För er som undrar..

... hur det går med min viktnedgång så har jag gått ner drygt 2 kilo på någon vecka. Det bådar gott!


Målet med viktnedgången är att jag ska kunna ha en snygg klänning på OPERApremiären* av Jesus Christ Superstar med Ola Salo i huvudrollen i Malmö sista oktober utan att mina naturliga kroppsvolanger ska svälla över kanterna.


*Gubben envisas med att kalla Jesus Christ Superstar för musikal. Det är ju en rockopera!

Bilden till höger är "lånad" från Malmöoperans hemsida.

Lyxproblem

Jag talade just med Gubben som är i Månsarp hos sina föräldrar. Han frågade mig hur jag sovit och då mindes jag just ett lyxproblem som uppstod i natt.

Eftersom det var så varmt ute så hade Lillasyster och jag fönstret öppet på vid gavel när vi gick och la oss. Det är så himla skönt att ligga i sängen och se trädtopparna röra sig och höra hur vinden susar i grenarna.

Men klockan 3 vaknade jag av att en koltrast satt i ett träd precis utanför sovrumsfönstret och sjöng för full hals. Det är mycket vackert, men på nära håll när man vill sova så LÅTER DET VÄLDIGT MYCKET.

Detta är väl ett lyxproblem om något, eller hur?

Underhåll

I min värld är 135 000 kronor delat på 12 månader vad en vanlig arbetare får klara sig på efter skatt. Det är betydligt mer än vad man få att leva på för de som i Sverige får försörjningsstöd.

I Hollywood är 135 0000 kronor I MÅNADEN vad man kan få om man skiljer sig från en B-kändis.

Vad ska man säga?

Power-krocket

Storasyster Amanda och hennes fästman kommer över i eftermiddag. I en kommentar till förra inlägget har hon utlovat en match i power-krocket.

De vet inte vad de gett sig in på...

FK

Nu kanske ni tror att jag ska skriva nåt om Försäkringskassan? Det kanske jag kunde, men det tänker jag inte göra.

FK betyder Fritt från Killar. Lillasyster och jag har FK ikväll. Det har vi firat med pizza och Fanta och PopCorn så här långt. Lillasysters pizza består av pizzabotten och ost. Bara! Jag tog en calzone special med några stäng tabasco. Vid sidan om tog jag en burk bearnaise-sås.

Gottigott, men i morgon får jag ta tag i viktkämpandet igen.

Kopparödlor

Vår gammelkatt käkar kopparödlor som Lillkillen äter chips.

Det är lite synd för de är rätt vackra och ser så häftiga ut över ansiktet.

Tydligt är att katten fullständigt struntar i att de är fridlysta!

The never ending story

Jag är förvånad över hur mycket kraft och energi det går åt med tjafset med korttidshemmet. Det suger!

Men något positivt var utvecklingssamtalet på skolan för Lillkillen. Det var verkligen en motpol. Här är det raka besked, man är positiv och saklig. Framför allt visar skolan att de tycker om Lillkillen. Man betonar det han kan och har lärt sig och inte det han inte kan. Det gör en milsvid skillnad i tillit och trovärdighet.

Hurra för skolan! :o)

Tillägg

Det kanske låter bortskämt att ha barn på korttidshem, men tro mig, det är ingen dans på rosor att leva i en familj med autism. Vi har dessutom TVÅ barn med autism.

Förr i världen satte man ut barn med autism i skogen för att man inte orkade med. I dagens samhälle har vi korttidshem. Det är bättre med korttidshem.

Men inte desto mindre vill vi känna trygghet att Lillkillen har det bra på korttidshemmet, annars är det ingen avlastning!

Korttidshemmet Glimten - a never ending story

*suck* Ja, då var det dags igen. Lillkillen åkte igår till Glimten för sina tre dygn i månaden. Det är mycket välbehövligt för oss andra i familjen, men vi har en ständigt gnagande oro när han är där.

Förra inlägget beskrev jag vilken morgon vi hade. Den stressiga morgonen gjorde att jag fick maila över det följebrev som vi alltid skriver om Lillkillen till korttidshemmet. I brevet skriver om dagsformer, vanor och ovanor han har, vad som gäller kring Lillkillen för tillfället, vad han behöver träna på och vad man som vuxen i närheten behöver tänka på. Lillkillen själv kan inte berätta, så han är helt i händerna på oss vuxna.

Jag ringde till Glimten och uttryckligen bad att de skulle läsa mailet innan han kom från skolan på eftermiddagen. Jo, då! Det skulle de göra.

Idag, klockan 08.11, fick jag läskvitto på brevet. Då har Lillkillen varit på korttids en hel kväll, en hel natt och en hel morgon utan att personalen tagit del i vad som är aktuellt kring honom.

Ni kan gissa att jag blev arg! Men hör och häpna: När jag ringde upp och frågade varför de inte läst mailet förrän idag fastän vi kommit överrens om att det var viktigt att läsa det innan Lillkillen kom fick jag svaret: "Men *personalens namn* kan inte så mycket data!"

Jaha? Så det fanns INGEN annan där som kunde läsa mail? Nä, det tror jag inte på! Och då skulle *personalens namn* kunnat sagt det när jag ringde och meddelade om mailet.

Under dagen har detta tjafs ökat på och det slutade med att Glimten ringde och bråkade om en skitgrej. Det får vara nog nu! Gubben åkte omvägen förbi korttidshemmet på hemvägen från jobbet och hämtade hem Lillkillen.

