Storasyster tar körkort... (Nu dröjer det minst 10 år till nästa som ska övningsköra)
• Lillasyster börjar förskolan på allvar(Stora tjejen)
• Lillebror är helmysig när man är på tu man hand

Har ni några höjdpunkter ni vill dela med er?

Dum katt

Elvis är nog den dummaste katten i världshistorien. Förutom att han tror att han är odödlig jämtemot hundar, rävar och andra faror så tänkte han på allvar hoppa in i kakelugnen när jag tände upp den i morse. Jag fångade honom tack och lov i luften innan han landade bland de brinnande småpinnarna och tändkudden.

Häromdagen gjorde vi en snölykta utomhus. Det dröjde inte länge förrän Elvis var där och skulle undersöka ljuset. Morrhåren är inte de samma efter den undersökningen...

Curiosity killed the cat, heter det, och jag kan inte annat än hålla med. Vi får se hur länge vi får behålla Elvis.

3 timmar kvar

Nu har nedräkningen börjat till vår mamma-dotter kväll. Det ska verkligen bli mysigt och jag ser fram mot en härlig sushi-måltid i trevligt sällskap. Storasyster har ringt och bokat ett av de låga borden på restaurangen, men jag hoppas att hon inte tycker jag är pinsam som inte kan äta med pinnar. En bekant till oss har sagt att det är ok att äta sushi med pinnar ELLER med fingrarna, men det är helförbjudet att äta med bestick.

För er som inte heller behärskar pinnar och som jag föredrar att äta med fingrarna än att inte äta alls vet hur gott det luktar om händerna av ingefära och soja efter en sushimåltid.

MUMS! Vad jag längtar.... (maten är bara en del av det jag längtar till. Det ska bli supermysigt att gå på restaurang med Storasyster på tu man hand. Att vi inte gjort det förut?!)

Otur

I år har vi verkligen haft otur med ljusslingorna. På juldagen "dog" ljusslingan till julgranen. Antagligen en lampa som gått, men det är lite knepigt att leta trasig lampa i en ljusslinga som sitter i granen märkte vi, så nu står den där vacker och påklädd, men inte upplyst.

I morse när jag klev upp hade ljusslingan runt dörren i vardagsrummet slocknad. Det är en sån där slinga med många små stjärnor i. Nu lyser kanske 3 stycken.

Jag tror det är ett tecken till mig att det är dags att slänga ut granen och ta ner julpyntet. Granen har blivit "omklädd" några gånger och det ligger julgranskulor lite här och där i huset som barn och katter kastat runt. (Det var länge sedan vi hade glaskulor) Och ska jag vara ärlig så vore det skönt att få undan julpyntet också. Nu är det krokus och tulpan jag vill se, inte jultomtar och glitter.

Men barnens julpynt får vara kvar. Det är det finaste jag sett på länge!

Ett eget litet paradis

Vi trivs så himla bra här ute på landet. Bilden är tagen från vår farstukvist så vi ser denna vy varje dag.

uj uj uj uj

Uj uj uj uj uj! Det är vad Lillebror säger hela dagarna. Jag undrar vad det är som är "uj uj uj"? Efter 6 timmars uj-ande blir man verkligen nyfiken på vad det är och dagen är inte slut än. Det återstår 4 timmar som kan fyllas med detta ljud innan läggdags.

Jag fick gå och vila en liten stund från uj-andet och låg i sängen och kollade ett avsnitt av Futurama. Inget ont som inte har nåt gott med sig!

Jämlikhet

Ibland är det små saker som kan göra stora skillnader.

Exempel:

• Att ge invandrarkvinnor i Sverige del av IT-tekniken (det är inte självklart att bara för att det finns en dator i familjen att alla får använda den)
• Att på en arbetsplats se till att det inte bara är kvinnorna som kokar kaffe och vattnar blommorna (sätt upp ett schema!)
• Att ge lika mycket uppmärksamhet till tystlåtna tjejer i skolan som till killarna som låter mer

Idag läste jag i en av de stora kvällstidningarna att kvinnor i Saudiarabien nu kommer att få ta körkort... under förutsättning att den äkta mannen går med på det. Och detta är ett krav från reformivrare. Då undrar man vad de konservativa tycker? De motstrider förstås och anser att om kvinnor har körkort får de också lättare att få kontakt med män utanför familjen. Jisses amalia!

Att vara Lillebror

Att vara Lillebor är inte lätt idag, trots att man har många nya leksaker som fallit i smaken.

Lillebror och Pappan fick åka till sjukhuset för att få hjälp mot förkylningsastman igen. Det är tredje gången på en månad han har svårt att andas och varje gång har det varit ett väderomslag från milt till kallt. Samband?

En magisk promenad

Mätta och stinna efter julmaten fick Storasyster och jag för oss att vi skulle ut och promenera. Munderade med reflexvästar, pannlampor, vantar och halsdukar klafsade vi iväg längst med Fyllestigen. Natten var stjärnklar och ute på landet där vi bor ser man hur många stjärnor som helst eftersom det inte finns några gatlyktor som stör.

I somras hade vi två tomtar längst med början av stigen, numera är det nog ett hundratal tomtar ända fram till stora hästgården på andra sidan skogen. Vi har satt ut ungefär 10-15 tomtar, resten har grannskapet bidragit med.

