Bilder från fotbollsträningen

Bilden i förra inlägget tog jag med mobilen. Synd att inte ljudet kom med, för det var ett ordentligt flåsande trots att alla var på andra sidan planen.

Det var svårare än jag trodde att ta kort på en fotbollsträning, men här är ett litet smakprov.

Några bilder har jag sparat för min utmaning, de vill jag inte publicera ännu.

Overkligt.

Kan ni begripa? Jag sitter på en fotbollsträning på andra sidan stan för att ta en sportbild. För min del är det roligare att kolla än det verkar att träna. Det flåsas och stönas från laget, men det som hörs mest är tränarens röst. Han verkar inte vara nån lekfarbror...

Fotoutmaning

Idag är det upp till bevis!

Jag har utmanad en kompis att ta ett foto på temat "sport".

Ni vet säkert att jag inte är det minsta sportintresserad, så detta är verkligen en utmaning för mig. Idag är det en extra utmaning eftersom det regnar.

Tyvärr har jag inte så mycket tid att svänga på, för på fredag sticker Gubben på sin camping med Lillkillen och med sig har han kameran.

Min sportbild måste med andra ord bli tagen denna helg!

Fem myror är fler än fyra elefanter

Lillasyster har gått in i en period av "Fem myror är fler än fyra elefanter". Vissa barnprogram håller fastän de har några år på nacken. Faktum är att jag kollade på det när jag var liten.

MEN... när jag nu kollar så ser jag saker jag inte sett förut, tex att när Eva sitter i soffan och läser, så är det tidningen Kvinnobulletinen hon läser (skapad av Grupp 8).

Säg det barnprogram idag som skulle kunna ha ett sådant budskap utan att det skulle bli folkstorm.

Testnatt

Gubben och Lillkillen ska testsova i tältet inatt. Lillasyster är otroligt avundsjuk och testar sovsäckarna och underlagen. Gubben har satt upp tältet under mitt sovrumsfönster så att jag kan komma till undsättning om det behövs. Hoppas inte!

Dumma katt!

Min nya kompis

En nyinköpt stegräknare. I ordningen är det min tredje, men nu satsade jag lite mer än en hundring på clas ohlsson och fick en som fungerar. Nu får jag skynda mig om jag ska hinna ta härliga långpromenader på grusvägarna. Snart finns bara asfalt och oljegrus.

Händelserik dag II

När jag skrev meddelandet nedan satt jag i väntrummet på cytologmottagningen. Det var en konstig känsla att dels undersökas om man har något elakartat som ska bort och dels ett konstigt lyckorus över headhuntningen.

Väl över kan jag koncentera mig på lyckoruset. De hittade inget elakt i min armhåla mer än möjligen skäggstubb och svett.

Händelserik dag

Ja, idag händer det grejer! För första gången i mitt liv har jag blivit headhuntad, och inte till vilket jobb som helst! Jag berättar mer när mer är bestämt.

Spänning

Lillasyster har hittat något hon tycker är superspännande, nämligen när Gubben blåser bubbelgumsbubblor.

 

Gubben i sin tur tycker också att det är spännande, för han är orolig att bubbelgummit ska fastna i skägget.

Flygar-ess

 

Igår kväll såg jag dem för första gången i år. Nattens fantastiska flygare. De flyger så fort att de knappt är skönjbara för ögat.

 

Jag pratar om fladdermössen.

 

Inatt hade vi sovrumsfönstret på småglänt istället för vidöppet....

Ola Salo

Idag kom ett rör från Malmö Operan. I röret fanns affisch på Ola Salo inför premiären av Jesus Christ Superstar.

 

När jag rullade upp affischen fick jag dra efter andan. Dels tycker jag affischen är snyggt gjord, men Ola Salo är så otroligt karismatisk.

 

Bli nu inte oroliga. Gubben min sitter säkert. Han har karisma på sitt sätt och jag vill inte byta ut honom.

 

Sov gott!

Sorg

Jag har sorg. Stor sorg.

 

Nyss hemkommen från en medlemsstämma i vägföreningen runt Björken och man har beslutat att lägga oljegrus.

 

Inte ens mitt brandtal om grusvägars charm, grusvägar som kulturskatter och att hur man över hela Uppland slänger på oljegrus på alla grusvägar lyckades få folk att rösta rätt, rösta NEJ.

 

Nu blir det en sorgelåt jag sjunger när jag promenerar på Björkenvägen:

 

Jag har bott vid en oljegrusväg i hela mitt liv..
och sett människor komma och gå....

 

Ni hör! Det går ju inte ens att sjunga!

 

Det var med en mycket liten marginal som oljegruset vann, 1.34 andelar. Det gör förlusten tyngre att bära än om marginalen varit större....

 

Utmaningen

Jag har fått en utmaning som heter duga. Det är att hamna i skvallertidningarna vid OPERApremiären av Jesus Christ Superstar. Som ni vet har jag inte så stort nyhetsvärde mer än Fröken Radio Uppland 1998. Detta har jag funderat mycket på under mina bilresor till och från jobbet, men idag kom jag till en möjlig lösning.

