fredag, februari 29, 2008

ESF

Idag är en stor dag:

ESF-ansökan är inskickad!

Nu får jag gå och vänta till 15 juni innan vi får svar.

Andy Warhol

Jisses! Jag trodde inte jag skulle bli så betagen av Andy Warhol-utställningen på Moderna Muséet som jag blev.

Jag och min arbetskollega var lite busiga. Det kom en buss med turister som hade med sig en Andy Warhol-guide, och som av en slump så råkade vi gå precis så nära att vi hörde vad guiden berättade.

Jag kan bara säga: Om ni får tillfälle, gå och se utställningen!

torsdag, februari 28, 2008

Melodifestivalen

Gubben: Jag ska inte spela WoW på lördag, så jag kan kolla på Melodifestivalen med er om ni vill.

Jag: Men du kommer inte att löjla dig då?

Gubben: Nej! Om det blir ohållbart kan jag gå ut ur rummet.

Ohållbart? Vad menar han?

Här är ännu ett bevis att kvinnor är från Venus och män från Mars. Vi talar inte samma språk.

Eurovision

Detta, bland annat, är anledningen till att jag inte kommer att kolla på Eurovision i år:



Irland menar på allvar att sända detta bidrag till Eurovision. Det blir mer och mer kalkon...

onsdag, februari 27, 2008

Frisyr

Lillkillen tycker inte att det är så viktigt, det där med att klippa håret.

Nu tyckte Mamman, dvs jag, att det var dags. Vi hade inte klippt håret på Lillkillen sedan början av augusti, så det var redigt långt. Längden är väl i och för sig inte hela världen, men problemet börjar när det knutar sig i nacken. Lillkillen är liksom Lillasyster väldigt håröm.

Vi har hittat en superduperbra frisör här i Bälinge där det inte är hög musik och inga andra kunder, utan bara en stol och lugnt och skönt nere i en källare. Toppen!

Själv tycker jag att Lillkillen blev supersnygg! Lagom kort lugg och liksom lite flikigt i nacken. Jättefint och inte alls hockeyfrilligt.

Vi får se vad Storasyster säger i helgen när hon får se honom. Hon är vääääldigt allergisk mot hockeyfrilla och kommer antagligen att protestera.

Men faktum kvarstår: Lillkillen är livsfarligt söt!

City Mail

*suck* Jaha, då går snart Stenkastet som adress snart i graven. City Mail ska börja dela ut post här ute på vischan. De vill att man ska skriva ut hela sin adress på brevlådan, vilket innebär en sk*ttråkig nummeradress.

Tänk om jag skulle vägra? Vad händer då?

tisdag, februari 26, 2008

Dagens Håkis-nyhet

Håkan Hellström är Charmören. Jag har hittills inte läst någon kritiker som skrivit ner honom (eller så har jag blundat när jag mött på en sådan kritiker).

Jag längtar efter hans nya skiva, men på måndag släpps den första singeln.

I like redan nu....

Bilden hämtad från www.hakanhellstrom.com

Gissa tre gånger...

... hur motiverad jag är att vara på en heldagsutbildning i syfte "teambildning" när jag borde skriva på ESF-ansökan.

Tips: Det ligger någonstans mellan noll och zero....

måndag, februari 25, 2008

Tidsplanering

Nu är jag stressad. Jag vill få loss tid att skriva på OCN trainee-projektet som ska lämnas in på fredag till Svenska ESF-rådet.

Tänk! När jag var på sluttampen med projektet Access till Uppsala tänkte jag: "Aldrig i livet att jag hoppar på ett projekt till!"

Nu står jag här och stampar och längtar.

Det är som att föda barn. Man förtränger så fort hur ont det gör i krystvärkarna. Några dagar efter förlossningen har man redan glömt.

Apropå att föda barn: Min arbetskollega skrev en så rolig uppmuntran till mig idag när jag var hade dåligt samvete för vad vi utsatt Lillkillen för.

"När man ligger på förlossningen föder man inte bara ett barn, man föder också ett livslångt dåligt samvete."

Jag kunde inte låta bli att skratta lite, för det ligger något i det, eller hur?

Religion

Religion är otroligt svårt att tala om utan att såra någon. Är det inte den ena så är det den andra som blir sårad.