Plötsligt när vi går längst med stigen ser vi två paket ligga längst med en av våra tomtar. De var adresserade till "pojken i huset bredvid från tomten" och "flickan i huset bredvid från tomten". Tänk vad roligt!

Lite längre fram längst med stigen ser vi ett svagt fladdrande sken. Vad är det? Det är ju flera hundra meter till hästgården på andra sidan skogen. Under en stor gran står en röd tomtelykta och lyser. I granen hänger två tomteluvor och fladdrar i vinden... Vad är det som har hänt här? Varken jag eller Storasyster har en aning, men gissa om det kändes spännande och pirrigt. Det var som att vara barn igen.

Vart tog tiden vägen?

Plötsligt är dagen här. Dagen med stort D.

I år blir det vad det blir och det är inte mer med det. Amanda har gjort en jättesmaskig cheesecake till efterrätt och eftersom jag handlat det mesta färdiglagat (utom köttbullar) så blir vi mätta ändå.

Köttbullarna, ja! Jag har ett recept på julköttbullar som jag gör varje år. Små och runda ligger de på julbordet och väntar på att bli uppätna. I år blev de varken små eller runda, men goda ändå.

Ha en riktigt god jul och ta det försiktigt med julmusten!

Anledning

Finns det anledning till allt?

Nedan länk kan varmt rekommenderas! (Flash krävs på din dator)

http://klas.holmlund.nu/jul/

Äntligen!

Tänk att ett enda ord kan kopplas ihop med en enda person. Vem tänker ni på när man säger "Äntligen"?

Jag tänker på Gert Fylking, men jag skrev inte ordet äntligen för att prata om Nobelpriset i litteratur, utan att hur skönt det känns att den mörkaste dagen nu är förbi. Idag är det lite ljusare än igår och vips så börjar krokusen att synas i rabatten.

Ja, lite kanske jag går händelserna i förväg, men visst är väl våren härlig?

Idag gör jag sista praktikbesöket, i morgon är det avslutning på kursen som jag håller. Två veckors "ledighet" stundar. (Hur ledig man nu kan vara med två mycket söta och goa, men ändå små illbattingar. Tro nu inte att jag inte älskar dem, för det gör jag mer än mitt eget liv.)

I morse när jag klev upp och tände i kakelugnen såg jag till min förtjusning att Lillasysters utställning på kakelugnshyllan har vuxit. Jag kom hem från jobbet efter att småttingarna gått och lagt sig och först nu såg jag att Lillasyster gjort en fin ljusstake för julgransljus och en för värmeljus. De kommer att ha sina givna platser på julbordet! Jag ser framför mig hur stolt hon kommer att vara! Efter jul får de hoppa in i utställningsskåpet i hallen tillsammans med en kexchoklad som Håkan Hellström signerat.

Någon där uppe

Någon däruppe vill mig väl. Under bara några få dagar har jag vid två tillfällen fått finfin choklad.

Anthon Berg är inte fel, eller hur? Jag fick i fredags när vi hade julfest på jobbet en sort med riktigt mörk choklad fylld med olika kaffesorter. (Nu kommer antagligen min storasyster att stöna "men du dricker ju inte kaffe!" men det är så här att kaffe i desserter är helt OK, det kan till och med vara gott, men inte att dricka i en kopp eller mugg. Där ska det vara Liptons Yellow Label med mjölk.)

Dagen efter julfesten fick jag (i och för sig tillsammans med Storasyster och Gubben) en ask med praliner från Uppsalas bästa chokladkonfektmakare. Om vi tar en var om dagen räcker asken precis lagom fram till julafton är det tänkt.

Om de andra två undrar varför innehållet i asken inte räcker fram till julafton beror det inte på att jag kliver upp långt före de andra om morgnarna, eller att jag ibland har svårt att sova om natten.

De tre goda samariterna

Apropå föregående iakttagelse så läste jag just på en av våra stora kvällstidningars hemsida att Bono tillsammans med Bill Gates och hans fru Melinda blivit utsedda till årets personligheter och kallas av en ännu större tidning för de tre goda samariterna för deras outtröttliga arbete för de svaga i världen.

Jag undrar vad Linux- och Mac-användare i världen säger om det?

(Fast jag förstår att herr och fru Gates kanske arbetar mer för de som svälter och fryser än de som ändå har en dator.)

Skön ilska

Nu har en dokusåpa på TV3 och Sveriges Radio gjort mig riktigt, riktigt nyfiken. Storasyster och jag höll koll på Floor Filler på TV3 och i finalen spelades en låt där man gjort en riktigt spännande danskoreografi (stavas det så?). Några dagar senare spelades samma låt på radion. Givetvis måste jag kolla upp vad det var för musik och det visade sig vara gamla hederliga "Rage against the machine" med Killing in the name. Det var verkligen länge sedan jag hörde dem och lite förvånad att jag inte kände igen dem. Givetvis måste jag kolla upp texten till låten och "heja" vad skönt ilsken den är.

Orkar ni leta på CDON.com (i kategorin downloads) så kan ni höra smakprov på låten.

Texten hittar ni här.

Visst är det något befriande med den?