Jag har fortfarande tid på mig att bli känd, ju! Jag har några alternativ/modeller och ni får gärna komma med ytterligare förslag.

1. Naken-Janne. Han blev känd genom att gå naken. Hur svårt kan det vara?
2. Birgitta Fahlgren Sylvén. Man kan säga dumma saker i media. UNT verkar ta in vad som helst bland insändarna. Det kan vara en början.
3. Hjältinna. Se till att rädda något barn som håller på att drunkna. Med min kroppshydda måste jag ändå gömma mig i vassen i år, där kan jag lurpassa till att något barn behöver min hjälp. Alternativ till detta: Vänta vid en stormarknad och knacka ett bilfönster till en bil med en hund i som håller på att dö i värmeslag.

 Vad säger ni? Visst är jag på rätt väg?

DSC00003.JPG

För att ni ska få en bild hur det ser ut när jag jobbar. Ibland händer det att jag har deltagare också...

Backflash

Amanda och jag åkte i vårvintras och tittade på Melodifestivalens final i Globen. Det var otroligt roligt. Jag minns många skratt och två förväntansfulla schlagerbrudar.

Jag kollade med ett halvt öga på Allsång på Skansken (mest för att Håkan Hellström skulle vara med) och fick mig en rejäl FLASHBACK när Christer Sjögren klev in i all sin fjäderprakt och drog av "I love Europe". Låten var minst lika dålig nu, men man blir ju glad av den, eller hur? Efter ett tag gillar man den, oavsett man vill eller ej.




Men visst är hans röst lite "goofy"? :o)

Hur man löser bekymmer

Gubben och Lillkillen ska ju ut och campa om någon vecka. Det är ett stort äventyr. Gubben har bestämt att de ska sova i tält. Eftersom Lillkillen kan ha rätt mycket ljud om nätterna och definitivt vakna mycket MYCKET tidigt på morgnarna så väljer de att inte sova på camnpingplatser, utan i fria naturen.

Det finns några små problem med detta.

Ett problem är att Lillkillen inte är gjort för att sköta sina behov i en grävd grop i marken. Han skulle aldrig förstå vad man ska göra där.

Som en lösning till det lilla delikata problemet har Gubben hittat en liten campingtoa på Biltema för 350 kronor (det tjänar man lätt in på att inte bo på campingplatser). Man sätter i en nedbrytningsbar plastpåse över hinken, gör det man ska och gräver ner den sen.

Hur smidigt är inte det?

Lillasyster ville inviga toan på en gång!

Vi får se hur Gubben löser problemet: Lillkillen vill kolla på tecknad film innan han somnar!

Jag är säker på att Gubben hittar en lösning på det med, för han är rätt analytisk när det gäller.

(Undantag för trädgårdstraktorer ;o) )

Rädsla

En jobbarkompis sa att han var glad att jag inte skrev så mycket om honom på bloggen. "Man vet aldrig var det kan sluta".

Jag kan berätta att min jobbarkompis, vi kan kalla honom Fabian, att han har nån typ av omvänd viktnedgång.

Min teori är att han tror att det som ska ner först måste upp, nån sorts ännu okänd Newton-lag gällande män i yngre medelåldern.

Ja, det gäller att ligga före sin tid.

Nostalgi, we have no bananas

Under min ungdom lyssnade jag mycket på KSMB och Ebba Grön och annat smått och gott. Tänk: Band som "Köttgrottorna" och "Lädernunnorna" var rätt stora. Det var tider!

KSMB och Strindbergs lyssnade jag på långt in på 1990-talet. Jag kan inte minnas att det blev folkstorm kring denna politiska låt när den släpptes 1980, trots att man pekar ut en politiker rätt hårt. Texten bygger på ett uttalande Gösta Boman (M) gjorde att Sverige kunde dra ner på U-hjälpen (som det hette då) till Afrika, afrikanerna hade ju en massa bananer de kunde äta.

Hur som helst: Skulle en politiker göra ett sådant uttalande idag skulle han/hon inte bli så långvarig, men det är klart Sverigedemokraterna är på gång, så man vet inte.

Kanske det börjas släppas sån här musik igen då till försäljning? Jag är rätt säker på att musik som denna fortfarande skrivs, men når aldrig ut i radion.

Slitsamt på Stenkastet

Jag önskar att vi var så här flitiga här på Stenkastet, men tyvärr så är det bara arbetsbina som orkar med att jobba. Vi vuxna vaktar på barn på skilda håll och barnen håller oss vuxna sysselsatta med att jaga efter barnen.

Så är det!

(bilden tagen idag på eftermiddagen)

Batteri

Gubben muttrade lite när han läste inlägget om traktorn igår. Idag ska vi in till stan och köpa nytt batteri till traktorn.

Det är i alla fall en början....

Vad tror ni?

Idag är det midsommardagen. Jag har sedan i våras önskemål att få på vagnen till traktorn så att vi kan åka till bonden och hämta lite prima jord och brunnen hästgödsel.