Men jag kan inte låta bli att reagera på påvens senaste uttalande:

"Traditionell familj nyckeln till världsfred".
Påven Benediktus XVI gav sig – indirekt – på världens homo- och bisexuella i sitt traditionella nyårstal. Påven förklarade för folksamlingen att en traditionell familj, med en mamma och en pappa, var nyckeln till världsfred och att institutionen var ”outbytbar”.
– Det finns en direkt koppling mellan familj och världsfred. De som är emot den konstellationen – även omedvetet – försvårar för fred, sa påven, uppger AP


Hämtat från Aftonbladet.se 080225

Det påminner mig lite om en äldre dam som jag åkte buss med för någon tid sedan. Hon hade förklaringen till klimatförändringen i Sverige: Det var enligt henne invandringens fel.

Med dessa två förklaringar till världsproblem hoppas man att beslutsfattare är något bättre insatta och tar beslut som faktiskt leder till förbättring. Tyvärr misstänker jag att många av beslutsfattarna (om inte själva, så rådgivarna) har samma enkla lösningar till de svåra problem som ska lösas.

Utvärdering

Som en del av er vet har jag under några år arbetat som projektledare för Access till Uppsala, ett projekt vars mål varit att hjälpa ungdomar med försörjningsstöd ut i självförsörjning.

Det har varit mycket lärorikt för mig och jag har fått så mycket kunskap om både det ena och det andra.

Här följer lite utdrag från vår externe utvärderare, ISIS Kvalitetsinstitut:

"Det finns mot denna bakgrund ingen anledning att ytterligare strö superlativer i detta avslu­tande omdö­me. Fakta i ärendet har redan talat sitt entydiga klarspråk – Access till Uppsala är en fram­gångs­hi­s­to­ria och sannolikt ett av de effektivaste projekt som genomförts. Där skola och arbetsförmedling tidigare i mångt och mycket och mer eller mindre misslyckats, där har Access lyckats."

"Access är en framgång inte bara för de ungdomar i Uppsala som har fått möjligheten att delta i programmet. Det är också en framgång för de arbetsgivare i Uppsala som har fått möjligheten att lösa sina rekryteringsproblem på ett effektivt sätt, samtidigt som de fått visa att de är be­red­da att ta sitt sam­hälls­ansvar. Men det är också en framgång för kom­munens ­innevånare. Access har helt enkelt varit en lönsam affär för Uppsala kommuns skattebetalare. "

Som ni förstår har jag haft mycket kompetenta medarbetare som också brunnit för att kunna göra skillnad för personer som står eller riskerar att stå inför ett utanförskap.

Strattera

I det mycket finstilta om Strattera kan man också läsa:

"Risken för biverkningar såsom självmordstankar, fientlighet (främst aggression, trots och ilska) och humörsvängningar är större hos patienter under 18 år."*

Varför har vi inte läst det finstilta? Hur desperat är man som förälder när man utsätter sina barn för sånt här? Var går gränserna för läkaransvaret?

Tur att vi avbrutit denna medicinering. Idag är Lillkillen helt feberfri och på relativt gott humör. Det verkar som om det var Stratteran som gjorde honom sjuk.

Men fortfarande kvarstår att han har ångest och hyperaktivitet som rider honom som en mara. Man vet aldrig när dessa attacker slår till.

*Bipacksedeln för Strattera

Rått-filmen

Råttatuille fick visst en Oscar för bästa animerade film.

*burr*

(Se inlägg nedan)

Ett annat säkert vårtecken

"Straffet" för att Lillasyster och jag njöt utomhus i våren igår är att jag nyser och nyser. Det beror inte på någon förkylning utan för att det finns nåt som blommar utomhus, förslagsvis hassel och/eller al.

Typiskt har vi inga allergitabletter hemma. Det blir för Gubben att shoppa idag innan jag nyser ut hjärnan ur skallen.

söndag, februari 24, 2008

Biverkning

Läkaren trodde att Lillkillens feber kan vara en biverkning av Stratteran som han börjat fått. Det är tydligen vanligt att man kan få influensaliknande symptom, enligt läkarens FASS. Det stämmer precis i så fall: Han fick första Stratteran på tisdag morgon och injuknade på tisdag eftermiddag/kväll.

Läkaren kunde inte hitta några andra symptom, så i morgon blir det nya friska tag med Barnhabiliteringen.