Falsk marknadsföring

Gubben påstår att jag förde falsk marknadsföring när vi var nygifta. Då sa jag aldrig att om maten på bordet inte räckte till hans bauta-portioner att han kunde ta några mackor för att fylla ut, utan jag gjorde mer mat istället.

Idag stekte jag pyttipanna lagom för två vuxna och två barn. (Vanligtvis brukar jag steka ett helt stort paket med pytt mför att gubben ska bli mätt. Det är nämligen en av hans favoriträtter.) På gubbens tallrik låg en i hans ögon sorglig hög med pytt och han var mycket sorgsen när han insåg att jag menade allvar med smörgåsarna. Till hans stora lycka ville inte Lillasyster ens smaka på maten, så han fick hennes portion också.

Sliutet gott, allting gott!

Julrushen

*bjällerklang, bjällerklang* Nu startar rushen på allvar. Om en halvtimme bär det iväg till stora köpcentret för att inhandla julmaten. Det gäller att stå först vid ingångarna när de öppnar så man slipper trängas för mycket. Sedan hem och städa. Så småningom jagar jag iväg Storasyster och hennes kompis Jimpan och Gubben att köpa gran. *hysteriskt bjällerklang*

Berörd

Jag sitter här vid datorn innan familjen stiger upp och fäller en liten tår. Jag läste just om att Håkan Hellström dedikerat sin nya skiva till en 13-årig kille han aldrig träffat, men läst om i tidningen att han mobbats så illa att han till slut kände sig tvingad att avsluta jordelivet. Killen skulle fyllt 14 år igår.

Det är inte för Håkan Hellströms skull jag fäller tåren, utan av empati för killen som hade ett helvete och inte fick hjälp från skolan. Så ska det inte behöva vara!

Men bra av "officiella personer" att använda sitt kändisskap för att belysa de små människornas utsatthet!

Studentliv

Idag kom antagningsbeskedet från Uppsala Universitet och jag kom in på kursen jag sökt. Nu kommer de trevliga funderingarna: Vilken studentnation ska jag gå med i?

Som mor till Storasyster så går jag kanske med i samma nation som hon. Då kan vi gå ut tillsammans, gå på nationsfik tillsammans, alla gasquer tillsammans, etc. Tänk vad överraskad hon kommer att vara när hon ser mig vartän hon går. Mor och dotter, hand i hand på nationen... Vilken underbar tanke!

Nu kanske jag ska sluta innan Storasyster får alltför hemska mardrömmar. Jag kommer givetvis att gå med i Skånelands nation. Det innebär att man betalar in till studentkåren, men man får inte del av det roliga studentlivet på nationerna. Det nöjet överlåter jag till de unga studenterna istället. Man vill ju inte känna sig som student-mormor, heller!

Julstjärna

Någon har satt upp en glittrig liten julstjärna på en liten gran längst med Fyllestigen. Det är en liten bit från tomtelandet, men det ser lite gulligt ut, säger Storasyster som sett det.

en vecka kvar

En vecka kvar innan det vänder och blir ljusare igen. I år kanske jag är mer galen än vanligt, men jag tycker inte mörkret är lika påtagligt som det varit andra år.

Hur som helst längtar jag till att se vintergäck, krokus och snödroppar sticka upp. Då vet man att våren är på väg på allvar.

Luciamorgon

Vad fin Luciamorgon det var i år på SVT. Det är sällan jag har tid att titta, men i år är Lill-killen förkyld och ska vara hemma från förskolan och då kunde jag passa på.

Jag ger i betyg detta års Lucia-morgon 4 pappersnäsdukar. Det var det som gick åt när jag tittade. (Jag har nämligen mycket lätt till tårar när barn och djur är duktiga.)

I år ger jag också extra plus till att man visade hur stolt man var över sin bygd. Vare sig man bor i Gottsunda, Bälinge, Olofsfors eller Gotland så finns det så mycket man kan vara stolt över och jag blir så glad när man visar det utan att göra det till att det är bättre än något annat ställe. Det är en ödmjukhet som är tilltalande.

Nu ska vi sätta fart och träna på vårt eget lilla Luciatåg. Det blir en Lucia, en tärna och en tomte och en galen mamma. Det låter väl lovande?

Trädgårdstomtarnas befrielsefront

Jag läste på svd.se att Trädgårdstomtarnas befrielsefront har slagit till i Skåne.

http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_11279886.asp

Hoppas de inte upptäcker vårt "tomteland" som vi har längst med Fyllestigen.

Bedårande

I år har jag kostat på småttingarna lite finare Luciaklädsel. Ja, för tjejer finns inte så mycket alternativ, ett linne är ett linne, men för Lill-killen finns mer att välja mellan. Lill-killen är tomte i år på förskolan och jag har köpt en lite finare tomte-dräkt. Igår fick han prova den och han är helt bedåååårande! Jag tror han tycker han är fin själv också, för han hade inte så bråttom att ta av den utan gick och kollade i spegeln några gånger. Det var helt klart värt de 130 kronorna extra mot en vanlig "tomte-pyjamas".

Det finns inte så mycket som verkligen gör vår Lill-kille lycklig. Han är för det mesta rätt nöjd med tillvaron, men att göra honom lycklig är betydligt svårare. Vi föräldrar däremot vi kan bli lyckliga ganska ofta, ibland för småsaker, ibland för lite större saker.

