Efter att sett vår allt mer sorgliga misten (den som inte fungerade, se tidigare inlägg) så tänkte jag att det ändå var lite sorgligt att bara slänga den. Jag har plockat bort alla bär, som nu var lika små stenar än bär, blötlade dem till att de blev mjuka igen och har sedan smetat dessa i klykor på alla möjliga lövträd runtomkring. Går det så går det.
För säkerhets skull så har jag sparat några bär som jag ska blötlägga till våren och göra om proceduren. Vem vet? Med trädgårdstomtarnas hjälp så kanske det gror?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag tror de växer rätt långsamt, men bara vetskapen att det finns mistel i trädgården kanske ger en magisk känsla i hjärttrakten?
Jag återkommer om detta framåt sommarkanten när jag ser om mina ansträngningar gett resultat.
Skicka en kommentar