Sov gott!

Nu blir jag trött

Nu blir jag trött.

Lillkillen hann inte mer än komma innanför dörren förrän han fick en febertopp på 38.8.

Jag misstänker öroninflammation. Hemläkarakuten kommer på hembesök under kvällen. Jag visste inte att de fanns kvar, men känner att det blir kanonbra att göra en undersökning på Lillkillen i hemmamiljö istället för att åka till stället med vita rockar.

Vita rockar är lika med ont i öronen för Lillkillen som varit öronbarn som liten.

Tre barn

Oftast skriver jag om våra minsta barn, Lillkillen som är 7 år och Lillasyster som är 4 år.

Men jag har också en vuxen dotter, Storasyster (som på riktigt heter Amanda) som flyttat hemifrån för ett drygt år sedan.

Hon har börjat att blogga igen efter ett års uppehåll och man kan nu läsa om en ung kvinnas vedermödor som universitetsstuderande, storasyster, sambo och dotter, mm på bloggen: Amanda i ghettot.

Länken finns också i min länksamling till höger.

Vårtecken

Det är inte bara på Gotland våren har kommit. Även på Stenkastet kan säkra vårtecken skönjas redan den 24 februari.


Men jag är orolig för plommonträdet. Det ser ut som om det inte dröjer länge innan det blommar. Det känns lite väl tidigt.

Kvinnokraft

Om ni möter en kvinna i sina 50 år och frågar henne vad hon gjort i sitt arbetsliv och hon säger att hon varit hemmafru, vad säger ni då?

Om hon istället säger att hon haft ett arbete men att hon väntar retroaktivt sedan 30 år på en årslön á 380 000 kronor, vad säger ni då? (=väääldigt mycket pengar)

Antagligen skulle säga ni att hon är lurad, för hemmafruar har ingen lön idag. De har ingen sjukpenninggrundande inkomst och heller inget som kan bygga på pensionen till ålderns höst heller.

Nu är jag ingen förespråkare av hemmafruar, men faktum är att de finns och borde ha rätt till åtminstone ett erkännande för det arbete de lägger ner.

Autistiskt äventyr

När man lever med autister som vi gör inser man att livet aldrig behöver bli tråkigt.

Om man reser till exempel kan det hända att autisten får för sig att ge sig iväg på eget äventyr, som denna 7 åriga pojke på Arlanda. (Det kunde varit vår Lillkille med undantag att vi inte skulle våga lämna honom ensam utanför en affär.)

"Sjuåring rymde med snabbtåg
Mamman från Storbritannien gick in i en butik på Arlanda flygplats.Då rymde hennes sjuårige son.Först två timmar senare kom den autistiske pojken till rätta - på Fridhemsplan inne i Stockholm.Ett febrilt och intensivt sökande tog sin början sedan modern på lördagseftermiddagen larmat Arlandapolisen om att sonen försvunnit, skriver Upsala Nya Tidning på nätet.Polis och väktare tog reda på att han passerat säkerhetskontrollen och gjort det som många barn säkert drömmer om men inte tillåts göra - ta en åktur på bagagebandet. Personal lyfte dock ner honom och sjuåringen sprang i väg.Flykten fortsatte. Polisen tittade på inspelningar från övervakningskameror det kunde konstateras att rymlingen tagit sig ner till tågperongen. Där hade han klivit på snabbtåget till Stockholm.Dramat fick sedan sitt lyckliga slut på Fridhemsplan i Stockholm. Hur pojken tagit sig dit från snabbtåget förblir dock ett mysterium. För alla utom en."


Hämtat från UNT.se den 24/2 2008

Jag gissar att mamma inte kommer att lämna pojken utan tillsyn någonsin mer.

lördag, februari 23, 2008

Melodifestivalen

Jisses!

Eskobar blev en besvikelse. Tack och lov höll BWO vad de lovade.

Men jag var lite orolig att Patrik Isaksson skulle gå vidare till Globen. Då hade jag börjat överväga om man skulle byta biljetterna mot nåt annat.

Uppdatering

För oroliga bloggläsare kan jag meddela att Lillkillen verkar frisk hemma hos Farmor och Farfar förutom lite hosta.

Enligt Gubben hade man inte kunnat gissa att han varit så febrig som han var för några dagar sedan.

