Förtvivlan

Lillebror är förtvivlad. Ingen vet varför, men vi vet att han skriker oavbrutet och tårarna rinner längst med hans illröda kinder.

Så här har det varit sedan igår.

Att vara förälder till autistiska barn är inte alltid en dans på rosor...

Galen katt

På torsdag ska en av våra katter bli mindre "man". Med det hoppas jag att det ska skapas lite mer hjärnceller i den armal kattens huvud. Jag är redigt trött på att han hoppar på småttingarna (i och för sig i lek) och biter dem i huvud, händer, etc. Småttingarna blir ju rädda!

Nej, *snipp snipp* är antagligen vad som behövs.

Mamma, mamma!

På avstånd hörde jag Lillasyster gråta. Jag såg inte var hon var, så jag ropade: "Lillasyster, var är du?"

Då hörde jag: "Mamma... mamma!" från tvättstugan.

Väl framme såg jag att Lillasyster trampat i mopp-urkramaren och fastnat med ena stortån i springorna där vattnet ska rinna ner i hinken. Stackars Lillasyster!

Men jag kan ändå inte låta bli att bli glad. Tänk! Lillasyster ropade "Mamma!" när hon behövde mig. Det värmer så otroligt eftersom hon inte talar något begripligt annars.

Choklad

Innan vi åkte till min gamla pappa på Årstagården tänkte jag att jag skulle köpa med mig en hallonbägare (=bakelse i en liten genomskinlig plastmugg från nåt kondis). Nu gick det inte att få tag på någon sådan en söndageftermiddag, så jag köpte en ask med Noblesse med apelsinkrokant från ICA istället.

Väl framme frågade jag min pappa om han ville att jag skulle öppna förpackningen. Han svarade: "Det förstår du väl att jag vill!" Dum fråga får dumt svar.

De som känner min pappa vet att han är en riktig gottegris och har varit det så länge jag kan minnas åtminstone, men jag började nästan gråta när jag såg när han slöt ögonen och njöt, riktigt seriöst NJÖT, av den första lilla chokladbiten.

Det slår mig hur hur lätt det är att glömma att njuta av de små detaljerna i livet...

Underbar söndag!

Vilket underbart väder? Solen skiner och snön gnistrar där solen når fram över de höga träden. Om en stund ska Storasystern och jag åka iväg och shoppa loss lite på Gränby och sedan hälsa på min gamla pappa som bor på Årstagården här i Uppsala.

Kanske vi kan grilla korv utomhus under eftermiddagen i solens värmande strålar och lyssna till takdroppet?

Vårtecken V

Fjärilsforskarna på SLU har meddelat att man räknar med att de första citronfjärilarna ska prova sina vingar för säsongen om ca 3 veckor! Då talar vi mars månad...

OCN

Jag och mina kollegor har äntligen fått grundkursen i OCN. Det känns verkligen jättehäftigt att vara med och dra igång det i Uppsala.

Lite blygsamt säger jag att mycket som man gör i livet kommer inte att spela någon roll om 100 år. Däremot känner jag att driva igång detta projekt, det GÖR skillnad för många personer som är värda att få erkännande för ett icke traditionellt lärande.

Låter det malligt? Ärligt talat så är jag stolt att vara med i utvecklingen.

Myskväll

Svärmor på besök!

Det betyder att Gubben och jag får en kväll för oss själva. Det firade vi med att gå till Texas Longhorn och äta. Gubben åt en Beltbuster och jag, som låtsas vara sofistikerad, åt lammfilé med vitlökssmör. Där gick den bantningsdagen bort!

Därefter såg vi Fun with Dick and Jane på bio. Det var roligt, men vi drog allt upp medelåldern i biosalongen ordentligt.

Tidningsartikel

Usch! Den blev publicerad! Huvvaligen! Jag klarade med nöd och näppe att läsa den och jag hoppas att den inte blev alltför mycket uppmärksammad.

Något jag måste lära mig är att handskas med journalister, för så här får det inte gå till.

Journalistik

Obehag! Ja, det är vad jag känner i magtrakten. Jag har blivit telefonintervjuad av en journalist angående projektet och det känns inte bra.

Framtidsplaner

Man undrar om småttingarna planerar att bli mjölkbönder, för Lillasyster vaknade klockan 4 pigg som en mört. En timme senare var det dags för Storebror att vakna.

Trötta föräldrarna får erkänna sig besegrade och kliver upp och sätter på tecknad film.

Lösning på problemet

Jag har sedan ca 10 år märkt att jag inte längre kan äta en påse chips om dagen. Men nu behöver jag inte ha dåligt samvete längre.