Men som sagt, snöbladet och snökjedjorna är fortfarande på. Det är inte läge att koppla på en vagn nu.

Och gräsklipparaggretet som hör till, det funkar inte, så vi får handjaga grässtråna. Det gör i och för sig inte så mycket för både Gubben och jag behöver motion, men vi köpte ju denna traktor med gräsklipparaggregat för att underlätta gräsklippandet.

Nu kommer jag till frågan som ni får besvara i kolumnen till höger:

Tror ni vi får av snöbladet och snökjedjorna innan det blir vinter igen?

Lätt så att ett barn kan sköta

Här är bildbevis på att vi använder vår Tupperware-grunka. Den är så lätt att även ett barn kan sköta den.

Grädden till jordgubbarna blev väldigt god och fluffig!

(Hoppas inte viktcoachen läser)

Midsommarbilder

Vi åkte till Skuttunge gamla prästgård för att få del av midsommarstången. För att inte hamna i värsta kaoset valde vi att åka när vi visste att alla åkt hem. Det blir liksom lugnare då.

Min Gubbe är den svåraste att fånga på bild. Om det ska lyckas så är höftskott det säkraste sättet att fånga honom på bild. Denna gång lyckades det inte så bra, eller vad säger ni?

Om man står på trappan till Skuttunge kyrka ser man grinden så här. Texten lyder: "Gud vår utgång salig gör" Det kan man fundera över, tycker jag. Hur tänkte man då?

Sen var det ju midsommarstången vi var ute efter. Vad härligt att kunna dansa tokdanser utan att behöva tänka på att inte trampa någon på tårna. Vi hade allt utrymme vi kunde önska oss.

En riktig svensk sommar, eller vad säger ni?

Och Lillasyster hittade en mystisk stubbe med svampar på som var mycket intressant.

Mystiska tecken

Det är inte enbart i Björken som davincikodens författare har "virke" till ny komplott.

Aftonbladet.se skriver om en matematiker som räknat ut att de mysiska cirklarna på brittiska öarna egentligen är en matematisk symbol för pi, 3,14.

Undrar hur många därute som sätter igång och dubbelkollar om det stämmer?

Kanske någon av dessa vill sätta igång och räkna ut vad stenarna jag såg i en cirkel på Björkenvägen i början på veckan har för symbolvärde?

Bild på detta finns i tidigare inlägg.

Att få vänta på sin tur

Igår följde jag med en deltagare till Arbetsfömedlingen, som studiebesök ungefär. Det var lärorikt.

För hur det är så har våra ungdomar mycket åsikter om AF och hur de jobbar. Vi på Arbetsmarknadsenheten försöker hålla AF om ryggen, men efter besöket igår undrar jag...

Först fick vi kliva in i en stor sal. Det fanns datorer lite här och där. Mitt på golvet fanns en skylt med orden: "Vänta här om du vill ha hjälp av en arbetsförmedlare". Vi ställde och där och väntade och väntade. När vi väntat ett tag funderar man lite på vad som finns i datorerna längst med väggarna, men vi kan inte kolla för då förlorar vi vår plats i kön.

Några meter ifrån oss stod en tjej och pratade med en förmedlare. Vi hörde tydligt hur hon redogjorde för sin fysioterapi och varför hon varit sjukskriven.

Efter en stund kom en person och frågade om vi ville ha hjälp. Ja, så klart. Då fick vi en kölapp till en arbetsförmedlare. Vi hade alltså stått och köat för att få en kölapp.

Är det klokt det?

Hos arbetsförmedlaren gick det fort, men vi behövde gå vidare till nästa förmedlare för att få ett datum till ett jobbinfomöte, inget mer. Hon visade vägen och gick i förväg in på kollegans kontor. Vi stod utanför och hörde tydligt hur den nya arbetsförmedlaren sa: "Jag har faktiskt inte tid! Jag har inbokade möten!"

Med åren har jag mina tentakler vuxit meterlånga när det gäller bemötande och jag hoppas att jag aldrig blir så avtrubbad att jag kan jobba under sådana förhållande som AF i Uppsala gör.

Så! Det här har legat och skavt som ett gruskorn i ett skavsår sedan igår. Nu hoppas jag kunna släppa det.

Glad midsommar!

Hoppas ni alla får en glad och trevlig midsommar. Här är startskottet för oss på Stenkastet:

The Lost Patrol Band ft Lisa Miskovsky-Alright

Utmaning

En av mina jobbarkompisar har utmanat mig.

Hon har utmanat mig för att jag ska hamna i skvallertidningarna när det är OPERApremiären av Jesus Christ Superstar.

Om ni läst skvallertidningarna om premiärfester så krävs det liksom att man har något typ av kändisskap.

Det enda jag kan ståta med är titeln "Fröken Radio Uppland 1998". Det är inte att förakta, men undrar om det har något nyhetsvärde?

Hur som helst: Klarar jag detta bjuds jag på middag av mina arbetskamrater.