Jag kan fortfarande känna lycka när jag tänker på ett tillfälle i våras när Lill-killen ( då 5 år) gått själv på toa för första gången och klarat det galant. Då satte jag mig på huk på golvet och sa: "Vad du är duktig. Jag är så stolt över dig!". Då sprang han fram till mig, tittade mig djupt i ögonen och gav mig sedan en jättestor och härlig kram. Då nådde vi varandra till 100 %. Den stunden suger jag fortfarande ofta på som en fantastiskt god karamell. Ja, jag kommer nog att suga på den då och då resten av mitt liv, för närheten vi hade den korta stunden var så intensiv och jag vet inte om vi någonsin kommer att ha det igen.

Äventyr

Jag minns en seriestrip av Jan Berglin där en gubbe vill ha en utmaning. Han står vid Carolinabacken på sista april och ska klättra i motsatt riktning än studenterna som springer ner.

Idag känner jag mig som den gubben. Idag ska Filippa och jag gå på stan i julruschen andra helgen i december och inte nog med det. Vi ska äta lunch på McDonalds i lunchtid.

Är jag självmordsbenägen, kanske ni frågar er? Nej, men min storasyster är i stan i helgen (hon bor vanligtvis i Visby) och det vore fiffigt om hon får med sig julklapparna till kusinerna på Gotland när hon åker hem.

Nästa helg kommer svärfar från Jönköping och även då vore det fiffigt om paketen till småglinas kusiner i Jönköping är klara. Det är bara att klä på sig bergklättrar utrustning och ge sig ut i vimlet...

Barnhabiliteringen

Jaha, då var det bestämt då. Även Lillasyster ska få sin diagnos. Herregud! Hur mycket ska man bära på sina axlar? Även om själva diagnosen bara är några ord på ett papper och Lillasyster är densamma med eller utan denna diagnos så är det såååå tungt att som förälder att stå bredvid och inse att ens barn inte har eller någonsin kommer att samma förutsättningar än andra barn.

Inte i skolan, inte i arbetslivet, inte i familjelivet, inte...

Lojalitet

Vad gör man när man under en arbetslagsutbildning gör en lojalitetsövning och efteråt, när övningen visar att det inte är den solidaritet och lojalitet mellan oss kollegor som jag trott, inser att man inte längre har samma förtroende för sina kollegor? Kan jag lita på dem i svåra situationer, eller gör de saker enbart för egen vinning?

Det är svåra tankar i mitt huvud nu. Jag tror jag får sända iväg ett spännande vitt kuvert igen så känns det kanske bättre. (För er som inte vet så är "spännande vita kuvert" arbetsansökningar)

I morgon är en ny arbetsdag...

Choklad

Jag erkänner! Jag är helt galen i choklad! Håll en chokladbit framför mig och jag går som en kattunge efter ett snöre.

Tur att ingen kommit på det tricket (ännu)!

Reklamationer

Visst köper man ibland saker som man skulle vilja reklamera, lämna tillbaka och få pengar i handen igen?

Igår köpte jag en kvist mistel. Glad och förväntansfull hängde jag upp den i dörrhålet till vardagsrummet och ställde mig under den och väntade, men så lättlurad var inte gubben. Han gjorde till sport att på alla möjliga och omöjliga sätt kasta sig mellan hall och vardagsrum för att lura mig mistelns magiska kraft.

Hinner jag i morgon går jag tillbaka med kvisten...

Att shoppa

Idag skulle jag hjälpa en kompis att vara smakråd när han skulle ordna inköp av möbler till sin nya lya. Vid slutet av eftermiddagen hade vi bränt av åtskilliga tusenlappar. Det som slår mig är hur många det är i Uppsala som har massor med pengar att bränna av till jul på möbler. Tänk om handeln kunde ha som policy i december att sätta över 1% till välgörande ändamål. Då skulle det bli ännu roligare att handla och handeln skulle både på goodwill och gott om vinst i alla fall.

Nåväl, om en liten stund ska gubben och jag iväg till grannarna på julbord. Det ska bli roligt och dagen till ära har jag lagt ner mycket tid på att sminka mig. Slutresultatet jag ser i spegeln är ett mellanting mellan en transvestit och rysk turist. (Inget ont om ryska turister, men de sminkar sig ibland väldigt färggrannt.) Jag är så ovan att se mig sminkad, men om jag kan glädja andra vid julbordet så må det vara hänt!

Ha en skön lördagskväll!

Nu är mina fiskar varma

Ja, alltså godisfiskarna som legat i mina byxfickor. Jag kom ihåg dem först efter att tvättmaskinen börjat centrifugera den sista tvätten av den stora högen jag började tvätta igår.

I morgon är det underbara (?) fredag (se tidigare inlägg om denna veckodag) och på den kommer lördag då gubben och jag ska på julmiddag hos grannen. I morgon kommer svärmor över helgen och hjälper oss med småttingarna, så det gäller att utnyttja tillfället när det kommer.

Det snöar igen förresten. Små, små snöflingor faller långsamt ner. Gubben ville ut med fyrhjulingen och ploga, men jag tycker nog att det är bättre att ploga när snön har fallit ner än innan, men han vill ha en anledning att köra sin nya leksak. Jag kanske är dum som hindrar honom?

