Kul grej!

Vad lustigt att det är så roligt med nya grejer. Idag har jag införskaffat en ny mobil. Den förr-förra försvann mycket mysiskt och återfanns 3 månader efteråt under en låda papper i bokhyllan. Jag har svårt att tro att jag själv lagt den där.

Den mobil jag införskaffade i maj blev endast 3 månader gammal då Lillkillen markerade att den låg på golvet med att ställa sig på den.

Nu har jag som sagt idag införskaffat en ny telefon, en smartphone. Jag hoppas den är smart nog att försvara sig mot mina små rara änglalika barn.

Konstig tideräkning

På Facebook har jag lagt till en finess som håller koll på antal dagar kvar till jul.

Igår (söndag) när jag tittade var det 58 dagar kvar.

Idag (måndag) är det 56 dagar kvar.

Detta gör mig lite förvirrad. Har jag missat att den nya regeringen, i sin beslutsiver, har petat in en extra dag mellan söndag och måndag som jag missat?

Eller håller jag på att tappa greppet fullständigt?

Julförberedelser

En del av min glädje av julförberedelser ligger i att min väninna på Öland (vi kan kalla henne Leena) brukar skrika så fort jag nämner jul.

Men i år verkar hon ta det väldigt lugnt, vilket inger mig lite i en känsla av antiklimax.

Nåja, jag får väl fira jul för min egen och familjens glädjes skull då.

Resa bort

I dag ska Gubben resa bort. Långt bort! Ända till Helsinki på konferens om antivirusprogram med ett gäng med andra likasinnade dataexperter som han själv.

Om ni är det minsta lik mig tycker ni också att det låter oerhört spännande och upphetsande. NOT!

Nä, kom igen Gubben! Spa, massage, ansiktsmasker. Det är grejer, det! (eller....?)

Hästar

Idag visade Lillkillen att han minsann också ville klappa hästar. Vi knallade iväg till stallet som ligger några hundra meter från vårt hus. Där finns ju Thruma, min gamla trotjänare, som de nya ägarna är villiga att låna ut för lite borstning och gosning.

Men väl framme vid stallet kom Lillkillen ihåg att hästar är rätt stora djur. Hästarna själva var rätt nyfikna på honom, de känner nog att han är lite "speciell". För att hålla sin stolthet beslöt Lillkillen att vi skulle gå hem igen. GENAST!

Men det var en skön höstpromenad.

Nedräkning

Genom ett litet tilläggsprogram i Facebook kan jag se nedräkningen till jul.

Jag kan meddela att idag, söndagen den 28 oktober, att det är 58 dagar kvar.

Städat

Å, vad skönt det var att komma ner för trappan och se att det var städat här nere. Gubben och jag hann med att plocka lite extra vid veckostädningen och det gör sån skillnad.

Vårt mål är att ta en liten yta varje dag för att se hur hela huset ska skina så småningom.

Egentligen vet vi att det är en ojämn kamp som vi troligtvis kommer att förlora, men envisa som vi är gör vi ett försök ändå.

Det är som fattigdomen i världen: Man kan ju inte låta bli att försöka bekämpa den, även om man vet att det är mycket, mycket svårt.

Stackars Lillasyster

Stackars Lillasyster! Hon hann inte somna ikväll innan hon började kräkas.

Vinterkräksjukan har slagit till på Stenkastet.

Givande dialog

Detta kunde man höra i skoaffären på Gränby under förmiddagen:

Mamman: De här vinterstövlarna är väl jättefina?
Flickan: Nej!
Mamman: Men de här då?
Flickan: Nej!
M: Men titta på de här! De var ju supersnygga!
F: Nej! Nej! Nej!
M: Tycker du om de här då?
F: Näää!
Mamman (som gått in på Ecco-delen av butiken, dvs de riktigt dyra stövlarna): Kolla in de här. De har till och med stjärnor! Som den där sången du brukar sjunga.
Flickan: NEEEEEEEEJ!

Som ni säkert förstår var det en konversation mellan Lillasyster och mig. Vi fick åka hem utan vinterstövlar och hoppas att Lillasyster är på bättre shoppinghumör i morgon istället.

Tystnad och mörker

I morse steg Lillkillen och jag upp allra först. Det var alldeles mörkt och när jag släppte ut katterna steg jag själv ut på trappan en kort stund.