Little Britain

Som ni trogna läsare vet så är en av mina favvoserier Little Britain. Idag kan man läsa i aftonbladet.se att en av skådisarna ska skilja sig efter bara 18 månader.

Trist, tycker jag. Hoppas han blir lycklig med någon annan.

Riga

Det blev en kryssning till Riga.

Den 14 juli åker vi och då får det inte blåsa!

Vem är snyggast

Det är ju så att det är inne med snygglistor på bloggar. Senast är Maria Thure som gästar på UNT.

Jag vill ju inte vara sämre och gör en snygglista jag med, men jag låter ert omdöme avgöra vem som är snyggast.

För att underlätta har jag lagt in bilder på killarna som ni har att välja mellan.

Det är egentligen bara en person jag skulle rösta på, ni får gissa vem.

Antonio Banderas,
ingen presentation nödvändig

Howlin´Pelle Almqvist
(sångare i the Hives)

Torsten Flink, skådis

Steve Jobs,
dataguru och jätterik

På rymmen II

Gubben kom hem, käkade och åkte igen och lämnade mig ensam hemma med rymmardrottningen.

När jag vattnade blommor på övervåningen hörde jag hur det blev tyst på bottenvåningen.

Jaha, då var det dags igen!

Men denna gång var inte Lillasyster så långt borta. Hon hade gått och lagt sig i hammocken med en påse micropopcorn.

Visst ser det lite kallt ut? Jag tror att det var det också för hon var inte svårövertalad att komma in och lägga sig i TV-soffan med en filt istället.

Gränser

Om ni läst inlägget nedan så ställer ni er säkert frågan:

"Varför i hela friden skaffar de inte staket?"

Vi bor så otroligt vacker med skogen bakom och en äng framför. Ett staket skulle förstöra så mycket. Den vackra omgivningen runt Stenkastet är en källa för påfyllning av kraft för att orka, att förstöra det känns mycket avlägset och vinsten är tveksam. Vi vill helt enkelt inte ha staket.

Ger vi efter för det, kan vi lika gärna ge upp helt och hållet.

Inget staket runt Stenkastet!

(Kom igen om några år så får vi se om lyckades stå emot)

På gränsen till sammanbrott

Precis när jag var mitt uppe i ett avancerat parti av matlagningen upptäckte jag att Lillasyster saknades.

Det var bara att dra av pannor och kastruller från spisen och sätta iväg på Lillasysterjakt. Lillkillen hade en,enligt honom själv, härlig vattenhink full, så han var nöjd och glad på gården.

Upp på cykeln, för när Lillasyster sätter fart, då går det fort. Hon kommer en lång sträcka på mycket kort tid. Jag visste ju inte åt vilket håll hon sprungit.

Först kom jag till närmsta grannarna 150 meter bort. De var ute och målade sitt hus, men hade inte sett Lillasyster. De borde ju sett henne och dessutom höll de ju på med så spännande saker, så Lillasyster borde kommit fram för att "hjälpa till".

Åt andra håller är Tomtestigen. Full fart framåt på cykeln. Tomtestigen idag är en rid och promenadstig. Den är inte gjort för tantcyklar som cyklar snabbt. Det är ett under att cykeln håller.

Nä, ingen Lillasyster där.

Nu börjar jag bli lite kallsvettig. Vart har hon tagit vägen? Lillkillen står kvar på gården med sin vattenhink ser jag på långt avstånd. Bara han inte går in till de varma kastrullerna. Det skulle han kunna göra om han är tillräckligt hungrig.

Ut på Björkenvägen mot ko-hagen. En fet silver-Mercedes möter mig på min rangliga tantcykel och jag försöker få dem att stanna så jag kan fråga om de sett en liten flicka på vägen från hållet de kom.

Föraren och passagerarna tittade tomt rakt fram och kör på fastän jag vinkat. De måste vara från stan och ska kolla på det lilla torpet som är till salu lite längre fram. Lycka till Mercedes-folk att få ordning på det torpet!

Jag fortsätter förbi ko-hagen en bit, men ingen Lillasyster. Så här långt borta har hon aldrig varit. Jag vänder.

När jag närmar mig avfarten mot Stenkastet och våra närmsta grannar som står ute och målar huset ser jag grannfrun vifta och gestakulera med armarna att jag ska svänga in.

Känslan är både lättnad OCH "Ånej, vad har Lillasyster gjort nu?!"

Lillasyster har smugit in i huset och letat i deras kök, hittat en smaskig hembakad kaka och tryckt i sig. En kaka grannarna skulle ha för ett besök lite senare.

Granfrun skrattade och sa till mig när vi vände hemåt: "Se det som en utmaning!"

Utmaning... ja.. jag vet inte jag... Nog får man träna på sina egna gränser i alla fall?!

IT-guru

Det kostar på att leva tillsammans med en IT-guru. Man kan tex inte ta för givet att man ska få hjälp när ens dator krånglar.