Nu står han under vårt unga blommande äppelträd och leker med vatten och är sååååå lycklig att få vara hemma.

Det här med korttidshemmet verkar vara en match vi aldrig kommer att vinna... men vi får heller inte förlora...

Bilden tagen middagstid idag

Vilken dag!

Igår var en hemsk dag!

Det började med att vi vaknade bara en kort stund innan skolskjutsen skulle hämta Lillkillen. När Lillkillen åkt iväg såg jag på hallgolvet att hans PECS-pärm låg kvar. Lillkillen skulle lite korttidshemmet några dagar, så det är bara att ta sig till skolan med den. Men innan dess var nästa moment var att hinna till förskolan med Lillasyster innan de slutade servera frukost.

Efter förskolan var det full rulle till skolan och sen till jobbet.

Ja, efter en sådan morgon tar det tid innan man landar. MYCKET TID.

Egentligen landade jag inte förrän jag kom hem och ätit middag. Då tog Lillasyster och jag en cykeltur och tittade på nyfödda lamm i en av hagarna längst med grusvägen.

Det är en ynnest att få bo som vi gör!

Tillägg

Jag kan också lätt börja grina när det helt oväntat kommer blommor med bud och ett kort med texten:

"Till världens finaste och bästa mamma!"

Jag älskar mina barn!

Eurovision Song Contest

Jag är stolt över mig själv att jag inte hetsade upp mig över ESC. Jag bryr mig faktiskt inte att Perelli hamnade på 18e plats.

Däremot kanske det inte är så konstigt att Martin Stenmarck hamnade på 18 plats 2005? Då kallades det för fiasko, men idag säger man att Perellis insats var av världsklass. Äh, vem bryr sig?

Azjerbadjans bidrag överraskade, tyckte jag. Kul med rejäl show, men det hjälpte inte. Ryssland vann ändå.

Kolmården

Vilken fantastisk dag vi fick i Kolmården. Farmor och jag tog barnen och åkte iväg. Föreningen Autism hade ordnat biljetter till HELA Kolmården inklusive Safariparken och en specialföreställning med delfinerna.

Vi började så klart i Bamselandet.

De skarpseende ser att Lillkillen har en hand på nacken. Vi fick ha lite "mild övertalning" för att han skulle sticka huvudet genom hålet.

Elefanterna hade jag lovat Lillasyster att vi skulle titta på. Hon hade nog inte tänkt sig att de skulle vara så stora. Disney´s Dumbo är lite mindre, liksom.

Något som fascinerade bägge barnen var Waterworld där man kunde titta på sälarna och pingvinerna under vattnet. Lillasyster tänkte nog att mamma och pappa är släkt med sälar, vi har ju samma kroppsform. ;o) (Men vi är inte lika smidiga i vattnet som sälar är)

Observera Lillkillens keps!

För plötsligt när vi kom upp till sälarna tyckte han att sälarna skulle ha den. Staketet var jättehögt och det fanns inte en chans att nå kepsen. Det var för mig att springa och leta efter en skötare som kunde hjälpa oss. Inte för att vi på nåt sätt kände att vi ville ha tillbaka kepsen, men vi tänkte att det kanske var onödigt att någon säl skulle äta upp den och bli sjuk.

Det skulle just vara snyggt att läsa i tidningen om någon dag: Kolmårdens sälar avlidna. Har blivit matade med okänt föremål.

Sen var det dags för delfinföreställningen. Det var helt fantastiskt att få ha en "autism-föreställning". Det var mycket ljud från publiken och en del vågade inte ens gå in i delfinhallen. Killar och tjejer, män och kvinnor fick bete sig precis som de ville utan att bli uttittade. Vår Lillkille hoppade som en studsboll på sin plats och var jätteglad. Äntligen fick han leva ut på sitt sätt när han var imponerad.

Jag hade lite svårt att få bilder med skärpa i, och det beror inte bara på att jag inte hanterar kameran rätt. De som känner mig väl vet att jag har mycket lätt till tårar när:

• det är mössen från Askungen på TV på julafton
• lyckliga/olyckliga slut
• jag ser demonstrationer på stan
• något händer som jag tycker är bra
• jag ser duktiga djur

I detta fall föll följande in:

• Delfinshowen var finalen på dagen. Det var så himla bra gjort av lokalföreningarna inom Riksförbundet Autism att ordna detta. Jag är så tacksam! Jag är också så tacksam över våra barn som ger så mycket glädje, även om det för "vanliga" familjer kan ses som lite konstiga anledningar att vi blir glada.
• Delfinerna var sååååå duktiga. Man blir ju bara så kär i dem!

Hemresan gick bra. Vi stannade i Nyköping på Max och åt hamburgare. Det var nog mitt livs godaste hamburgare, för jag vara både så otroligt hungrig och även trött.

Hemma väntade en uppvärmd bastu och dusch. Lillasyster som sovit i bilen höll sig vaken under nästan hela Eurovision Song Contest, men det är en annan historia...

Kolmården

Å vad roligt det ska bli i morgon att åka till Kolmården med barnen.

Jag är antagligen mer glad åt det än barnen själva.

I morgon kväll kommer lite bilder från utflykten.

Förlovningsdag

Idag firar Gubben och jag vår 11:e förlovningsdag. Planen är att gå på restaurang och fira eftersom svärmor är här.