Det var alldeles mörkt. Bara någon envis solcellslampa lyste svagt från det sista ur batteriet som laddat dagen innan. Långt borta lyste ett fönster hos en granne.

Men det som slog mig var tystnaden. Det var helt stilla, inte en gren rörde sig i träden och fåglarna var naturligtvis inte uppe ännu.

Det enda som hördes var det envisa suset i min skalle från min tinitus som jag fått från min ungdoms punkkonserter.

Att fundera över

Hörde på radion att det USA vill satsa på kriget mot Irak nästa år motsvarar UNICEF´s hela budget i 108 år.

Ja, ni läste rätt. 108 år!!!

Om man skulle vaccinera världens ALLA barn, både i rika och fattiga länder (10 miljoner barn dör varje år i vanliga barnsjukdomar) skulle den kostnaden vara 2 promille av vad USA vill betala i kriget mot Irak under ett enda år.

Är det ingen som reagerar mot detta?

Att bo på landet

Att bo på landet är rätt mysigt.

Upplevelser:

Stjärnhimmel - Det finns ingen gräns på hur vacker stjärnhimmeln kan vara här ute.
Ljudet - Inget trafikbrus i bakgrunden. Däremot här man vinden susa i träden.
Vilda djur - Hjortar, rävar, grävlingar, fladdermöss, rådjur... listan kan göras lång.

Däremot ställer jag mig mer tveksam till lukten just nu. En farmare har slängt ut koskit på åkrarna.

Inomhus däremot luktar det av brasa från kakelugnen och tandkräm.

(Lillasyster har tömt ännu en tub tandkräm på övervåningen.)

Imponerande

Idag har Gubben ärligt imponerat på mig. Plötsligt plockade han ner symaskinen och började laga ett par byxor han haft sönder i helgen.

Han kunde få i tråden på rätt sätt i maskinen och kunde till och med sy både raksöm och zig-zag. Oväntat! Jag hade förberett mig på att få komma till undsättning, men det behövdes inte.

Faktiskt! Jag tycker han var duktig!

Kamoflage

Det är supermodernt med kamoflage i år. Det har även våra kissekatter insett.

Ser ni något konstigt med bilden? Inte? Kolla noga och scrolla sedan ner till bilden nedan.

Det är inte lätt att vara vilt djur på Stenkastet.

The Hives

Då och då tipsar jag om musik som snurrar hemma hos oss.

För tillfället snurrar the Hives "Tick Tick Boom".

Rätt långt från Schlagerfestivalen, I know, men vem har sagt att jag måste vara trogen den ena eller andra musikstilen?

Vart tog helgen vägen?

Jag känner mig inte ett dugg utvilad. Faktum är att jag undrar hur 17 jag ska orka en arbetsvecka.

I morgon blir det lite lugnare. Jag ska bara närvara vid ett informationsmöte med Arbetsförmedlingen på morgnen, sedan åker jag hem och tar hand om sjuka barn. (Om det nu räknas som vila)

Mest längtar jag efter en lång sammahängande ledighet, gärna då barnen är på förskola/skola några timmar per dag så att jag får några vuxentimmar för mig själv i dagsljus.

Men jag längtar jättemycket i Schlagerfinalen i Globen. Det är en ljuspunkt att se fram emot i höstmörkret.

Det jag hoppas med finaldagen:

1. Att Storasyster och jag ska få en mamma/vuxnedotter-tid och gå runt i Stockholm. Kanske något trevligt museum? Det var länge sedan. Kanske lite shopping?
2. Att jag har pengar på kontot så att vi kan äta lite god middag. Kanske ett glas bubblande vin?
3. Att pengarna också räcker till taxi hem på natten mellan Uppsala - Stenkastet

Stackars Lillkillen

Lillkillen fick svårt att andas igår kväll. Först trodde vi att det var förkylningsastma, men det visade sig vara en mycket kraftig krupp.

Det var bara att tuffa iväg till sjukhuset. Väl framme kunde man inte vara säker på att det inte var struplocksinflammation, så Lillkillen och Gubben fick sova över för observation.

Struplocksinflammation är extra farligt för det är samma bakterie som orsakar en viss hjärnhinneinflammation.