I morse tex, fungerade inte tangentbordet till min ca 2 veckor nya personaldator. När Gubben sömndrucken kom nerför trapporna bad jag honom kolla upp om han, med sina magiska fingrar, kan fixa det.

"Du kan inte begära att jag ska fixa din personaldator hela tiden!" fick jag till svar, men han lommade ändå in till datorn och grymtade lite.

När han kom tillbaka sa han buttert: "Tangenterna för cd-spelaren funkar på tangentbordet. Man kan trycka ut och in cd-spelaren. Du får nöja dig med det!"

Som sagt: Man ska inte ta för givet att en IT-guru med ett leende ska fixa ens dator när det krisar.

(Men tangentbordet började funka igen så fort datorn fick sig en omstart!)

Alea iacta est

Tärningen är kastad!

Nu har jag sänt in en ansökan om en ny tjänst.

Det enda jag ber av er där ute är att hålla tummarna för mig så jag åtminstone kommer på intervju.

Något måste hända!

Djur

Vi pratar med Lillasyster om lite olika djur. Efter ett tag frågar Gubben:

"Vill du ha en hund?"

Lillasyster: "NEEEEJ! Jag vill ha en KO! Muuuu! Muuuu! Muuu!"

Jag kan lugnt säga att varken hund eller kossa är aktuellt att flytta in på Stenkastet.

Det räcker gott med tre katter och ett antal fiskar...

Tallin

Mina svärföräldrar är helt underbara. Förra sommaren tog de med sig småttingarna på husvagnssemester och var borta i ungefär 5 dagar. Då kom de tillbaka precis när Gubben och jag vant oss vid att äta när vi var hungriga och sova när vi var trötta. Det är en viss inställningstid.

I år pratar de om att ta med sig småttingarna en hel vecka, för det var så roligt förra året.

Gubben och jag funderar på att passa på att ta en kryssning till Tallin och se något nytt.

Kul, va´?

Lillasyster

Lillasyster är hyfsat bra på att prata, men man måste hjälpa henne med första orden i meningarna.

Nu när det är dags för kvällsmat frågade Gubben:

"Vill du ha pannkaka?"

Lillasyster: "Nej!"

Gubben: "Jag vill ha..... "

Lillasyster: "Jag vill ha choklad!"

Gubben: "Nej, det går ju inte, du måste äta ordentligt. Jag vill ha....."

Lillasyster: "Jag vill ha PENGAR!"

Lillasyster brås helt klart på sin mor. Godsaker och pengar, det är grejer det!

Tyvärr tar bägge sakerna slut väldigt fort när den väl hamnat i mina händer...

Tupperware II

Gubben plockade ur disken ur diskmaskinen och hittade en ny grunka från Tupperware.

"Vad är det här? Vad har de lyckats lura på dig?"

Han inser inte hur den fiffiga vispen som med bara några varv med veven fått till både aioli och maräng, helt utan ström. Alltså rent och miljövänligt.

"Så du menar att anledningen att du inte tidigare gjort aioli och maräng beror på att mixern drar ström?" utropade Gubben.

Kan han inte bara vara glad att han ska få både maräng och aioli i mängder framöver???

Tupperware

Innan vi flyttade ut till Björken hade jag aldrig gått på Tupperwareparty (plastpartaj). Nu är jag helt såld.

Oj vad kul att gå på demonstrationer och höra om de nya "fantastiska egenskaperna" plastbyttorna har.

Faktum är att jag också använder allt jag köpt.

Men nu är det upp till bevis för Elin i Björken. Jag har köpt en silikonmatta man kan ha som bakunderlägg och också in i ugnen. Den har runda markeringar för att man ska kunna göra exakta pajbottnar, tex. Det känns som att den kanske inte blir den mest använda grejen jag köpt.

Men den närmsta planen är att göra marängbottnar till Lillasysters födelsedag.

Marängtårta med vispgrädde och jordgubbar är beställt!

Fredrik Hjelm

Det finns vissa människor i vår närhet man bara kan beundra. Fredrik Hjelm här i Uppsala är en sån person. Han är aktiv i Föreningen Autism Uppsala och förälder till en grabb i vår Lillkilles kaliber och ålder.

Fredrik tog initiativ och ordnade så att vi fick åka till Kolmården med våra autistiska barns förutsättningar främst. Det var fantastiskt! Vilken dag det var.

Hur hittar en sån person sin styrka?

Fredrik har skrivit en bok som kommer ut till hösten, men Tidningen Föräldrakraft har redan släppt fram honom i en krönika.

Ni kan läsa krönikan här.

Nu tror jag ju inte att han är helt ensam i familjen att kämpa på. Hans fru är lika ödmjuk och engagerad hon, men har en liten blygsammare framtoning i offentliga sammanhang.

Visst är det härligt med människor med starkt engagemang?

Man får kraft av dem att orka vidare!

(Ni kan läsa om Kolmårdsbesöket om ni söker efter Kolmården på bloggen.)