Gubben kom hem från jobbet igår och var lite moloken. Hans jobbarkompisar tyckte att han istället skulle slänga åt mig en kupong "Två-för-en" på McDonalds och följa med dem ut och dricka öl istället.

Gissa vad han valde?

tid

Glöm allt jag skrivit om tid i förra inlägget. Jag har inte riktigt klart för mig hela arbetsgången, tydligen. Jag får återkomma om när vi får besked vilken modell och vilka personer som blir övertaliga.

Men håll med om att det är en lite konstig väg att meddela övertalighet?

Överbemanning

Jaha, då var det klart då.

Jag har fått en rapport via e-post från mina arbetskompisar som fortfarande sitter på mötet att 6 tjänster ska bort från Arbetsmarknadsenheten där jag jobbar. Det finns visst tre olika modeller hur man ska plocka bort folk och chefen ska återkomma om vilka det blir inom 2 veckor.

Min gissning att arbetshumöret på jobbet inte kommer att vara på topp de närmsta veckorna.

Autism

Det är konstigt hur man lär sig leva i en familj med autism. Man tänker ett steg före allt man ska göra och planerar och har sig.

Det är svårt att göra något impulsivt. Det ökar bara på det kaos man redan lever i, utan man får istället kämpa på och trampa i gamla spår och göra förändringar i små steg.

Det är både tryggt och tjatigt, men är en livsstil man är tvungen att anpassa sig till.

Självklart?

Det kanske inte är så självklart att Charlotte Perelli går till final i Eurovision? Nu är det flera tävlande som kör ungefär samma concept som Charlotte: Vacker, (mycket) smal och ensam artist på scen. Kanske folk röstar på någon annan för att få mer bredd i finalfältet?

Var det någon mer än jag som fick tankarna till avsnittet i Vänner där Ross blekt tänderna aningen för mycket när ni tittade på Polens bidrag?

Det känns jätteskönt att inte vara lika engagerad i Eurovision som förra året. Det var en skandal att The Ark inte kom bättre än 18:e plats! Nu kan jag titta och bara se vad som händer utan att bli upprörd, trots min PMDD-period.

Kryp

Ända sedan våren anlände har jag varit lite nojig över katternas "gäster". Gästerna har varit loppor och fästingar som krypit runt i pälsen. Lopporna biter och dör sedan, för de lever på fåglar och igelkottar och inte på människor, men *huvva* vilken klåda man får av betten!

Nojigheten blir inte mindre av att speciellt katten Elvis vill ligga hos mig under täcket och sova. Utdragen och lång med så mycket pälskontakt som möjligt vill han ha med mig. Klart jag ligger och känner hur det liksom kryper och hoppar på mig, även om jag också tycker det är supermysigt med varm och gosig kattpäls mot magen.

I morse när jag låg vaken innan klockan ringde kände jag igen en sån där fantomkänsla att det kröp på benet. Jag har haft det så många gånger utan att det varit något att jag för det mesta försöker att strunta i det, men denna gång var det extra envist. Jag lyfte på täcket och såg en medelstor fästing krypa på mitt lår.

*gaaaah*

Det måste finnas bättre fästingmedel än Frontline till katt?

Lillasyster

Lillasyster är fortfarande sjuk.

Det är en sån konstig infektion hon har. Igår var hon helt feberfri hela dagen, men vaknade klockan 22 med 38.5 i feber.

Idag är det jag som är hemma från jobbet. Det är lite synd med tanke på att vi ska ha ett arbetsmöte och diskutera överbemanning på jobbet.

Nåja, överbemanning eller inte, den spelar nog ingen roll vare sig jag är på mötet eller ej.

Klart att Lillasyster går före!

Magdalena Ribbing har talat

Imponerande snabbt fick jag svar från Magdalena Ribbing angående klädsel på en opera-premiär:

"Man klär sig på nivån kavaj, om man inte har blivit rekommenderad annat. En premiär är finare än en vanlig föreställning och publiken är ofta festklädd i någon mening - alltså inte i vardagskläder. En så stor premiär som den du ska gå på kanske kräver nivån Mörk kostym - hör efter med arrangören - och se dn.se/etikett, Snabbguider, Klädsel, för detaljer-vänliga hälsningar Magdalena Ribbingetikett/dn.se"

Snacka om service!

Tack Magdalena!

Chockerande

Det är förvånansvärt många som inte har koll på att det är delfinal till Eurovision ikväll.

Till och med Amanda som ändå är en glad schlagerbrud hade missat det.

CHOCKERANDE!

Diskussion här hemma

Gubben: Jesus Christ Superstar är en musikal

Jag: Nej, det är en rock-opera

Gubben: Nej, det är en musikal

Jag: Nej, det är en rock-opera

etc...

Idag har vi bokat hotell till premiären av Jesus Christ Superstar på Malmö OPERAN den sista oktober.

Fortfarande vet jag inte vad man har för kläder på en OPERA-premiär. Det blir till att skriva till Magdalena Ribbing och fråga.

Välviljans Apartheid

Sveriges Radio har nästa vecka ett tema med namnet Välviljans Apartheid. Det handlar om hur det är att leva med funktionshinder.

Tyvärr är det försvinnande lite om dolda funktionshinder, men det är ju en bit på väg ändå.

Nu är snart sova-dags.

Hur ska jag orka med en hel arbetsvecka?

Lägesrapport

Lillasyster har sovit middag.

När hon vaknade hade hon 39,8 i temp.

Stackars liten!