Muslort

I morse hittade jag en muslort på diskbänken. Gubben var mycket misstrogen och sa: "Hur 17 kan den ha kommit in, du måste sett fel!" Jag hittade i alla fall en liten, liten springa mellan väggarna bakom ett hörnskåp som är tillräckligt stort för en mus att ta sig igenom.

Bara min syster kan förstå vilken misstänksamhet jag numera hyser till köksregionen. Möss och råttor är en stor fobi och nu tycker jag att katterna ska upp till bevis! Gubben däremot anser att en musfälla säkert gör större nytta...

Familjen vann till slut

I närmare en vecka har jag haft ögonen på den växande högen med smutstvätt som legat på golvet i badrummet, men som de allra sista dagarna även välvt över bänken eftersom högen på golvet växte sig högre än bänken.

Idag fick jag nog och bar ner högen och började köra igång tvättmaskinen. Tvätthögen verkade inte komma ner av sig själv.

Som en av världens genom tiderna största martyrer står jag nu och hänger tvätt.

Stackars, stackars mig!

Metaforer

Jag "älskar" metaforer och ordspråk. Ett favoritordspråk är:

Man ska smida medan järnet är varmt!

Sedan finns det riktiga GULDKORN som

En dålig arbetare skyller på sitt verktyg!

Vad har ni för favoritordspråk?

Dröm

Inatt fick jag en liten, liten känsla för hur miljoner människor har det i vår värld. Jag drömde att i min trygga lilla by här ute i skogen så hörde jag plötsligt helikopterknatter i fjärran och hur folk skrek i smärta och panik. Himlen var alldeles eldröd i horisonten.

Hur ska jag skydda mina barn? Vart ska vi fly?

Känslan jag hade var obeskrivlig skräck.

Tack och lov bor min familj i fred, men det finns de som är mindre lyckligt lottade.

Pepparkakor

I bygden lägger sig nu en dimma, en dimma av snö/regn, kakelugnseldning och pepparkaksdoft. Julstämningen 2005 är nu i hamn och det är inte ens december!

Igår fick Storasyster och jag till pepparkakshuset och det trots att Lillasyster försökte peta bort våra Non-Stop, sega fiskar, hallonbåtar och colaflaskor från pepparkakshusets tak och väggar. Slutverket av huset är lite sorgligt med sneda och skeva väggar, bortpetade karameller och mitt i vårt slutarbete "exploderade" påsen med kristyr, så halva taket är helt vitt av kristyr som runnit som lava från en vulkan. Storasyster säger med stolthet när hon tilltar på huset: "Det är ett pepparkakshus som är gjort på "Björken-vis". (Byn vi bor i heter Björken)

I eftermiddag blir det fyrverkerier i botaniska trädgården och sedan middag hos en väninna.

Trevlig första advent på er!

Lördagsmys

Idag ska vi mysa ordentligt. Lillasyster och jag ska till köpcentret på förmiddagen och köpa god mat till kvällen (lax får det bli) och sedan ser jag fram emot att sätta upp lite stjärnor och utebelysning inför första advent. Kanske vi påbörjar pepparkaksbaket redan efter middagen om orken och lusten finns kvar, för innan dess hoppas jag ha hunnit städa detta "oredans hus". Jag misstänker att poltergeist besitter huset när jag är på jobbet, för inte kan väl jag och min familj vara ansvariga till detta stök?

Apropå poltergeist så hörde jag en gnagare som försökte ta sig in genom kakelväggarna i badrummet när jag var uppe i morse. Lycka till, säger jag! Lyckas musen ta sig in så väntar en överraskning i form av tre hungriga katter som på rad sitter förväntasfulla och lyssnar till gnagandet.

Stjärnor

De år jag bakar pepparkakor brukar jag göra min egen pepparkaksdeg. Äkta smör och nyinköpta kryddor ska det vara och degen och kakorna blir supergoda.

Något hemskt hände förra året; degen blev helt konstig. Torr och helt omöjlig att kavla ens med den godaste vilja i världen. Det tog helt bort glädjen att göra sin egen deg.

Men skam den som ger sig! Som förälder till småttingar som inte är som vanliga barn måste man rationalisera. I år har jag inköpt två förpackningar med färdig deg. I helgen blir det en härlig pepparkaksbaksdag med kavling, gräddning och spritsning av kristyr. Storasyster och jag står för att det inte ska spåra ur alldeles, annars är det (nästan) fri kakbakning som gäller.

Jag går också och funderar om jag ska köpa mig ett färdigt pepparkakshus-set när man ändå håller på. Vad skulle ni göra?

Småbarnsföräldrar

Som småbarnsföräldrar får man

• gå upp långt före 6 för att hänga tvätt och köra igång nästa maskin
• inse att tvätten man vikt tidigare har "någon" annan vikt om på ett annat sätt (dvs knöggelsättet)
• trampa på legobitar (aj!)
• blåa tår efter att man sparkar (av misstag) på TripTrapp-stolen i köket
• många härliga kramar och pussar
• skratta när Lillasyster som blev nattat ordentligt hittas sovandes i föräldrarnas säng med pannlampan lysandes

Snart är det dags för en ny härlig arbetsdag...