Förberedelser

Lillasyster och jag tar Melodifestivalen på allvar. Det finns de som hellre dricker öl och kollar på Heroes på DVD en dag som denna. Ja, det är sant!

Lillasyster och jag kollade igenom ett paket med bokstavskex och började författa. Plötsligt tar Lillasyster alla "B" och äter upp. Vad gör man då?

Jo, man är kreativ och stavar enligt finskt uttal.

Innan jag får Finlands-svenska föreningen på mig vill jag bara säga att det är med kärlek jag skojar med finska språket. Min man är finne och hans föräldrar med.

Givande konversation

Jag: Säg Pappa!

Lillasyster: Mamma!

Jag: Nej, säg Pappa!

Lillasyster: Mamma!

Jag med bestämt röst: Pappa!

Lillasyster med ännu mer bestämd röst: Mamma!

etc...

Det är i och för sig hedrande att Lillasyster är så fäst vid mig, men detta är väl lite att ta i?

Vass tass!

I morse (eller natt) halv 5 väcktes jag av Lillasysters rop: VASS TASS! VASS TASS!

När jag halvsovandes lufsade in till henne såg jag hur katten Love försökte dra ut Lillasyster från täcket med sina vassa tassar.

Då fick Lillasyster komma in och lägga sig på Gubbens plats. Det är lättare att skydda henne mot vassa tassar när man slipper springa mellan rummen.

Det gjorde inte så mycket att jag vaknade så tidigt. Från sängen kan man titta på TV4 Film-kanalen som denna tidiga morgon visade Shirley Valentine, en film från början av 1990-talet. Hur charmig som helst. Därefter visades Bröderna Lejonhjärta. Den var jag tvungen att gå ifrån, för jag gråter så mycket av den. Boken har jag läst kanske 20 gånger i min barn- och ungdom, men i vuxen ålder är den alltför gripande. Lillasyster tyckte nog att jag var konstig där jag låg i sängen och hulkade när Skorpan kom till Nangijala och upptäckte att han både kunde simma och rida. Vi bestämde att Lillasysters två Anki hellre ville kolla på Teletubbies och gick ner till vardagsrummet istället.


Planer för den grabbfria lördagen:



  1. Städa

  2. Åka till Plantagen och köpa planteringsjord och lite större krukor till krukväxterna

  3. Äta lunch på Burger King på Gränby Centrum

  4. Veckohandla på Kvantum

  5. Åka till min kompis Anna som fyllde år förra helgen. (Vi har en överraskning till henne)

  6. Middag

  7. Förberedelser för Melodifestivalen

  8. MELODIFESTIVALEN!!!!

fredag, februari 22, 2008

Schlagertest

Jag gjorde ett schlagertest efter tips från min Storasyster på Gotland.

Testet visade att jag är 100% schlager vid första försöket.

Var det någon som trodde något annat? Radiohead, The Hives och Hästpojken får ursäkta. Nu går Melodifestivalen före.

Apropå råttfilm

Om ni har någon typ av rått- eller gnagarfobi så ska ni inte se Råttatoui. Det finns flera scener där det är liksom "rått-hav" som sveper fram.

Jätteläskigt och "creepy". *BURR*

En fyra-årings rättvisa

Vi har kill-fritt här hemma något dygn.

För att ha lite fredagsmys har vi införskaffat Råttatoui (tecknad film) och popcorn. När jag poppar popcornen skulle Lillasyster dela upp det i två skålar, en åt oss var.

Till sig själv tog hon fram en rejäl Tupperwareskål, jag fick en liten skål från hennes dockservis.

Rättvist? Ja, från en 4-årings horisont, inte från en gottesugens mammas perspektiv. Å andra sidan hade vi extra kul när jag fick "köpa" popcorn av henne för att fylla på min lilla dockskål.

Hon kommer att bli en tuff affärskvinna...

Igelkottar

Det finns nåt som är extra mysigt i trädgårdar (förutom trädgårdstomtar). Det är igelkottar.

När vi byggde vårt hus drömde jag om att ha en igelkottefamilj som i skymningen skulle buffa runt i rabatterna. Vi bor väldigt lantligt med en härlig skog på tre sidor av tomten och en jättestor härlig äng mot framsidan. Det finns ingen trafik att tala om, däremot många faktorer som är till igelkottars fördel, tex nok, huggorm, ödlor, möss, sniglar, mask, etc.