Lära sig att läsa

Lillasyster är en hejare på bokstäver. Idag testade jag lite hur mycket hon kan.

Jag: F-I-L-I-P-P-A, vad blir det?
Lillasyster: Filippa!

Jag: E-L-I-N, vad blir det?
Lillasyster: Mamma!
Jag: Ja, det är mamma, men jag HETER Elin.

Jag: T-O-N-Y, vad blir det?
Lillasyster: Tony!

Jag: E-L-V-I-S, vad blir det?
Lillasyster: AMANDA!

Sen skrattade vi jättemycket.

Fågelholk

Arbetsmarknadsenheten där jag jobbar har en verksamhet som heter Portalen. Där får ungdomar som behöver träna sig på arbetslivet, att hålla tider, hur man sköter sig i fikarum, etc, innan de går ut i extern praktik. Det är inte många ungdomar som går där, bara ett fåtal som inte fixar "riktig" praktik riktigt än. Kanske de behöver lite lugn och ro för att få ordning på sina rutiner? Handledarna är tålmodiga och deltagarna får misslyckas, bara man gör ett nytt försök.

Men under tiden de går på Portalen får de jobba med lite uppdrag. Under våren har man byggt en del fågelholkar till försäljning. Jag köpte denna fågelholk + två fladdermusholkar.

Fladdermusholkarna är inte uppe ännu, de ska upp i juli enligt fladdermusexperten på SLU.

Fågelholken däremot blev poplulär på en gång. Man ser den från köksfönstret och det är så mysigt att se talgoxarna flyga ut och in med käk till ungarna.

Katten Elvis har insett att det är nåt som händer där uppe i granen, men orkar inte klättra upp och kolla upp det. Nu hoppas jag bara att ungarna inte ska krascha nere på marken när de ska ut ur holken. Elvis sitter redan där och väntar med öppet gap...

Bilden är tagen från Lillkillens rum på andra våningen.

Fotoutställningen

I fredags hade jag min första fotoutställning. Vi hade "mingel-eftermiddag" på jobbet när vi gick runt till varandra och fick chans att fråga vad den andre gör. På Arbetsmarknadsenheten och SARUK där jag jobbar är det nämligen så att många inte vet det.

Jag passade på att ställa ut lite foton, andra ställde ut betongarbeten, smycken, konst, mm.

Min jobbarkompis Pia hjälpte mig med förberedelserna innan vi öppnade dörrarna. Jag bjöd på cider och salta pinnar. En annan jobbarkompis, Fabian, bidrog med jordgubbar och vindruvor också. Smaskens!

För att lätta upp lite (och locka fler besökare) hade jag en liten tävling. Besökarna fick gissa vad Pia tänker på (på fotografiet). Bästa och roligaste motivering vann en (oskrapad) Trisslott. Pia och jag var enväldiga domare, mottagliga för fjäsk och mutor.

Bästa motivering blev: "Fy fan vad långt det är till pension!"

Min jobbarkompis Elisabet försökte jobba under tiden. Det gick så där, tror jag.

Observera hennes prydnadshylla. Visst står det en tonfiskburk där?

Ja, det gör det! Tidigare stod det 3, eller var det 4 burkar tonfisk och någon burk med fiskbullar har även gästspelat på hyllan.

Jag delar arbetsrum med tre andra tjejer, den ena galnare än den andra. :o) Elisabet och Pia är två av dem.

Det ser kanske lite tomt ut på bilden, men utslaget över dagen blev det en hel del besökare. Tjejen med röda tröjan är Ann-Britt, den tredje jobbarkompisen jag delar rum med. Den glada tjejen är min nya gruppledare Åsa. Hon är så där glad som hon ser ut. Härligt!

Summa av utställningen: Det var jättekul och jag fick mycket bekräftelse och beröm. Det kan bli fler utställningar om andan faller på.

Sjukstuga

Jag tycker inte om när småttingarna är jättefebriga och sjuka. De kan inte kommunicera hur de mår, om de har ont någonstans eller vad som är fel.

Man får helt enkelt gissa sig fram.

Kakelugn

Vad skönt det var att komma ner i morse och det var varmt och gott.

Igår kväll värmde vi upp kakelugnen ordentligt eftersom det var så fuktigt och rått i går morse när vi kom ner. Kakelugnen hjälpte alltså.

Dessutom är det en mysfaktor när det brinner i den.

Lågvattenmärke på TV

Under förkvällen zappade jag runt bland kanalerna och på en av SVT-kanalerna var det ett program med titeln "Psalmtoppen". Just de sekunder jag tittade sjöng Patrik Isaksson.

Det är inte ett skämt!

När kopian är bättre än originalet

Ja, det händer inte ofta, men denna version av Cornelis Vreeswijk är svår att slå:

Eldkvarn med Marie Fredriksson som körar.


För några år sedan kunde jag inte höra denna låt i bilen, för jag började grina så jag inte kunde se vägen. Sen kom "Under ytan" med Uno Svenninson som också var en trafikfara.

Numera är jag härdad.

Vad är en i och för sig fantastisk låttext mot katastrofer i Burma och Kina?

Förresten, hur många kändisar förutom Eldkvarn och Marie Fredriksson såg ni i videon?

Jag såg Pugh Rogefeldt och sångaren i Wilmer X.

Hemska tanke!

Ända sedan december har Föreningen Autism Uppsala tillsammans med närliggande lokala autism-föreningar arbetat för att Kolmården ska ordna en delfin-föreställning anpassad för autister.