I SVD.se kan man idag läsa att det är generna som styr om jag går upp i vikt eller inte.

Vad skönt! Det beror alltså inte på mig....

Ansiktsmotion

Om ni vill få en kul stund kan ni försöka er på att förstå hur fjärrkontrollen fungerar.

Annars kan ni i största allmänhet roa er med i lugn och ro surfa runt på Avigsidan.

Mycket nöje!

Dubbelmoral

För några dagar sedan skrev jag ett inlägg angående familjen i Småland vars pojke man hittat i en sjö. I det inlägget skrev jag att man ska vara försiktig att döma familjen, men efter att läst mer om detaljerna som kommit fram idag i dagspressen känner jag att jag KAN inte försöka ens förstå föräldrarna längre och tog bort inlägget i sin helhet.

Nu sitter jag och tänker hur lätt det är att ha en dubbelmoral som man kan ta fram när det passar, men framför allt tänker jag på pojkens sista tid i livet...

Glitter och glamour

Två timmar kvar till Glamourfesten aka Schlagerfestivalen. Jag har redan klätt mig i de glittrigaste kläderna jag kunde hitta och till och med sminkat mig med glittersmink, allt för att komma i stämning. Risken är nämligen att jag kommer att somna i direkt anslutning till tävlingen och man vill ju hinna känna lite glitter och glamour innan det är försent?!

Trevlig kväll!

(Bilden kommer från SVT.se)

Vårtecken IV

Inatt hörde jag kattugglan för första gången iår. Det är ett säkert vårtecken och det glädjer mig att det finns fler än våra slöa och feta katter som hjälper till att hålla undan gnagarna.

OS

Jisses anamma! Nu är damhockey intressant till och med.

Men jag erkänner att damhockey är mer intressant än curlingen igår. Hockey har åtminstone regler som man förstår till 80%.

OS

OS ger tillfälle till djupdykningar i sporter man knappt tror är sanna. Igår kväll var det curling på TV.

Mina tankar som jag fick i tv-soffan är följande:

• Vem har hittat på reglerna för curling? (Var det i nyktert tillstånd?)
• Det finns sporter som är tristare att titta på tv än golf.
• Tur det finns fjärrkontroll, alternativ gå till sängs när Gubben och Storasyster tycker att curling är världens roligaste att titta på.

Vårtecken III

Solcellslamporna i rabatterna har börjat ladda igen och lyser åtminstone någon timme efter mörkrets inbrott.

Nattsabotage

Det finns små människor (jag nämner inga namn) som tycker att det är kul att busa mitt i natten.

Sedan finns det stora människor (nämligen jag) som tycker att natten är alldeles utmärkt till att sova bort.

Jag är misslyckad

Ja, jag är en misslyckad Step up-are. Det var så in i helsike svårt att hålla reda på armar och ben och trappsteg och hantlar och kicka hit med benet, nej armarna uppåt sträck... hur var det nu... snurr, tramp, utåt med armarna... nej...

Till slut gav jag upp och åkte hem, bara 20 minuter klokare på ett obegripligt motionsnöje...

Räven

Jaha, nu har nog räven fått sig ett skrovmål. Elvis har varit borta hela natten och det är inte likt honom. Det är lite jobbigt när det försvinner katter så där huxflux...

*Schwoooosh*

Så låter det när jag springer mellan olika möten i AME-korridoren.

Hör ni ett liknande ljud, vänligen ställ er åt sidan så ni inte blir nersprungna.

Sprickfärdig av stolthet

Med risk för att verka skrytig så måste jag ändå dela med mig av min stolthet.

Storasyster har blivit utsedd till en av sex bloggare av Linda Skugge.

Jag vet att det finns de som blir uppretade på mig, men det struntar jag i just nu.

Jag är mycket stolt och glad över Storasyster.

( OBS! Jag är naturligtvis stolt och glad över småttingarna också. De är också underbara!)

Inte halvdant

I vår familj gör man inte saker halvdant. Låt mig ge några exempel:

• När Lillasyster vill titta på Crazyfrog vill hon inte titta EN gång, utan 20 gånger. I rad. Med hög volym.
• När Lillebror äter popcorn vill han dela med sig. Till hela rummet och gärna blandat med kapsyler så det inte ska bli så lätt att sopa upp det.
• När Storasyster jobbar blir det inte en normal arbetsdag på 8 timmar utan 23 timmar i sträck.
• När Gubben lagar mat till 3 personer för en middag finns det rester till ett helt kompani i en vecka. Även disken i köket vittnar om att det ska bli många portioner.

Nostalgi

Hittade på en bloggarkollegas sida denna fantastiska sång.

Video: Manah Manah by Rdgtr06

Jag vill utfärda en varning att man kan få den på hjärnan...