För att försäkra mig om att få del denna trivselfaktor som igelkottar utgör vid vårt hus tog jag kontakt med en viltvårdsstation och fick åka ett antal mil till Södermanland och hämta två stycken igelkottar ur olika kullar. Gubben var under tiden hemma och snickrade på igelkottehus med ventilering efter konstens alla regler.

Jag fick tipset att väl hemma skulle jag hålla dem några veckor inom inhängnat område och mata dem med kattmat.

När dessa veckor var över släppte jag ut kottarna och det var det sista jag såg av dem. De sprang till skogs och sågs aldrig mer till.

Så kan det gå.

Om de fortfarande är i livet hoppas jag att de inte vaknar för tidigt som Aftonbladet.se skriver om, utan att de har gott om mat där de är. Om de bodde kvar hos oss hade jag tagit hand om dem lika väl som våra 3 katter, 5 tallfjantar (=ekorrar) och andra djur som hänger runt huset.

Vilket sammanträffande

Jag ringde Kombilotteriet för att säga upp min prenumeration som jag har där. Och hör och häpna vilket sammanträffande:

Jag är utvald som bonusmedlem och får en bonusgåva under mars om jag är medlem en månad till.

Så kan slumpen slå...

Stilla

Jag har sagt det förut: Det är en märklig känsla när det "normala" blir onormalt.

Lillkillen är sjuk och ligger helt stilla och tyst.

Det är just att han är helt stilla och tyst som inte är likt honom. Vilket annat barn som helst som är sjuk skulle säkerligen ligga och vila som Lillkillen gör nu.

Är det medicinen Strattera som verkar? Är han så sjuk att man ska ta kontakt med läkare? Vad är vad?

Jag ska laga hans favvo-mat till lunch. Currkyckling och ris. Kycklinggrytan ska ha kokosmjölk om det ska vara nåt, enligt Lillkillen.

Om han inte äter av det så blir jag riktigt, riktigt orolig.

Upplevelse

Igår jobbade jag lite senare än vad jag brukar.

När jag åkte över fälten längst med gamla E4:an och såg himlen färgas i rött-orange-rosa-lila och dungarnas svarta trädsiluetter stå i kontrast mot denna färgkaskad lyssnade jag till Radiohead på hög volym. Det är en fördel i bil att man kan ha hög volym utan att störa någon förutsatt att man är ensam i bilen förstås.

Det var en häftig upplevelse.

Här är låten jag lyssnade till:


Fredag

TGIF!*

Jag är hemma från jobbet idag eftersom Lillkillen fortfarande är sjuk. 4 dagar i skolan hann han med innan det var dags för nästa sjukdomsperiod. Denna gång slipper han astman (alltid nåt) men han är verkligen jättehängig.

Ikväll ska ändå Gubben och Lillkillen åka till Jönköping och hälsa på. Vi resonerar så att han kanske piggar på sig när han får ligga på Farmors soffa och vila än att vila på samma gamla soffa han ligger i jämt?

Gubben ska laga lilla bilen och jag och Lillasyster ska ha tjejhelg. Det är ju MELODIFESTIVALEN! Sånt begriper sig inte familjens manliga medlemmar på ändå.

TGIF!

*Thank God It´s Friday

tisdag, februari 19, 2008

Kontraster

Is på Fårö


















Bryggan vid färjelägret på Fårö


















Ros i De Badande Vännernas trädgård 17/2 2008

Rosor och ruiner



I Visby i februari 2008 fanns det rosor som trotsade vintern. Otroligt!

Försök

*Suck*

Nåt har hänt med min dator sedan jag var på Gotland. Antagligen blev den drabbad av en allvarlig släng av längtan efter mig för nu funkar den inget vidare.

Jag som har så fina bilder jag tänkt att lägga upp på bloggen.

måndag, februari 18, 2008

test

Jag blir galen på Internet Explorer som stänger ner när jag försöker att publicera mina inlägg.

Hurra för PC!

fredag, februari 15, 2008

Längtan

Gubben sa i morse när han åkte iväg till jobbet:

- Jag saknar er redan!

- Det är inget problem, sa jag. Vi avbokar resan till Gotland.