Jag har tyckt att det varit helt fantastiskt roligt att lokalföreningarna lyckats och ser fram emot att åka till djurparken med småttingarna. Det har inte varit lätt att få Kolmårdens ledning att förstå att autister ofta är ljud och ljuskänsliga och att fyrverkerier och hög musik ofta inte ger den effekt för autister som man förväntar sig. Till slut förstod ledningen och man har anpassat så mycket det går. Delfinerna är trots att tränade att gå på ljud och ljus, så lite av dessa effekter finns kvar, men skönt att man tagit bort det som inte måste finnas kvar.

När vi kommer hela vägen till Kolmården måste vi också se resten av djuparken. Jag tror Lillkillen kommer att gilla isbjörnarna (för de leker i vatten och Lillkillen älskar vattenlek) och Lillasysters favorit kommer nog att bli aporna, för hon älskar Nicke Nyfiken just nu.

Men tänk om barnen är sjuka nästa helg när denna enda autismanpassade delfin-föreställning ska äga rum? Den tanken har jag inte haft på hela tiden förrän nu...

40,3

Jag tyckte Lillasyster var liksom rätt stilla under kaninhoppningen.

När vi kom hem gick hon och la sig. Jag tänkte först att det var efterdyningar av natten innan, men när hennes vila gick över från powernap till SOVA DJUPT blev jag lite konfundersam.

40,3 visade tempen.

Nu blir det att pussla i arbetsveckan...

Krocket

Det regnar idag, så någon krocket blir det knappast.

Däremot har jag lovat Lillasyster att vi ska åka och titta på kaninhoppning. Ett löfte är ett löfte, och det är klart att vi ska titta på kaninerna.

Samordning

Samordning är inte vår minsta barns starkaste sida.

I går kväll var jag rätt trött efter att varit på en konferens i Stockholm hela dagen. Idag är en viktig dag med fotoutställning och fest på jobbet, så jag gick och la mig tidigt för att vara utvilad.

Runt tolvslaget vaknade Lillkillen och var urilsken. Han hade känningar av astma och det tycker han inte om. Lite astma-medicin och en melatonin hoppades vi skulle få honom att somna om. Det gjorde han... efter några timmar...

DÅ vaknade Lillasyster och var på strålande humör. Hon kom in till oss och la sig i den extrasäng vi har uppställd i sovrummet. Efter en liten stund började hon storfnissa som sakta gick över till asgarv.

Jag vet inte om ni prövat att sova i ett rum klockan 3 på natten där någon ligger och asgarvar. Det går inte!

I ett desperat och misslyckat försök att få Lillasyster att ligga i sin egen säng i sitt eget rum slutade med att hon låg och grät högt och förtvivlat.

Jag vet inte om ni prövat att sova några meter från ett sovrum där en snart 5 åring ligger och gråter förvivlat. Det går inte!

Hur som helst somnade hon om vid 4 i den extrasäng vi har i vårt sovrum.

Halv 6 kliver vi upp.

Jag tror inte jag blir särskilt sen hem ikväll...

Lillkillen

Ni kanske undrar varför jag skriver så mycket om Lillasyster och inte så mycket om Lillkillen?

Det beror på att Lillasyster är otroligt mer mammig än Lillkillen. Om Lillasyster själv får bestämma så finns bara hon och jag i världen.

Det är smickrande, men samtidigt också lite skrämmande.

Hur som helst tycker Lillkillen att Lillasyster är lite "otäck" så han håller sig hellre med Gubben (=pappa) än med mig.

Om Gubben hade en blogg skulle den mest handla om Lillkillen.

Lördag

På lördag ska Lillasyster och jag gå och kolla på kaninhoppning för första gången. Jag har länge tänkt att det säkert faller Lillasyster på läppen.



Denna film har vi förberett oss med för att förstå vad kaninhoppning är.

Det visade sig att Lillasyster fullständigt ÄLSKAR filmen och jag tror den gått 200 gånger på datorn några dagar här hemma.

Gubben går och oroar sig för att jag ska sätta in en stöt och tjata om kanin. Han har så svårt att säga nej till oss flickor på Stenkastet.

Mors dag

Tips:

Unicef

Fotoutställning

Oj vad kul! Jag ska ställa ut lite foton jag tagit under åren. Utställningen ska vara på jobbet på fredag.

På fredag är det nämligen "mingelfredag" och vi ska gå runt till varandra och prata och så. Vid "min" utställning ska jag ha cider och salta pinnar, förstås. För att få en extra dimension ska en jobbarkompis som delar rum med mig ta med en skiva med Caroline af Ugglas som tolkar Janis Joplin som ska skvala i bakgrunden.

Ja, det känns riktigt kul!

Nåt som inte känns lika kul är att min pmdd slagit till och jag har inte medicinerat mig ordentligt.

Å ena sidan har jag förnuftet i behåll (nåja, det förnuft jag har) å andra sidan vill jag ställa mig och gallskrika i korridorerna på jobbet och säga upp mig med omedelbar verkan.

När den sista känslan slår till som mest försöker jag ta ett djupt andetag och tänka vackra tankar. Det tar energi...

Fegis

Ove avböjer och skyller nåt på att han ena dagen ska hjälpa en tjej och andra dagen hjälpa en annan tjej.

Nä, bättre bortförklaringar om jag ska tro på det!

Krocket

Härmed utmanar jag Amanda och Peter och Ove på en krocket-match i helgen.

Självklart lockar jag med grillat till.