En glad dag!

När jag kom hem med småttingarna från jobb och förskola mötte Storasyster oss i dörren med ett jättestort leende.

Läs själva vad som hänt: http://storasysterns.blogspot.com

Vad ska det bli av den jäntan? ;o)

Nu ska jag fortsätta ha en bra dag!

Själavård

Att bo på landet är rena rama själavården. Efter en dag på jobbet åker jag hem över den uppländska slätten. Över frostvita, vida åkrar dansar "älvdansen" och i bakgrunden är himlen rosa-röd av solnedgången. Det är så vackert att all trötthet och stress rinner av mig.

I våras gick jag en kurs i bildkompositioner för digitalfotografer. Kanske är det därför jag "ser" allt det vackra omkring mig på ett annat sätt än tidigare? Tyvärr har jag sällan kameran med mig och även om jag hade det vore det svårt att ha bilen ståendes längst med vägkanten på isiga 70-vägar med otåliga barn i.

Jag får nöja mig med att hålla bilden i minnet. I morgon är en ny arbetsdag...


PS. Visste ni att man inte kan förvänta sig att följa med i den avtalsenliga löneutvecklingen om man är föräldraledig? Det spelar ingen roll att man jobbar halva året, utan löneökning ska man vara i alla fall. Kommunen förväntar sig antagligen att föräldrar är av det snälla släktet som inte bråkar...

The guinnea pig way

När jag var liten hade jag ett marsvin med namnet Fjäril. I dag snubblade jag över denna lilla marsvins-film och alla som haft marsvin måste väl känna igen sig? (Glöm inte att ha ljudet på om ni kollar.)

http://www.albinoblacksheep.com/flash/guineapig

Vem vill inte leva "the guinnea pig way" :o)

Härligt barnsligt!

(Men jag skaffar inte ett marsvin igen. Det räcker med gnagarna som springer i väggarna.)

A room with a view

Man kan ha värre utsikt när man sitter och äter sin frukost, eller hur?

Eller vad sägs om en närbild?

julmarknad

I helgen är det julmarknad i silon en km bort. Det ska bli himla skoj att gå dit. Det blir förstås ponnyridning och häst och vagn för barnen (tror inte de tar 80 kg kolosser på ponnys), brända mandlar och hantverk av alla de slag. Snickerier, keramik, tovade tomtar och julkransar är utlovat.

Det är en otrolig skillnad att bo på landet än i stan, måste jag säga. Kanske det inte händer mer, men NÄR det händer så är det 100% uppslutning av hela bygden. Det ger en helt annan sammanhållning (eller uteslutning om man inte är med på noterna).

Nåt annat som är skoj, det börjar vallfärda folk till "tomtelandet" här på Stenkastet. Igår gick en stor barnflock med en främmande vuxen och tittade på tomtarna vi satt ut längst med Fyllestigen. Det sporrar till att bjuda in nya tomte-vänner.

Varför?

Varför ser Storasyster lite besvärad ut när jag säger: "Imorgon får du rå om oss hela dagen, för dina småsyskon och jag är hemma då med"?

Nedräkning

Nu är det 37 dagar kvar till jul.

Vi börjar närma oss samma siffra som min ålder...

Ständigt lärande

Nu har jag lärt mig nåt nytt igen. Ännu en "barnsjukdom" att lägga på meritlistan: Förkylnings-astma.

Liksom krupp gör förkylnings-astman att det blir svårare att andas och det piper förskräckligt från luftrören, speciellt i utandningen.

Vi klarade oss med Mollipect, den gamla hederliga hostmedicinen denna gång. Förhoppningsvis blir det inga fler gånger. Tur att Lill-killen lärt sig att ta mediciner i ett snapsglas. Han grimaserar illa, men låter vätskan slinka ner. Det låter nästan som om jag beskriver en påsk-lunch, eller hur?

Matematik

Eftersom jag jobbar 75% blir min löneökning 75 kronor i månaden. Med en 30% skattesats blir det 52.50 kronor över. En öl i Uppsala kostar 55 kronor.

Om det nu var så att jag gick ut på krogen och om jag drack alkohol så skulle min löneökning inte ens täcka en öl. Inte ens en öl tycker Uppsala kommun att jag är värd i löneökning.

Jag tror jag ska börja göra som mina kollegor på jobbet; Sitta av tiden och spela patiens (eller som de gör nu för tiden, spelar poker över nätet). Det lönar sig ändå inte att vara engagerad och göra sitt bästa.

Och löneökningen efter skatt räcker ju ens till att supas upp...

en halv procent

Hur mycket är en halv procent? I mitt fall är det 100 kronor. Min arbetsgivare erbjuder mig en hel hundralapp i löneökning i månaden.

Behöver jag nämna att jag är 50% grymt besviken och 50% djävligt förbannad?

Min "fackliga gubbe" ringde upp mig och frågade varför de värderar mitt jobb så lågt och kommer att gå in i förhandlingar.

Själv vill jag säga upp mig, för vem får arbetsglädje av detta?

Vi är inte helt maktlösa!

Idag fick jag ett mail från chefen på min pappas avdelning på Årstagården. (Jag hade tidigare skrivit till honom om hur svårt personalnedskärningarna tär på de gamla på avdelningen.) I brevet från personalchefen meddelade han att han kommer att öka på personaltätheten de helger där det är som tunnast med personal.