Plötsligt var det annat ljud i skällan. :o)

Om en liten, liten stund bär det iväg.

torsdag, februari 14, 2008

Resa

Å vad roligt!

I morgon bär det iväg till stora ön i Östersjön: Gotland!

Lillasyster och jag ska på äventyr och bo hos min storasyster i Visby. Dagtid ska vi ut och fotografera, lördag kväll går åt till Melodifestivalen. (Självklart hejar vi på Lasse Lindh)

Sent på söndag är vi tillbaka.

Vilket härligt helgäventyr!

Drömtydning

Finns det någon där ute som är bra på att tyda drömmar?

Jag drömde att jag hittade en hög med glasbitar här hemma efter nåt som gått sönder. Det var såna där små glasbitar, inte stora.

För att småttingarna inte skulle få tag på dem stoppade jag dem i min egen mun och gick runt med dem till att jag skulle få chans att spotta ut.

Men jag hann inte spotta ut förrän jag av misstag råkat svälja dem.

Vad kan detta stå för?

onsdag, februari 13, 2008

Varde ljus!

Och det blevo ljus!

Jag sprang ut i min rosa morgonrock och Gubbens gummistövlar för att fånga solstrålarna som föll mellan träden här i vår John Bauer-skog. Det är så vackert att det nästan är som en religiös uppenbarelse.

Med bägge småttingarna hemma har jag inte mycket tid på mig, bara ut, knäppa bilder och in igen. Fort ska de gå innan småttingarna hinner komma på att jag inte vakar över dem och börjar med sina hyss.

Kan du se mig framför dig? Fladdrande rosa morgonrock och Tretorn gummistövlar några nummer för stora...

*Klafs, klafs, klafs* (=ljudet när jag klafsar fram i gummistövlarna)

Fram med kameran, av med objektivskyddet och på med strömmen.... .No memory card!

Hur många gånger ska man göra samma misstag???

Väntan

Jag känner mig som i tonåren när man väntade vid telefonen att den där snygga killen ska ringa någon gång.

Jag lyfter luren för att kolla att telefonen funkar, jag vågar knappt gå ut och hämta ved. Man kan slå vad om att det ringer då.

Nu är det inte en snygg kille jag väntar på ska ringa, utan läkaren på barnhabiliteringen.

Men ändå...

(Vill bara klargöra att läkaren på barnhabiliteringen ser bra ut, men ni förstår vad jag menar? )

Ett säkert tecken

Ett säkert tecken att Lillkillen inte är sig själv är att han sover gott på natten.

Hur tokigt det än låter, så oroar jag mig när han sover fastän klockan bara är 6.40.

Men det är klart, det går att vänja sig vid att han sover gott.

tisdag, februari 12, 2008

Utbildning

Man behöver inte gå i skolan för att lära sig saker. Tro mig!

Idag har Lillkillen lärt sig att om man blandar (alkoholfri) päroncider och mjölk så smakar det inte bra.

Ola Salo

Dagens Ola Salo-nyhet är att han ska spela Jesus i Jesus Christ Superstar på Malmö Opera.

I mitt tycke kunde Malmö Opera inte hitta någon bättre Jesus.


PLASK


När man är 7 år, hemma med mamma för att man är febrig och sjuk så får man göra roliga saker.

Idag får Lillkillen ha vattenlek i handfatet. Det är bra, tycker Lillkillen. Det är bra att pappa är på jobbet, för då får man ha vattenlek inomhus. Det får man inte när pappa är hemma.

Snart ska mamman (dvs jag) sätta stopp för vattenleken och börja torka. Observera att det är vatten ÖVERALLT!

Trots merabetet är det så härligt när Lillkillen är lycklig. Nu gäller det bara att få rummet och hallen utanför torrt innan Gubben kommer hem. Allt bevis måste bort....

*pip*

*PIP* Jo, jag lever.

Jag har bara grottat ner mig några dagar. Det får man tillåta sig ibland när det känns tungt. Men även denna gång hade jag flytkraft att komma upp till ytan och hämta luft.

I morgon kommer läkaren på barnhabiliteringen tillbaka. Då får vi förhoppningsvis mediciner till Lillkillen för hans epilepsi.