Fullständig lycka!

Vi fick besök igår av en mycket god vän. Det var jättekul att träffa honom igen efter en rätt lång tid. Gissa sedan familjens lycka när han tog upp ur sin påse den fullständiga samlingen av Dr Snuggles på DVD! Alla barn (inklusive mig själv) stod och hoppade upp och ner av lycka. Äntligen, efter många misslyckade försök att hitta det 13:e avsnittet av Dr Snuggles, har vi den i vår samling. (Den har nämligen inte gått att köpa på VHS.)

När jag senare på kvällen sa till Gubben att nu kan vi få mer plats i videohyllan när vi rensar bort de 6 VHS-banden sa han: Näääää, inte kan vi göra oss av med videobanden med Dr Snuggles. Han tänkte att barnen säkert vill ha dem när de flyttar hemifrån.

Hmmmm... undrar hur många som har VHS-spelare då?

Nyordning

Ja då var kursen slut och här står man med en massa kunskaper som ska användas. Det blir allt bra spännande och se hur denna nya metodik tas emot i Uppsala.

Annars är det underbart med strålande sol och gnistrande snö. Jag tror minsann att jag ska ta mig ut och promenera i vintersolen och få lite ljus på mig efter lunchen. Det stämmer också med nyordningen att jag ska komma igång igen med träningen efter dessa två veckor där vi ätit på restaurang två gånger per dag och däremellan ätit både det ena wienerbrödet efter den andra godisskålen.

Ett ljus

Idag på morgonen gick det upp ett ljus för mig, trots att jag är så himla trött. Jag talade med Gubben hemmavid och berättade just att jag är trött. En viss oro spred sig hos honom att jag inte skulle orka med avskedsfesten ikväll, den där vi ska laga fin, italiensk mat under professionell ledning.

Nu är det så att Gubben bjudit hem lite folk på lördag för att få lite vuxet sällskap. Han är väl lite hungrig på att ha människor omkring sig som inte "bara" är Storasystern, jag och småttingarna.

Känner ni nu också att det finns ett samband mellan denna middagsbjudning på lördag och att jag ikväll ska lära mig göra en italiensk meny under proffshandledning?

Urladdning

*phew* Snacka om urladdning! Jag är så otroligt trött nu, så jag förstår inte hur jag ska klara en dag i morgon + fest på kvällen + fredag förmiddag.

Festen i morgon blir kul! Vi ska laga en fin italiensk meny under ledning av en proffskock. Pilgrimsmusslor och panacotta är utlovat bland annat. Just nu är jag så trött så jag kan inte minnas mer...

*phew*

Nu är verkligen luften ur mig. Det gick bra med min lilla genomgång. Nu väntar middag för att fira. Det är jag värd!

Flanellskjortans land

Jag konstaterar vid hotellfrukosten att Norrland måste vara flannelskjortans förlovade land. Ungefär 8 av 10 män bär dessa rutiga skjortor med stolthet och det kan de gärna göra. Det ser både bekvämt och lite mys-pysigt ut.

Jag funderar på att köpa en äkta norrländs flanellskjorta och ta hem till Gubben och överraska med (han brukar inte läsa denna blogg så ofta, så det är rätt riskfritt att skriva sånt här), men jag tror att han personligen hellre vill ha en rejäl bit lagrad västerbottenost, om han fick välja. Vi får se vad det blir!

En trygg och lugnande flanellskjorta skulle jag behöva ha på mig idag på förmiddagen, förresten. Jag ska hålla klass och bli "examinerad" handledare i Access-programmets Livs- och yrkesorientering. Det känns jättepirrigt trots att jag gjort det här förr, känner igen den röda tråden och inte har (haft) jobbigt att tala inför grupper, men just bedömningssituationer är jag inte så glad åt. Håll tummarna att jag inte svimmar eller liknande dumheter...

Från tårar till skratt till tårar

Ja, igår var verkligen en känslomässig berg- och dalbana. På kvällen skulle jag och en kurskamrat från Huddiksvall förbereda oss på en "låtsas-arbetspass" som vi ska hålla i morgon, onsdag. Arbetspasset ska sedan utvärderas från handledare här på Urkraft och till det ska vi få feedback från både handledare och kursdeltagare.

Jag och min Huddik-kollega ska hålla pass om känslor och självförtroende. När vi satt och gick igenom materialet slog det oss hur smal gränsen är för att göra det lyckat eller misslyckat och plötsligt drabbades vi av en skrattattack utan dess like. Vi skrattade så vi grät och ett tag var jag orolig att vi skulle bli utkastade från hotell-lobbyn där vi satt och jobbade.