Kommer ni?

WoW-ordlista

Här kommer ytterligare ord till WoW-ordlistan, som bidrag från Gubbens kompis Mårten. För bäst organisering föreslår jag att ni lägger dem som underpunkter under "WoW" i tidigare ordlista:

Ninja: Mycket starkt skällsord. Någon som tar loot (se loot) som inte skulle tillkomma dem. Till saken hör att den inte kan ge tillbaks looten när de väl har stulit den eftersom den oftast är soulbound (se soulbound).

Loot. Synonym till drop. Loot är det som fanns på fienden som dödades. Generellt ger svårare fiender bättre loot. Viss loot är värdefull och spelare kan tillbringar väldigt många timmar åt att försöka få tag på denna loot.

Soulbound. Binär egenskap hos en tingest i WoW. De tingestar som figurerar i WoW, som trolldrycker och svärd och så vidare har olika egenskaper, och kan vara soulbound. Det gäller främst dyrare magiska föremål, men inte alla. Om en spelare plockar upp ett föremål som är soulbound så binds det föremålet till spelarens karaktär och ingen annan karaktär kan använda det.

Tack Mårten, för att du klargjorde en del. Nu börjar det bli solklart... ;o)

Tillägg

Jag vill bara tillägga att jag INTE är för legalisering av diverse droger, tvärtom.

Däremot måste samhället bli bra på att ta hand om de som vill ta sig ur ett drogberoende.

Tillämpad etik

Här får ni en nöt i tillämpad etik att knäcka:

Låt säga att en person har ADHD och fått det diagnostiserat enligt konstens alla regler. Säg sedan att personen "självmedicinerar" genom att röka på.

För att få medicin mot ADHD måste man vara "ren" i tre månader från alla sorters droger.

För att stå ut med krypet i kroppen röker personen på.

Förr i tiden skulle jag säga stenhårt att personen MÅSTE vara ren i tre månader innan man börjar medicinera, inget att snacka om. Idag, när jag då och då träffat på personer som lever mitt uppe i detta scenario, är jag inte så säker längre. Kanske man förlänger användandet av de illegala drogerna genom att kräva av personen att vara ren i tre månader? I praktiken kan det vara 4-5 månader innan man får medicinen.

En sak är jag säker på: På denna fråga finns inget enkelt svar.

Såna här frågor pratar vi om då och då på mitt jobb. Det är viktigt att inte bli för stelbent.

Planering

Äntligen börjar det hända lite skojsiga saker.

Gubben tyckte det förra nörd-conventet vi hade här hemma var så kul att det blir ett till.

Denna gång ska jag gömma kameran i förväg så jag inte behöver fippla med det och en microfon ska till. Jag skrockar fortfarande åt det helt obegripliga samtalet som fördes under själva WoW-spelandet.

För den oinvigde kommer här en ordlista:

Nörd-convent=ett antal vuxna(?) män(?) som har ett stort intresse att spela WoW på sina datorer som samlas i samma lokal och sätter ihop sina datorer till ett nätverk, ofta även ut mot Internet.
WoW= World of Warcraft, ett dataspel där bland annat träd kan gå omkring och vifta på grenarna.
Markservice=Någon som inte är lika imponerad av dataspelandet ser till att medlemmarna i nörd-conventet inte dör av törst och hunger.

Ordlistan är kontrollerad och godkänd av Gubben.

Lugnet före stormen

Plötsligt gick solen i moln. Alla vindar tystnade och stillade sig. Endast en enstaka fågel hörs från skogen.

Det är som hela världen stannar..

Jag har förberett Lillasyster att det kanske kommer att braka och panga i natt.

Bilder från det förgågna

Igår hade Lillasyster och jag en tjej-dag. Det var supermysigt och vi avslutade den hemma vid grillen. Till mig själv grillade jag en bit lax som jag marinerat i sweet-chili, bland annat och Lillasyster fick grillad kassler.

Något jag gillar så är det grillade citroner. Smaken blir så god när man pressar den över maten. Testa!

Det gröna är squash. Man måste ju ha lite grönsaker också.

När det hela var klart var det dags att äta. Pojkarna i familjen gillar ICKE att äta utomhus, men det gör Lillasyster och jag! Självklart dukade vi ute och gjorde mys. Lillasyster fick en skål med chips som förrätt. Det var inte dumt, tyckte hon.

Men efter en lång utflyktsdag där mamman pockar på uppmärksamhet hela tiden blir man rätt trött. Vi avslutade dagen med en cykeltur runt Björken, precis lagom innan Körslaget som vi tittade på lite halvsovandes bägge två.

Är det någon som missat att jag är kär i omgivningarna kring Stenkastet. Det finns så mycket vackert att upptäcka varje dag. Som när solen går ner mellan grenarna i en stor gran och molnen som långsamt seglar förbi på himlen.

Sovmorgon

Idag sov vi allihopa till halv 8. Jag kan inte minnas när jag fick sova så länge i ett sträck.

I morgon kommer Lillkillen hem igen och då blir det andra bullar!

Ett minne till

Den första maj gick en av mina hästkompisar bort i cancer. Idag kom dödsannonsen i tidningen.

Maud var en riktigt trevlig människa och jag hörde henne ALDRIG säga ett ont ord om NÅGON. Det är få som lyckas med det.

Men Maud var också väldigt cool. I det sista var hon cool. I dödsannonsen skrev hon en hälsning till alla som tänkt på henne under hennes sjukdomstid.