Tänk om Lillkillen hade kunnat berätta hur han mår!

Autism

"Att inte kunna förstå världen omkring sig leder till förvirring och det - tror jag - är upphovet till all rädsla. Det skapar då ett behov av att dra sig undan. Allt som minskar förvirringen, minskar också rädslan, och ytterst isoleringen och förtvivlan; på så vis blir livet lite mer uthärdligt.
Om andra människor kunde uppleva bara under några minuter hur det är att vara autistisk, skulle de kanske förstå hur de kan hjälpa oss."

(ur: Autism från insidan - en handbok av Hilde De Clercq)

Ett litet minne

En liten tanke sänder jag till min mamma som skulle fyllt år idag.

Vi har en liten bänk och vid den har jag tänt ett litet ljus.

Det ser så fint ut i oktober-mörkret och jag tänker att hennes ande finns hos oss och sitter på bänken och filosoferar och tittar på alla stjärnorna, björkarna som rör sig och granarnas siluetter mot natthimlen. Hon kanske lyssnar till ljudet av vinden genom skogen, en ensam bil på grusvägen och en häst som gnäggar på avstånd. En av korna i hagarna längre bort har en koskälla. Man kan höra den plinga ibland när vinden ligger åt rätt håll.

Jag och Storasyster satt en stund på bänken i mörkret och tittade på stjärnorna och mindes hur hon var, saker hon sa och gjorde. Funderingar vad hon hade gjort idag om hon fortfarande var i livet.

Efter dryga 4 år kan jag för första gången känna att man kan sakna utan att det gör så förskräckligt ont.

Men det är fortfarande otroligt tomt...

Vad händer den 15:e mars 2008

Vad händer den 15:e mars 2008?

Min storasyster på Gotland har antagligen en kvalificerad gissning, men det är inte just det jag tänker på.

Vad kan det vara?

Jag och Storasyster kommer att vara mycket engagerade både psykiskt och på fysisk plats. För första gången fysiskt.

Ledtråd finns även i inläggen nedan.

Snart fredag

Huvva!

På tre arbetsdagar har jag jobbat 30,5 timmar på mitt officiella jobb. Sedan har jag också jobbet med min familj.

Nu är jag dödstrött!

Ett avsnitt eller två av Little Britain på TV:n i sovrummet kommer att göra susen.

Nedräkningen har börjat!

Whoppieeee! Nedräkningen för Schlagerfestivalen har börjat.

SVT har presenterat bidragen nästa år.

Jag har redan två favoriter. De kan i och för sig ändras, men i dagsläget, i mitten av oktober är det Lasse Lindh och BWO.

Minst upphetsande är Patrik Isaksson av de jag känner igen. Det är ju massor som man inte vet något om.

Slutkonferensen

Igår hade vi slutkonferens för det projekt jag är projektledare för. Det var lite omtumlande.

1. När jag skulle gå fram och hålla min framförande lade jag prydligt mina minnespapper framför mig, glaset med vatten bredvig och i ett svisch hade jag vält vattnet över mina papper. På en nano-sekund tog jag ett beslut: Jag låtsas som ingenting!

Det var förvånansvärt få som överhuvudtaget märkte nåt. Är det proffsigt eller vad? ;o)

2. Vår utvärderare sa vid ett viktigt tillfälle att 53 procent gått ut i arbete enligt hans beräkning. Jag satt som ett frågetecken, för det är inget vidare resultat. Efteråt gick jag fram och frågade honom hur han räknat fram det. Då visade sig att han sagt fel: Det skulle vara 53 PERSONER. Då blir det 74%. (Målet är uppsatt till 60%)

Lite skillnad, må jag säga! Skadan är redan skedd och det är inget att göra åt det.

Annars visade vi hissnande bra resultat i övrigt, jag är bara så ledsen att det blev så fel...

Mina blöta (nu torkade) papper ska jag rama in som ett minne. Eller så gör jag det inte...

Facebook

Jaha?

Det är min spontana reaktion till Facebook.

Vad ska man göra med det här då?

Någon vänlig själ får gärna förklara för mig.

Könspersektiv

Idag åt vi lunch på Burger King. Småttingarna fick var sin barnmeny och kassörskan frågade om de var pojkar eller flickor. En av varje, svarade jag.