Nu får allt hålla tummarna att det går vägen i morgon, för har vi otur så kommer vi bara att tänka på hur vi skrattade och på de "följdfrågor" vi är oroliga att få.

Faktum är att jag skrattar för mig själv där jag sitter och tänker och jag har faktiskt lite träningsvärk i magen.

Personligt

Idag fick vi presentera oss lite närmare. Vi skulle berätta lite om oss själva, sånt som vi är stolta över och även en hemlighet som vi ville dela med oss.

Allt gick jättebra för mig ända till att jag skulle berätta min lilla hemlis. Då brast det för mig och jag insåg att herregud detta är alldeles för personligt. Jag trodde ärligt talat att jag kommit längre i mitt sorgearbete än jag hade, så det var en insikt som var rätt stor för mig.

Senare på eftermiddagen kom en av grundarna av Urkraft och berättade om hur det gått till att komma dit Urkraft är idag. Det är verkligen härligt att lyssna till personer som brinner för vad de gör. Mera sånt!

Ouch!

Gubben gick upp för att hjälpa Storasystern med att formatera iPoden. Då passade Lillasyster på att peta bort ungefär hälften av alla tangenter på Gubbens bärbara dator.

Visste ni att det finns små svarta gummipluppar under tangenterna? Och dessa små, svarta gummipluppar hålls fast med små vita hållare som går att bända loss även de?

För att underlätta ytterligare så är de små, svarta gummiplupparna i olika storlekar och den naturliga följden är då att även de vita små hållarna håller olika storlek.

Hur ska man veta var det ska sitta små hållare/pluppar respektive större? (Små och stora är relativa begrepp, alla är olika pyttesmå.)

Var är bruksanvisningen för att sätta tillbaka sånt?

Storasystern och jag försökte mer eller mindre hysteriskt att få tillbaka dem innan gubben kom ner för trappan, men så fort han slog upp sin dator såg han att nåt var fel. Kanske berodde det på att vissa tangenter liksom låg lösa?

Nu känns stämningen tryckt här hemma...

Konstigt

Fick just ett meddelande från en kompis att det inte går att kommentera sista inlägget, men de andra går ju?

All time high

Vilket välkomnande jag fick när jag kom hem! Välstadat och fint och två lyckliga småttingar stod i hallen och turades om att krama och pussa på mig.

När Lillasyster fick se sin guldklänning som jag köpt på Indiska för 39 kr i Skellefteå sa hon: ÅÅÅÅ helt spontant. När hon sedan fick den på sig strök hon sig på magen och så ÅÅÅÅ igen. Då blev jag jätteglad.

Sedan blev jag mindre glad när jag gick upp till vågen och vägde mig. Låt oss nöja oss med att säga att min vikt är all time high.... I morgon bitti blir det morgonpasset på Pulsen. Här måste jobbas!

Hemlängtan

OJ! Nu längtar jag hem. Jag sitter i receptionen på hotellet vid gästdatorn och bara längtar efter att få krama om mina småttingar (både stora och små småttingar) och få sova i min egen säng. Nattsömnen har väl varit lite si så där, men efter att jag fått sova i en svit (det luktade mögel i förra hotellrummet) så ligger jag inte längre och hostar eller vaknar av att jag håller andan.

Om 12 timmar är jag hemma....

Hjälp!

Vi får så in i vassen mycket och god mat här. Jag inser att jag får sikta in mig på Beach 2007 istället för 2006.

En tråkig sak som hänt är att jag tänkt att ge mig lite "special treatment" i form av lite solning, men hotellet har bokat in någon annan (antagligen Operation Snöflinga) i hotellbastun (som är samma lokal som solariet) så jag får istället jobba med hemläxor som vi fått. Inget ont utan något gott...

Något som väger upp min missade soltid är att jag i morse sa ifrån att det luktar mögel i badrummet och då fick en svit på högsta våningen med fin utsikt i utbyte.

Skellefteå

Ibland undrar jag om de på Urkraft tänker som häxan Pomperipossa, för innan vi ens kommit halvvägs genom den gigantiska godisskål som serverades i måndags så har de fyllt på med mer smaskens. På fredag är det tänkt att vi ska åka hem över helgen, men undrar jag, om vi kommer in i planet. Det kommer att bli en viss övervikt.

Nu hoppas jag ändå att min gulliga familj längtar efter mig ändå. Jag längtar i alla fall som en tok efter mina små Stenkast-tomtar (alltså min familj).

Nu ropar de på mig. Det är dags att gå ut och äta *igen*. Här får man kämpa på för att hålla tempot... :o)

(Men jag klagar inte. Vi har jättetrevligt och lär oss massor!)