(Bilden "lånad" av Tidningen Föräldrakraft)

Oemotståndligt gott

En kompis ringde mig och ville möta upp på stan över en lunch. Våra plånbocker kunde på sin höjd tänka sig MAX och dit styrde kosan.

Jag satt där med min i och för sig supergoda hamburgare, men med morötter och Ramlösa till.

Min kompis satt med pommisar och CocaCola. Jag slår vad om att det var äkta Cola och inte light.

Det kändes lite sorgligt att sitta där med mina morötter och mitt vatten, men jag höll emot hela vägen. Inga pommes, ingen Cola för mig idag heller.

1-0 till Elin i Björken.

Gulligt

Lillasyster stod påklädd med paraplyet uppfällt i hallen. (Det är sol ute hos oss)

Gubben frågade: "Men vart ska du gå?"

Lillasyster: Till Amanda..... och Peter..

Visst var väl det gulligt?

Välkommen in!

Välkommen in i Elin i Björkens huvud om du törs.

Tänk dig att du är ute och går i försommarsolen en tidig förmiddag. Du har grus under fötterna och i groparna på grusvägen finns fortfarande lite regnvatten kvar som glittrar lite. En och anna snigel försöker ta sig över grusvägen. En del verkar lyckas, andra har blivit krossade.

På höger sida öppnar sig en inhängnad äng där några kossor med sina kalvar går. De bryr sig inte så mycket om dig.

Fortsätt lite på vägen. Den går i en liten kurva och uppför en liten backe. När du är uppe på backen öppnar sig en ny hage där det går ett gäng får med sina lamm. De tittar lite på dig, men svarar inte när du låtsats bräka åt dem.

Nä, öka tempot lite. Sätt på mediaspelaren och sätt rätt hög volym på Mando Diaos senaste skiva: "Never Seen the Light of Day".

När du gått i ökat tempo i 30 minuter till kommer du till ridskolan. Idag är det hopptävling för barn och ungdomar där.

Känn hur det bränns lite bakom ögonen. Denna dag beror det på att det både är duktiga djur (hästarna) OCH duktiga barn. Skynda på så att du inte börjar få riktiga tårar i ögonen.

Nu är det bara 25 minuter kvar innan du är hemma på Stenkastet igen. Här sätter du på The Hive's "Walk Idiot Walk" och börjar tänka på jobbet. Känn hur du bli lite irriterad när du tänker på hur maktfördelningen ser ut bland de som jobbar där. Är det för känslan av makt de jobbar, lönen, eller är det för att de vill göra skillnad för personer som behöver hjälp? Kör The Hives-låten en gång till på lite högre volym och ladda ur dig irritationen. Gå i ordentligt rask takt så du får ur dig all "gegga".

Nästan hemma vid Stenkastet saktar du tempot igen och funderar lite över hackspettar och grävlingar som flyttat in på tomten.

När du kommer hem till trappan och tittar in mot fönstret ser du Lillasyster som står och väntar på dig. När du öppnar dörren hör du en snart femårings glada: "JAAAAAAAA!" när hon ser dig och ger dig en jättekram.

För henne har du varit borta en evighet. Enligt klockan 55 minuter.

Hur kändes det här då?

Olika syn på saker och ting..

Sportkomentatorn skrek: "Det är ett mirakel!" när Sverige lyckades hindra Spanien få in ett mål.

Mirakel för mig är helt andra grejer.

Pipleksak

I gränsen till tomtestigen från oss sett har det sedan några dagar pipit helt hysteriskt.

Ja, den närmsta beskrivningen är "hysterisk pipleksak för hundar"

Idag tog jag mig fram i för mig tidigare okända grävlingsmarker och upptäckte att ljudet kom från ett hål mitt på en trädstam.

När jag stod där och kliade mig i huvudet och tittade på hålet kom plötsligt en arg hackspett från ingenstans och jagade bort mig.

Så fick jag svar på vad ljudet kom från för djur.

Grattis till oss!

Stenkastet har fått tillökning. Tillökning i form av en grävlingsfamilj. :o/

De bor endast max 50 meter från huset, så nu gäller det att hålla kolla på Lillasyster. Jag ser framför mig när hon springer fram och säger: "Klappa hunden!"

Räddning

Vi räddades av det lite ostadiga vädret. Tack vare det tog vi oss tid att vara inne och städa.

Resultatet är helt UNDERBART!

Nu är det bara tvätten kvar...

En fantastisk dag i Stockholm

Ett litet mellanmål på Mackedonken innan vi åkte till Cosmonova satt fint.

Cosmonova var fantastiskt och Lillkillen älskade det. När första vågen kom emot oss höll han andan och var nog lite rädd för en kallsup.

Efter Cosmonova åt vi lunch på Kulturhuset med kusin Moa. Nä, det är inte Moa på bilden utan självaste Riksmicke. Förutom Riksmicke såg vi en annan kändis, nämligen Johan Johansson, från KSMB, Strindbergs och andra skojsiga musikprojekt.

Hur många av er där ute kan säga att ni uppträtt på själva Kulturhusets scen?