Lillkillen fick en bil och Lillasyster en Barbie-kam.

Inte för att jag är så noga med att hålla balans mellan pojk- och flicksaker, men det här kändes något förlegat.

Ja, inte lever Burger King på 2000-talet i alla fall!

Nattliv

Jag har rätt mycket inlevelsekänsla. Därför går jag inte på bio som är för spännande och jag väljer deckare med stor omsorg. Det blir helt enkelt för otäckt annars.

Varje kväll när jag ska sova brukar från sängen kolla lite på TV. Det är ett säkert kort för att somna fort. Och det gjorde jag igår också. Problemet var att jag också vaknade till precis när en ung mamma blev påhoppad bakifrån av en knivmördare som sedan smög på ett oskyldigt barn som satt på golvet och lekte med sina leksaker.

Så var den nattsömnen förstörd!

Seger!

Jag vann till slut över kökets virrvarr av prylar.

Det är inte klokt vad grejer man lagt på hög på alla ytor i köket man kan tänka sig.

5 timmar tog det och då har jag ändå inte rör innehållet i skåpen.

Nu kanske ni förstår vidden av mitt utbrott häromdagen?

Min storasyster kan vara lugn idag, för i köket fanns inget som skulle i banankartong till Gotland. Bara en massa som skulle i soppåsarna.

Varför hade jag 4 stora muggar fulla med pennor? Jag kan ju bara skriva med en i taget? Jag tror jag slängde minst 50 reklampennor.

Nu är jag nöjd och tillfreds. Ja, kanske till och med höstdeppet har gått över?

Inspirationskälla

För att inte rykten på Internet ska börja vandra att jag kommit in i "den där åldern" kan jag yppa källan till min städmani:

Modern Hushållspraktika - Hyfsad ordning, mer tid för annat.

Låt mig citera:

Ligger ett föremål i gråzonen (för att slängas) lägger du det i en låda märkt
"att överväga" som du låter stå i ditt förråd i maximalt 3 månader. Har du
efter kvartalets utgång inte saknat prylarna kan du med gott samvete gör dig
av med dem. Inget föremål är för litet eller obetydligt för att
ifrågasättas.

Visst låter det befriande?

Gubbisk intelligens

Gubben (medlem i Mensa) frågade mig om jag kommit in i "den där åldern" efter att man kan få barn. Ja, det är ju då tanterna börjar städa istället.

Här skulle jag vilja ha en omröstning: Var det ett intelligent uttalande eller ej?

Ekonomi-tankar

Jag blev ju olyckligt kär i ett skåp här i veckan. Se blogginlägg nedan.

Igår såg jag en klocka i ett skyltfönster som var "nice". Jag råkade också se prislappen: 13 900 kronor.

*Suck*

Ägglossning?

Det nåt som är konstigt!

Jag har de senaste dagarna gått och flippat ut att vi har det så rörigt här hemma. En yta efter en har fått sig en omgång och befriats från pryttlar.

Nu låter det som om vi har skinande blankt här hemma, men antalet småytor är i princip oändligt. Då kan ni tänka er!

I morse, redan innan min första mugg frukost-té satte jag igång och tömma frysen för att frosta av den. Låter det friskt?

Men nu, några timmar och hinkar med vatten senare, är det jätteskönt att ha stenkoll på vad vi har i frysen och veta att det inte är 5 cm is överallt.

Nu går jag igång på tanken att rensa ovanpå stora skåpet i vardagsrummet.

Vi ses!

Vadå sovmorgon?!

Äntligen helg!

Jag somnade som vanligt i soffan när småttingarna gått och lagt sig. Därför har jag klockan 05.15 sovit mer än 8 timmar.

Och för en gångs skull sover Lillkillen fortfarande...

Utflippad!

Jag blir GAAAALEN!

Vi har så mycket prylar ÖVERALLT! Överallt är det prylar och det är prylar med affektionsvärden hit och dit och det är "bra att ha saker" hit och dit.

Jag får spader!

Jag ska gå ut i skogen i morgon och göra en lista på prylar jag skulle rädda om det började brinna. Resten skickar jag till min storasyster på Gotland. I banankartonger!

(Undrar om hon blir kallsvettig nu)

Lottovinst!

*weeeeeee*!!!!