Vad ska man säga? Jag är glad att det är ett steg i rätt riktning, men...

Det roliga är ändå att det går att påverka saker till det bättre! Vi är inte maktlösa! (inte helt i alla fall)

Vuxenpoäng

Hur många vuxenpoäng ger ni Storasyster när hon

1. Köper fil och müsli när hon längtar efter det för egna pengar istället för att be oss köpa det?
2. Tömmer och fyller diskmaskinen när vi vuxna är på jobbet?
3. Överraskar sin trötta mamma som ska köra igång en tvättmaskin med att redan vikt ihop all den torra tvätten och lagt den i rätta lådor? (Inklusive den tvätt som låg i torktumlaren)

Nedräkningen kan börja

Idag är det exakt 40 dagar kvar innan julafton. Tro nu inte att jag är en sån där som längtar efter dignande julbord och 311 julklappar. Det jag längtar efter är snarare en vinterfest där man känner att man än en gång tämjer mörkret och låter det vända till ljusare tider.

40 dagar... för 40 dagar sedan var det början av oktober och fortfarande sommarvärme och ljusare kvällar.

Där ser man! Intresseklubben antecknar. ;o)

Vinter kan komma!

På självaste fars dag har gubben varit ute och huggit ved så det ska räcka över vintern. (Veden är lagd i flera lager, så det är mer än vad det ser ut på bilden.)

Förra hösten, inför första snöovädret laddade vi upp med ved inomhus, vi satte på snöbladet på traktorn och förberedde på alla vis. När vi sedan gick och la oss på kvällen skrockade vi att "nu kan vinter komma" , "låt det snöa ordentligt" och "vi är förberedda!", etc. När vi nästa morgon gick ut för att skotta undan all snö som kommit under natten märkte vi att alla våra snöskyfflar var borta. De hade vi glömt i samband med flytten från stan. Det man kan lära sig av detta är: Ta inte ut segern i förskott, det finns alltid en snöskyffel man har glömt någon annanstans.

Apropå fars dag så firade vi gubben med pompa och ståt halv 6 i morse. Sedan gick jag och la mig igen för att få mig en sovmorgon. Någon måtta får det vara på firandet. ;o)

(Fast sanning å säga så gick gubben och spelade nåt dataspel, så han var inte så ledsen att han inte fick gå och lägga sig igen)

Stjärnor

Det är så otroligt vackert med månen, stjärnorna och de höga granarna i mörkret. Det är i dessa omgivningar sagoberättare blivit inspirerade.

Härliga fredag!

När jag kom hem från jobbet idag hade svärmor dammsugit huset. Vilken skillnad det kan göra!

Till helgen har jag lånat 3 stycken filmer från biblioteket:

1. Amelie från Montmarte
2. Italienska för nybörjare
3. Babylonsjukan

Numera när jag jobbar granne med biblioteket har jag blivit lite av en stammis där. Vilka härliga filmer det finns till låns. Tips för den nyfikne: Det kan vara väldigt olika filmer i hyllan beroende på dag. Det varierar med andra ord.

Ha en härlig fredag, vänner!

En intressant händelse

Idag hade jag en intressant händelse på jobbet. Jag har beställt en bok via Adlibris och den skulle komma idag till jobbet. Precis före lunch kom en postis-kille in i lokalen och ropade: "Ett paket till Elin " och jag tänkte att det var värst att de kommer in och ropar när det kommer en bok till brevlådan. Postis-killen ville också att jag skulle komma med ut och signera följesedeln. Jag tyckte nog att han var lite överambitiös.

Jag går ut på trappan och jag lovar att min haka ramlade ner till bilringarna på magen. Där var ett GIGANTISKT paket som väntade på mig. Jag frågade vad det var och postiskillen svarade: "En 50" plasma tv".

Med tanke på att jag inte hade en aning om att man beställt en plasma-tv till Lärcentret så måste ni förstå att jag blev något förvånad. Synd att den inte var till privatpersonen Elin.

Ett vitt kuvert

Igår efterlyste jag något spännande i mitt liv. Idag höll jag det i handen. Det är en jobbansökan som jag lade på brevlådan. Hur det än är så känns det lite bättre när man har en ansökan ute, man har ju något att hoppas på.

För min del är jag ändå otroligt lyckligt lottad att jag faktiskt har en fast tjänst. I mitt jobb möter jag folk varje dag som inte fått arbeta en enda dag på flera år och som inte vill annat än att få en lön i slutet på månaden istället för A-kassa.

Jag hoppas ändå på att få napp på ansökan, det är hög tid att lämna min tjänst till någon annan...

Måndag

Vad hände? Måndagen gick ju galant utan minsta problem. Undrar om tisdagen blir likadan av bara farten? I så fall kanske hela vecka svischar förbi så vi kommer till underbara fredag igen. (Se tidigare inlägg)

Kan ni känna ibland att ni vill att något intressant ska hända? Idag löste jag in en 50 kronors vinsttriss-lott mot två nya. En stor vinst skulle verkligen vara en intressant händelse, men tyvärr var det inte menat för mig denna gång (heller).

Tji den som ger sig!