Det kan Lillkillen!

Sen måste vi ju leva upp till att vara kusiner från landet och turista lite.

Här är vi utanför slottet. Nu är det kusin Moa på bilden.

Här ville Lillkillen kolla på stadshuset. (Vi säger så, men egentligen var det vattnet i Stockholms ström som var det intressanta!)

Sen bar det hemåt igen.

Tåg, tunnelbana, rulltrappor, ja allt man kan tänka sig gick som en dans!

Lillkillen är verkligen jätteduktig.

Det var en riktigt rolig dag!

Lillkillen och jag är bästisar!

Daft Hands

Filmen från Youtube där en person viftar med fingrarna genom låten, minns ni den? (kolla inlägget nedan med youtube-klippet om ni glömt)

I natt när jag inte kunde sova kollade jag på ett avsnitt av Ellen DeGeneres och hon intervjuade killen som gjort den. Det är en collegekille som testade på skoj om det gick. Sen fick hans flickvän filma. För att hålla kameran stilla lutade hon sig mot hans skalle ovanifrån.

Det är såna här grejer jag verkligen gillar. Verkligen påhittigt!

Men varför kan inte JAG vara så klurig? ;o)

Jag får nöja mig med att vara den jag är. Mina barn gillar mig åtminstone som jag är.

(Apropå klurig så upptäckte jag inatt att Ellen DeGeneres namn snabbt uttalat blir Ellen, The Generous (=Ellen, den generösa). Hon är också klurig...)

Tjohooo!

Vad skönt att höra att det vi säger till ungdomarna på jobbet stämmer i jobbsökartips!

Men sen får vi tillägga till tjejerna att inte ha för djup urringning när de lutar sig framåt. Det kan bli HELT annorlunda signaler än vad som tänkts annars...

Räkskal II

Oj då! Jag glömde visst!

Vi hade tömning av soptunnan i måndags, det var ju jätteskönt! Speciellt med tanke på att vi hade räkskal i soporna.

Idag tog jag fram ett litet paket räkor som Gubben och jag ska snaska på när småttingarna gått och lagt sig.

Men nu är det verkligen 2 veckor innan nästa soptömning.

Hur ska det gå?

Otroligt!

Jag tror inte att ni i den vildaste fantasi kan föreställa er hur det ser ut här hemma.

Gubben och jag kämpar på att hålla en viss sanitär standard, men i övrigt... oj oj oj! När det är så fina kvällar så vill vi ju inte vara inne.

Vid hemkomst går vi in och snabbt lagar middag - sen ut igen.

Det gör att det är lite trist när vi går in för kvällen och får ta hand om disk, smutsiga bord och annat som vi borde tagit hand om direkt.

Äh! Snart är det höst igen och då får vi städa!

Hyperaktivitet

Vår Lillkille har vid två tillfällen provat att få medicin mot sin hyperaktivitet. Två gånger har det misslyckats då han fått såna biverkningar att vi fått avbryta.

När man läser artiklar om personer som får hjälp, eller när man talar med föräldrar som vittnar om hur medicineringen revolutionerat deras barns liv önskar jag att vår Lillkille också ska få hjälp.

Kanske, kanske en dag, men till dess är han ändå vår supersöte, men hyperaktive Lillkille.

Kändisspaning i Uppsala

Idag såg jag en kändis på banken. Jag blev så glad att jag sprack upp i ett leende. Jag tänkte: "Ska jag gå fram och säga att han gjort mig sällskap i ett antal promenader runt Björken i form av talböcker?"

Det hann jag inte för då nickade han mot mig som om vi kände varandra och där avslutades tanken, liksom

Bilden är "lånad" från Wikipedia.se

Idag hade Lillkillen skolavslutning. Jag hade glömt hur gråtmild jag blir på skolavslutningar, men blev snabbt påmind av det.

Tänk! En av killarna i de övre klasserna fick sätta sig vid pianot och spela "Den blomstertid..." Han hade klätt upp sig i kostym dagen till ära. Ja, man hallå! Efter "Den blomstertid nu kommer" så kunde jag inte få fram en bokstav till utan fick kämpa på så jag inte skulle hulka.

En klasskompis satte upp bilder på vad sången handlade om allteftersom på en flanellograf, det var hans sätt att sjunga, och det var helt OK.

Efter sångstunden i skolans trädgård samlades vi i våra barns klassrum. Man hade dukat så fint med blommor och blommiga servetter.

Och kolla in denna tårta man bjöd på!

På en skala 1-10 så fick Lillkillens avslutning en klar 15!

Apropå konstiga samband

En av mina (också tokiga) arbetskollegor och jag har en del gemensamt.

1. Vi är båda födda i Uppsala
2. Vi är födda med en dags mellanrum, det betyder att vi legat på BB samtidigt.
3. Hon heter samma sak som min mamma, med samma stavning.
4. Vi har ungefär samma värdegrunder (vilket inte är en självklarhet i huset där vi jobbar)
5. Hon har också akademikerföräldrar

Man kan undra vad våra mammor talade om där på BB för 43 år sedan.