Äntligen har turen vänt! Jag och mina arbetskollegor har sedan några veckor lämnat in några lotto-rader.

Vecka efter vecka har gått utan ett endaste öre i vinst, men igår vände turen!!! :o)

Vi har vunnit över en halv månadslön (för en kinesisk industriarbetare) och vi kan hämta ut pengar som kan räcka till var sin kokt korv med bröd!

Nu gäller det att intala sig: Size doesn´t matter!

Burr

Burr vad kallt vi hade när vi kom hem från jobb/förskola/skola idag. Termometern i köket visade inte ens 14 grader.

Ska det vara så?

Tur vi har en kakelugn. Det blir så himla skön värme med den.

Och ännu större tur att vi har oerhört mycket ved att elda med.

Olycklig kärlek

Idag blev jag olyckligt kär. Ja, så där mycket så jag inte kan på annat.

Jag tänker

• Snygg


• Klass


• Stil


• Exklusiv

Allt detta stämmer i och för sig in på min Gubbe, men nu talar jag olycklig kärlek.


Jag har blivit olyckligt kär i ett skåp!

Skåpet är så dyrt att det aldrig kan komma i min ägo om jag inte vinner på Lotto, Triss eller annat spel eller dobbel.


Därför, efter att jag sett prislappen (över 42 000 kronor), gick jag med tårfyllda ögon raka vägen till närmsta ATG-butik och köpte 1 st Triss, 1 st Tialott och 1 st Femmalott.


Ikväll jag ska göra en liten ritual när småttingarna bumsat i säng och sedan skrapa mig fram till vinsten, vinsten som kan få hem min olyckliga kärlek....

Antiklimax?

Vad hände med den unga tjejen som vann talangjakten på TV4 i våras?

Själva tävlingen fick jättemycket uppmärksamhet, men sen har man inte hört någonting kring henne.

Billigt är inte alltid bäst

Jag köpte i höstas en baddräkt för att kunna simma bort lite sidfläsk. Eftersom jag är en ekonomisk person (nu asgarvar säkert Gubben) köpte jag en mycket billig baddräkt. Redan första gången borde jag blivit misstänksam när jag duschade fylldes liksom ryggdelen som en vattenballong av vattnet. Det rann ut när jag lättade lite på resåren vid benet.

Idag satt Lillasyster och jag i varmvattenbassängen på Fyrishov och njöt. Lillasyster klättrade på min mage och satt ansikte mot ansikte och så satt vi och småpratade.

När vi ledsnat och klev upp och gick till andra änden av Fyrishov upptäckte jag plötsligt att badräkten töjt sig i fram och jag visade "hela härligheten".

Nu är det ju så att "hela härligheten" inte är så himla härligt efter 3 barn man ammat. Det ser mest ut som ledsna taxöron, långt ifrån Carolina Gynning, Victoria Silvstedt och andra bystdrottningar. Men nu är det ju så att det är inte topless på Fyrishov, utan strängt baddräkts- eller bikinitvång för kvinnor.

Jaha! Där försvann all känsla av att vara "intellektell".

Men det är klart: Det kan ju varit en "konstinstallation"? Då kan man kalla mig kulturell???

"Intellektell"

En liten kommentar om mina brillor.

Med mina brillor på möts jag av en helt annan respekt än utan. Arbetspsykologen på Arbetsmarknadsenheten där jag jobbar påstår att jag ser "intellektell" ut. (OBS! Jag vet hur det stavas)

Själv tror jag att jag ser hjälplös ut när jag vinglar fram i korridoren och plötsligt måste hålla hårt i trappräckena när jag ska gå nerför trappor.

Dessutom hoppas jag att det är brillornas fel att jag ser bred ut som en ladgårdsdörr i spegeln. Det gjorde jag ju inte förr?

Tyvärr minns jag inte att jag beställde vidvinkelslipning på glasen...

Låg

På höstarna brukar jag bli rätt "låg" och det är jag nu med. Det piggade upp lite när jag fick mina glasögon, men eftersom de kräver lite tillvänjning så blir jag ännu tröttade.

Lite gräl med Gubben piggade också upp och drev mig till lite bullbak. Det är få saker som är så terapeutiska som just bakning.

Så nu kan jag sitta i soffan och känna mig både låg och onyttig.

Alltid något...