Flashback

Förra vinter hade Lill-killen en otroligt jobbig period när han skrek sig igenom hela nätterna. Vi fick aldrig veta anledningen till denna nattliga "ångest", men det vi vet är hur det påverkade hela familjen. Efter tre månaders nattliga skrikanden (det skedde varje natt, 1-4 timmar per natt) är man ett grått spöke som upplever de enklaste vardagssakerna som oöverstigliga berg. Tömma diskmaskinen, hänga tvätt, dammsuga, ja allt det man måste göra blev obegripligt jobbigt. Det konstiga var att Lill-killen aldrig direkt visade att han själv var trött dagtid. Där var det alltid full rulle ändå.

I samband med Lill-killens 5-årsdag fick han en "musikmaskin" av farmor och farfar och vi började spela klassisk avslappningsmusik nattetid på mycket låg volym. Det tog 2 nätter innan han slutade skrika. Här måste läsarna verkligen förstå att vi satsat precis allt dessförinnan att få honom att inte skrika på natten. (Allt utom insomningsmediciner, för han somnade alltid snällt på kvällen, det var på natten han vaknade och började skrika.) Hela våren, sommaren och hösten har han sovit som en ängel, även om han för det mesta vaknat tidigt så har det funnits morgnar när vi fått väcka honom.

Inatt vaknade vi 1.20 av skrik. Inte ens den klassiska musiken som tidigare fungerat klarade av att lugna Lill-killen. Plötsligt slogs vi av minnen från förra vinterns nätter och vi fick några timmar på oss att fundera på hur vi ska klara av ännu en vinter med nattskrik utan korttidshem som avlastning.

Fortsättning följer...

Tystnad

Släpper ut katten tidigt på morgonen. När jag står på trappan slås jag av tystnaden. Inte ett ljud hörs utomhus. Solen har inte börjat gå upp och det enda som syns i det kompakta mörkret och tystnaden är en gravlykta jag tänt kvällen innan mot skogsbrynet för nära och kära som saknas. Jag drar ett djupt andetag av den friska luften innan jag går in till familjen igen.

Fredag - en underbar dag?

Äntligen fredag. Hemkommen från jobbet och ser röran omkring mig och tänker på allt som ska göras i helgen. Matlagning är inte att tänka på: barnen får varma mackor, vuxna får själva grabba några ätbara rester från kylen. Känslan att vara "god husfru" försärks inte direkt av knastret under fötterna när man går över golven hemma.

Men jag har köpt hem lite gott till i morgon kväll när städningen är avklarad; Räkor, rostebröd, goda ostar och en flaska cider.

Alkohol är inte aktuellt. Bara tanken på vin får mig att somna. Goda fylliga viner får jag spara till barnen flyttat hemifrån och jag själv gått i pension. (Fast egentligen känns det inte som en uppoffring att inte dricka vin även om omgivningen verkar tycka det. CocaCola med citron är rätt hyfsat gott det med.)

Ha en skön fredagkväll, vänner!

ZZZZzzzzzz ZZzzzzz

Puss

Jag undrar hur många affärssamtal i telefon min gubbe avslutar med "puss".

Blodig panna

Ilsken som ett bi kör jag bilen hem. Hela hemresan laddade jag upp med ilska angående Uppsala kommun och hur de tramsar fram och tillbaka om korttidshem till Lill-killen. Som kulan i ett flipperspel har vi de senaste veckorna stötts fram och tillbaka i den byråkratiska kvarnen. Ena stunden får vi inte stå i kö, för om man KAN stå i kö är inte behovet tillräckligt stort för korttidshem. Någon dag senare får vi höra att anledningen till att vi inte får stå i kö är att kommunen är rädd att få vite för att man tagit ett beslut att Lill-killen har rätt till korttidshem, ett beslut som inte verkställs. Idag fick vi veta att det inte finns några lediga platser överhuvudtaget på korttidshem i Uppsala och det är 4 barn i kö. Inte undra på att man stångar pannan blodig!

När jag ilsket svänger av asfaltsvägen och börjar köra de sista kilometrarna på grusvägen svänger plötsligt humöret. Vid första ängen är den vackraste "älvdans" man kan tänka sig. Efter nästa sväng på grusvägen är ännu en "älvdans" som till och med sträcker sig över vägen. Det är så vackert mot de gul-bruna höstfärgerna och himlen som är mörkt röd av solnedgången att det är omöjligt att fortsätta vara ilsken. Istället infinner sig en känsla av att vara "betagen".

Det är helt otroligt att få bo så vackert som vi gör. Det vore alla förunnade!

Lyx

Detta är lyx för mig just nu:

• Duscha på morgonen. Idag fick jag en stund mellan att jag ska åka till Barnhabiliteringen efter att Gubben och barnen åkte iväg. Jag passade på att ta en dusch. Väl inne i duschen inser jag hur lyxigt det kändes att duscha på morgonen utan att känna stress.
• Dricka té ifred på morgonen. Inte ens en gubbe som talar till mig, bara tyst omkring mig. Motivering, se ovan.
• Se på morgonnyheterna på tv. Inte tecknat. Motivering, se ovan.

Nu ska jag i och för sig iväg på ett mycket jobbigt möte på Barnhabiliteringen, så det jämnar ut sig.

Ha det!