Allting går

"Allting går"

Har ni hört det uttrycket? Jag har hört det oerhört många gånger sedan Lill-killen fick sin diagnos. Än oftare hör jag det när jag berättar att Lillasyster håller på att utredas om hon också har autism.

Nu låter jag kanske bitter, men jag är snarare trött att andra talar om för oss att det går så bra så när vi själva knäar av förtvivlan och har en ständig fråga som maler i huvudet: Varför vi?

För någon vecka sedan när jag berättade för en person att Lillasyster antagligen också har autistiska drag sade personen helt väntat: "Oj då, men allting går". Jag svarade då trött: "Nej, allting går inte!". Vad tror ni jag fick för reaktion?

"Jo, allting måste gå!"

Jag tror att människan är så programmerad att om man inser att det faktiskt finns saker som inte går att påverka blir det totalt kaos i tillvaron, det kaos vi för tillfället lever i.

Jag lutar mig på visdomsord:

Ge mig kraft att orka påverka det jag kan påverka, kraft att acceptera det jag inte kan påverka och ge mig insikt att förstå skillnaden.