Ja, så är det! Lillkillen gjorde sin EEG den 28 jan. Vi fick diagnosen den 5 februari och förhoppningsvis får vi kontakt med Lillkillens läkare i morgon så att vi får ut mediciner. Då har det gått 16 dagar sedan undersökningen. Lillkillens läkare jobbar inte heltid och barnhabiliteringens andra två läkare vågar (ja, det är ordagrant vad läkaren som lämnade diagnosen sa) inte skriva ut mediciner till varandras patienter.

Man kan resonera så här: Lillkillen har haft obehandlad epilepsi så länge att några veckor extra inte spelar någon roll. (Så verkar barnhabiliteringen resonera)

Jag resonerar så här: Lillkillen har haft obehandlad epilepsi så länge att det är vårt ansvar att han får den medicinerad så fort som möjligt.

Det är väldigt lätt att bli irriterad på Landstinget.

onsdag, februari 06, 2008

Tung natt

Det känns fortfarande som en tung blöt och kall frottéhanduk i själen efter Lillkillens nya diagnos.

Jag vet att det är samma Lillkille som förut.
Jag vet att nu kan han ju få hjälp.

Men fortfarande tycker jag att en enda diagnos för vår söte, snälle, underbara pojk skulle räcka och bli över. Jag vill inte att han ska ha så mycket!

Man måste nog vara förälder till ett multidiagnostiserat barn för att förstå.

Nu väntar en arbetsdag framför mig på en arbetsplats som inte kännetecknas av arbetsglädje.

Tungt!

tisdag, februari 05, 2008

Hur mycket kan en 7-åring bära?

Läkaren på barnhabiliteringen ringde just. Hon berättade att den EEG som gjordes förra veckan visade på epileptiska förändringar i Lillkillens hjärna.

Räcker det inte med infantil autism, grav utvecklingsstörning, hyperaktivitet och förkylningsastma?

Ska våran Lillkille behöva ha epilepsi* också? Hur mycket klarar han av att bära? Jag känner en sån oerhörd sorg för varje diagnos han får.

*Men läkaren sa att vi skulle ta det lugnt. Det är barnet och inte EEG man behandlar.

Schlagerfest!

*wohooo* Storasyster och hennes kille kommer på lördag för att kolla på schlager-slag 1. Jag planerar för stor fest med buffé och cider i champagneglas. Gubben mumlar nåt osammanhängande när jag pratar om lördagen. Ord jag uppfattat är "Äsch!", "Bara maten är god", "Tänker ni kolla i vardagsrummet?".

Även Farmor och Farfar kommer, men de kommer (nog) inte för att det är Melodifestival, utan för att träffa barnbarnen.

Så lägligt!

Då kan vi andra rösta på "våra" bidrag i lugn och ro.

För den intresserade kan man redan nu rösta på en lista på Aftonbladet.se

Gråtmild

Gubben ringde hem och hörde mig sniffa och snörvla i telefonen:

"MEN! Vad tittar du på för TV-program nu?

Jag: "Reklamen för Hjärt- och lungfonden."

Den här gråtmildheten tror jag att jag ärvt av min mamma...

Rädsla

Idag åker Gubben till SLU i Umeå. Innan han åkte sa jag med skarp röst:

"Jag blir skitsur om du störtar med planet!"

Gubben: "Jag är inte rädd för dig. Om planet störtar så tror jag att jag är tillräckligt skadad."

Väntan

Idag borde sjukhuset här i Uppsala hinna med att titta på den EEG-registrering man gjorde på Lillkillen förra måndagen. Då får vi besked om han har epilepsi eller inte.

Jag är rätt övertygad att han INTE har det, men man kan ju aldrig veta.

Viktigt möte

Hur kan ett möte göra mig så uppspelt?

Gubben frågade igår: Vad är det för ett möte som är så viktigt att du ordnar barnvakt när du egentligen VABar* (vårdar sjukt barn)?

Jo, jag ska träffa ett gäng enhetschefer inom Uppsala kommun som undrar hur man kan använda OCN i deras verksamhet.

Jättekul!

*Jag har inarbetade timmar som jag tar ut idag när jag vårdar sjukt barn. Jag har inte anmält till försäkringskassan. Därför bidragsfuskar jag inte när jag ordnar barnvakt 2 timmar och åker på mötet.

måndag, februari 04, 2008

Läkarbesök

Tack alla som varit oroliga för Lillasyster.