Det är så typiskt henne!

Nu går jag ut och tänder lyktan vid min minneslund igen...

Hero

Jag har ju lovat mig själv att inte engagera mig i ESC, men lite kan väl inte skada?

Charlotte Perelli har släppt en promo-video inför Eurovision. Enligt Aftonbladet ska den vara mycket vågad.

Nja, vågad tycker jag inte den är, men jag undrar om de verkligen tänkte att "om vi klipper jätteofta blir det mer spännande att kolla på".

Kanske de som gjort videon precis köpt en ny klipp-maskin?

Kolla själva:

Hemma igen

Lillasyster och jag har varit på en underbar liten utflykt till Norrtälje.

Nu är grillen tänd och väntar på att bli varm så att laxen, grönsakerna och citronen ska hamna på den.

Under tiden sitter Lillasyster och jag i halvsolen och njuter av god dricka och chips (det sista är till Lillasyster)

Klar!

Och det innan Gubben och Lillasyster kommit tillbaka från affären.

Nu ska jag belöna mig själv med en Loka i solen innan de kommer.

Nä, nu duger det inte längre...

.... mot dammsugaren...

*tung suck*

Så där ja!

Nu har vi plockat och skakat mattor. Jag sände iväg Gubben och Lillasyster till Ica Kvantum för att handla. Kvar är lilla jag som ska dammsuga och torka golven.

Därför sitter jag nu här vid datorn och "tar sats", som det heter.

Känner jag mig själv rätt blir jag väl sittande här till de kommer tillbaka...

Städa, städa, städa

Vad 17! Hur kan det hinna bli så grisigt på en vecka? Jag fattar ingenting!

Idag måste vi städa.

Gubben vill till nån kompis och nörd-conventa, själv ska jag till en liten sommarstuga utanför Norrtälje och hälsa på en kompis och hans man. Med mig har jag Filippa och vi ser det som ett stort äventyr.

Men städa... usch...

CocaCola

Idag föll jag dit på CocaCola till lunchen. Det såg såååå gott ut! :oP

Å andra sidan åt jag sallad så kalorierna kanske tog ut sig?

Sockerfria (nja) dag 3

Tankarna snurrar fortfarande kring CocaCola och smaskens, men en artikeln i Aftonbladet.se´s sprotblad får mig på lite andra tankar.

Snart bär det hem till Gubben! :oP

Dag 2 i mitt sockerfria liv

Detta snurrar i min skalle....

Utmaning

Idag har jag utmanat mig själv att inte äta sötsaker. Hittills har det gått bra, men hjälp vad jag är inprogrammerad att få i mig godis.

När jag kom hem från jobbet kom jag på mig själv med att titta in skåpet för att se om det fanns nåt gott innan jag började laga mat. STOPP!

När jag började med matlagningen och plockade fram stekpannan såg jag på bänken en halväten karamell. Den åker in i munnen. STOPP!

Efter maten går jag fram till skåpet igen för att få en sötbit på maten. STOPP!

HJÄLP! Det är ju rena reflexer för att få i mig sockersött.

Hittills har jag stått emot varje reflex. Undrar om jag klarar hela dagen...

Ekonomi

Klicka på serien så ni får se den lite tydligare. Berglin är så himla duktig på att hitta "mitt-i-prick".

Roligast tycker jag första rutan är. Precis så där tror jag att jag skulle se ut om det hände oss.

Serien är hämtad från www.svd.se

GPS

Här hade jag skrivit ett låååångt och roligt inlägg om hur jag lyckades köra vilse trots GPS-teknik.

Tyvärr kunde blogger inte publicera det av någon anledning och hela inlägget raderades istället.

Så kan det gå!

Tisdag

Vad har hänt idag, då?

Jo, dagen började med att jag var ensam hemma med småttingarna. Och det säger jag er, det är en utmaning att hinna med både barn och en själv innan skolskjuts kommer. När man sedan sitter i bilen in till stan kommer man på allt man glömt hemma.

Väl på jobbet var det flätorna igen som fick uppmärksamhet. INGEN kommenterade mina snygga Diesel-Converse. Om jag tar ut flätorna till i morgon och flaxar med fötterna kanske någon ser dem?

Varför hade jag då klätt upp mig med skor och flätor?

Jo, jag har nu suttit i en OCN-panel. Det var jättespännande! Och inte nog med det: En OCN-gubbe hade ryggskott, så gissa vem som fick sitta sekreterare?

Jepp, det var jag! Det kändes verkligen som ett hedersuppdrag som jag är stolt över.

Under panelen skapades nya kontakter med Solna kommun och Migrationsverket. Kul!

Det här kan bli nåt!

Flätor

Idag hade jag två flätor på jobbet. Det väckte mycket uppmärksamhet.

I morgon ska jag ha både flätor OCH mina Diesel-Converse.

DÅ får vi se på uppmärksamhet!

Vad hände?

Jag hade fem långa, sköna dagar av ledighet och *poff* så är de slut.

Vad hände?

TV-program

Hur vidrigt kan ett tv-program vara? Jag tror gränsen går vid Sanningens Ögonblick som visas idag. Det är verkligen "förnedrings-tv".

Tur jag har en fjärrkontroll, för jag tänker zappa långt från kanal 5 ikväll.

Flämt!!!!

Detta, mina vänner, är bildbevis på att hjorten under natten varit endast ett fåtal meter från mina tulpaner.