Jag kan meddela att läkarbesöket på Husläkarakuten gick bra. Lillasyster skötte sig exemplariskt och tyckte det var mycket intressant med både svalgprov och stick i fingret.

Tack och lov inget som behöver pencillin (hur skulle vi få i henne det?!) utan vi får vänta ut viruset.

Sov gott!

Reggae-girlie

När jag kom hem från jobbet idag fick jag en smärre chock. Lillasyster långa, långa hår var förvandlat till rastafari-frisyr. Dock bara en rasta-klump som gått ända till hårbotten, men ändå.

Nu är jag rätt säker på att Lillasysters tanke inte var rastafari, utan hon är mer för traditionella flätor och sidenrosetter.

Det tog mig en bra stund att borsta ut håret och både blod, svett och tårar från Lillasyster. (Kanske inte så mycket blod, men svett och tårar)
Lillasyster har verkligen fått erfara: "Vill man vara fin får man lida pin." Å andra sidan är hon nu söt som en gammaldags prinsessa i en sagobok.

(Konstigt att Gubben inte märkt nåt på hela dagen han varit hemma med Lillasyster)

Knyta band

Lillasyster tycker att jag är värsta idolen. Jag lovar, ibland känns det som om hon dyrkar mig. Det är i och för sig rätt smickrande, men också lite oroväckande.

Därför är Gubben hemma och VABar (vård av barn) idag. Därför är Lillasyster hysterisk.

I slutändan kommer det säkert något gott ur att vi tvingar Lillasyster att bryta banden med mig. Eller?

Själv får jag träna på impulskontroll av mina moderskänslor.

söndag, februari 03, 2008

Leende

För första gången sedan i fredags möttes jag av ett stooooort leende av Lillasyster.

Det måste väl betyda att hon är på bättringsvägen?

Lillasyster och Lillkillen

Jag tycker INTE om när Lillasyster (eller Lillkillen) är så sjuka som Lillasyster var igår. Idag verkar hon lite piggare. Hon orkar åtminstone sitta upp, vilket är ett stort steg framåt.

Idag är Lillkillen ynkepynk. Han har haft astma-attack i natt och är rätt hängig. Tack och lov har han inte Lillasysters höga feber.

Stackars!

lördag, februari 02, 2008

Nedräkning

Nu är det en vecka kvar till första deltävlingen i schlagern.

*woohooo*

Efterlysning!


Var hittar man en tröja som denna?

Trädgårdsdrömmar

Nu börjar trädgårdssäsongshetsen. Aftonbladet.se skriver en lång artikel om vikten att börja planera redan 3 månader innan trädgårdssäsongen börjar.

Vi har haft 4 år på oss (sedan vi flyttade in i huset) men tror inte att vi blir klara på många, många år.

Men vill man kolla in lite ktichiga växter till trädgården är det på Rosenlust man ska leta. Det är rena rama trädgårdsporren!

Det var det värsta!

Jag ringde sjukvårdsupplysningen för att höra hurdan inkubation influensan har. Jag borde nämligen hälsa på min pappa på Årstagården. Det visade sig att det var ju inget att tänka på.

MEN, förstår ni, när jag berättar att jag suttit med Lillasyster 4 år med hennes höga feber en stor del av natten frågar sköterskan: Är det ditt barn eller barnbarn?

BARNBARN??????!!!!

Det här är svårt att svälja...

Det här med stavgång

Det här med stavgång har fått ny infallsvinkel.

Igår när jag var i Stockholm på ett möte ramlade jag rätt olyckligt i en trappa. Det var ett klassiskt fall med armarna rakt upp i luften och jag liksom föll som en fura.

Nåväl, i fallet lyckades jag stuka ena foten och det gör stundom riktigt ont.

Gissa vem som anklagar mig för att hitta på för att slippa gå med stavar?

Stackars Lillasyster

De ringde från förskolan igår. Då hade Lillasyster fått 39,4 grader i feber och på den vägen är det.

Nattsömnen har väl varit så där. Det vet man ju själv, man sover ju så dåligt när man fryser och svettas om varannat.

Men när klockan var 20 över 4 tyckte Lillasyster att det fick vara nog!

Då klev vi upp och sitter nu och tittar på Fem myror är fler än fyra elefanter.

Det är lite mysigt, trots allt.