Frågan är om jag kan åka och jobba i morgon, eller ska jag vara hemma och vakta mina små telningar? (Då menar jag tulpanerna)

Ett ljus

Ikväll tänder jag ett ljus i trädgården för min stallkompis Maud som gått bort i cancer.

Jag har min egen minneslund för nära och kära som jag tänker på.

Det är jätteskönt att sitta på bänken och filosofera och tänka ljusa minnen om de man saknar.

Ungefär en halvmeter bakom den röda krukan har jag idag planterat en pion. Till höger om bänken (utanför bild) har jag planterat ett kastanjeträd. I min fantasi kommer det att bli oerhört vackert om si så där 20 år när jag går i pension.

Sitter man på bänken är detta vad man ser:

Vad säger..

Konversation mellan mig och Lillasyster:

Jag: Vad säger vovven?
Lillasyster: Vovov!

J: Vad säger katten?
L: Mjau!

J: Vad säger bilen?
F: Blumblumblum! (Lillasyster kan inte säga "R", hon byter ut dem mot "L")

J: Vad säger mamma?
L: PLUUUUUTT! (och så skrattar Lillasyster så där så hon nästan gurglar)

Jag får nog tänka mig för här hemma hur jag beter mig.... :o)

Ny musik?

Duffy är en ny härlig sångerska.


Men visst låter hon som 80-tals Carmel?

Våg-koll

HA! Jag visste det!

Aftonbladet.se står på min sida i kampen mot vågen.

Plocka blommor

Lillasyster har upptäckt "plocka blommor":nas underbara värld.

Plötsligt är hjorten ett mycket litet hot mot mina tulpaner.

Penséer, bellis, violer och annat jag planterat ser mycket luggslitet ut, vi får se om de klarar att hämta sig.

Hittills står tulpanerna intakta.

Jag återkommer med tulpan-rapporter.

Resultat

Det visade sig att promenaden, som vanligtvis brukar ta 1 timme och 5 minuter, gick på 45 minuter.

Min tolkning är att jag fått upp både styrka och kondition, men jag var riktigt, riktigt svettig när jag kom hem.

Det här går ju inte!

Jag tränar och tränar och ända visar vågen att jag går upp?!

Det måste vara så att fettet omvandlas till muskler som väger mer än fett, hur ska man annars tolka det?

Nu ska jag ut och promenera lite i morgonsolen och fåglarnas sång. Alltid gör det nåt!

kort rapport

Jag har varit och storhandlar och passade på att köpa Melissa Horns skiva.

Nuförtiden är jag rätt svårimpad av Rocks. Borde man inte hålla sig framme med ny musik och film om man jobbar i en sån affär?

Melissa Horn

OJ! Såg Nyhetsmorgon på TV. Melissa Horn var gäst och uppträdde.

Ibland blir men helt betagen utan att riktigt kunna sätta tummen på vad det är, och det blev jag!

Rösten, den unga flickan, texten, musiken...

Följ länken och lyssna själva...

Djupdykning

I förrådet under vår trappa (det är vårt enda förråd eftersom vi inte har något garage ännu) har det varit kaos.

Enligt Wikipedia är kaos inte liktydigt med oordning inom naturvetenskapen, utan i stället en benämning på en särskild form av ordning där en liten förändring i begynnelsevillkoren kan orsaka en drastisk förändring vid en senare tidpunkt.

I vårt fall har det varit förenat med livsfara att öppna dörren till förrådet och ännu mindre möjligt att hitta det man vill ha och som man tror finns där inne.

Men nu är det andra bullar!

Jag tog mod till mig och öppnade dörren. I baksuget som skapades när jag öppnade dörren flög en katthårstuss ungefär stor som en basketboll rakt i ansiktet på mig och försökte hitta vägen ner i luftstrupen. Antagligen hade den som mål att kväva mig.

Efter katthårstussen kom lavinen. Det var påskkransar, det var lådor med värmeljus ända från tiden då min pappa sparade ljus, det var nätverkssladdar som slingrade sig runt min hals, det var sovsäckar och små barntält från IKEA. För att inte glömma metalldetektoren och en låda med gamla modem och hårddiskar som Gubben tänkt att det kan vara bra att ha.

Men de hade inte en chans. Jag är svaret på Modesty Blaise och Indiana Jones (fråga bara min gotländska syster) och jag räds ingenting. Inte ens banankartonger med osorterade frimärken (som jag tack och lov inte hade i förrådet) kan få mig att darra.

Nog om detta. Ni förstår nog att jag städat förrådet under eftermiddagen. Det var inte så märkvärdigt, bara man kom igång.

Lillkillen

Lillkillen har kommit hem från korttids igen. Han är så himla glad att få springa runt här hemma och "gugga" som han brukar.

"Gugga" är den benämning Storasyster Amanda och jag hittat på som beskriver dels Lillkillens ljud, dels hans aktiviteter i samband med ljuden. Ni får själva fantisera vad han gör när han "guggar".

Trött

Inte visste jag att CocaCola kan ta så på krafterna. Hur som helst är både Gubben, jag och Lillasyster riktigt, riktigt trötta.

Kul kommentar från kasen igår:

"Jag såg dig och en kille i hagarna för någon helg sedan, men det var inte din man. Har du en älskare?"

Hi hi! Det var Gubbens jobbarkompis som man menade. Jobbarkompisen är väldans duktig på att fotografera. Vi var på fotosafari.

Kul att man är samtalsämne i bygden... :o)