Alltså: Hur stor är sannolikheten att man ska börja jobba på samma arbetsplats, dela arbetsrum när man legat på BB samtidigt för 43 år sedan?

Jag menar, Uppsala är ju trots allt Sveriges femte största stad!

Da Vincikoden i Björken

Precis där grusvägen går över till asfalt i Jobsvall såg jag denna symbol, noga lagd i kanten av vägen.

• Vad betyder detta?
• Vem ska se detta?
• Hur ska man tolka att man sett två konstiga saker på marken på bara några dagar?

Detta är något för Da Vincikodens författare att ta tag i.

Projektprocessande

Idag har jag suttit och projektprocessat lite. Efter någon timme kände vi att det gick sååå trögt.

Vad gör man då?

Jo, man går och köper två påsar godis och proppar i sig så fort att man får ett sockerrus.

Jag lovar att vi var produktiva sedan i ganska exakt 25 minuter. Sen började vi "tända av".

Men jisses! Under dessa 25 minuter... vad vi fick till det med formuleringar och depositioner.

När jag kom hem till mitt Wii Fit blev jag desto deppigare. Jag går ju bara upp och upp. För att motverka detta tog jag en lång härlig promenad med Mando Diao och Broder Daniel i hörlurarna.

Under avsvettningen när jag kom hem såg jag följande:

Utsikten från soptunnorna är inte så illa.

Ogräset växer hejvilt i rabatterna. Vem ska ta hand om det?

Mössen på julafton

Som jag skrev i ett tidigare inlägg finns det vissa saker som garanterat får mig att börja grina, tex mössen på julafton och andra duktiga djur.

Jag fick denna film på Facebook och det var ju som att öppna en kran.

Se och njut!

Åska

Är det någon som vågar sätta emot att det blir åska i natt?

Godnatt...

Räkskal

När Lillasyster gått och lagt sig plockade jag fram lite räkor som vi åt med god aptid (viktcoachen kan kolla bort) med massor av härlig aïoli (viktcoachen kan kolla igen).

Nu kommer vi till den spännande frågan.

Vad ska vi göra med räkskalen?

Har vi tur är det hämtning av soporna i morgon, annars ligger de i vår soptunna som står i solen i en veckas tid. Det kan bli en spännande historia, detta.

Fortsättning följer...

Barnasinne

Lillasyster har sina egna idéer. Enligt henne kan man kombinera det bästa av flera världar.

1. Bollar. Massor av bollar.
2. Vatten.
3. Bada.
4. För att ingen ska hinna hindra en: Bada med kläderna på!

Kul bloggare

En rolig jobbarkompis, (ja egentligen inte "äkta" jobbarkompis, men hon fikar i samma fikarum som vi gör) har en blogg på UNT.se.

Kul läsning och insyn i svenska damfotbollsvärlden.

Maria Thurés blogg

(Bilden "lånad" från hennes blogg)

Glassätargänget

Pappa och jag trotsade värmen och gav oss ut på jakt efter glass. Vid Årstatorget hittade vi en oas med både glassbutik och fontän.

Det var ett tag sedan jag bodde i Årsta och det slog mig hur mycket man gjort om (till det bättre).

Men något som också var till det bättre är boendet för min pappa. Jag har skrivit förr om friska fläktar på avdelningen och det står kvar.

Den friska fläkten (killen med mohikan) kom fram och pratade med pappa och ni skulle se leendet min pappa fick när killen kallade honom för "Larsa". (Det är ett smeknamn han ALDRIG haft förut) Ja, det var härligt med ett så stort leende på min pappa.

Godsaker på väg

Innan jag åkte och hälsade på min pappa på äldreboendet gjorde jag ett besök på Gränby Centrum.





På utvägen möttes jag av denna bild, alldeles i närheten av parkeringsplatsen:

Kul, eller hur?

Cosmonova!

JAAAAAA! Vi ska gå på Cosmonova!

Å vad roligt det ska bli!

Och vad spännande att passa på att titta på alla dinosaurie-skelett på Naturhistoriska museet!

*wohoooo!* Denna arbetsvecka kommer att FLYGA fram!

Stockholmsresa

Oj, vad kul!

På fredag är Lillkillens skola stängd för planering och jag är inte sen att ta ut en semesterdag extra. Då passar Lillkillen och jag på att åka till huvudstaden och kika lite. Vi ska försöka få till en träff med en av Lillkillens stora kusiner och det är alltid kul.

Nu sitter jag och funderar ut nåt riktigt kul som kan passa en lillkille av Lillkillens kaliber så att även han tycker att det är skoj.

Självklart åker vi tåg till Stockholm och inte bil.

Det gör ont

Hur man vänder sig så gör det ont.

Ja, detta är ett allvarligt inlägg på bloggen. Jag läste en artikeln på Aftonbladet.se om en storasyster till en autistisk lillebror. Varje ord jag läste gjorde ont, men är så himla viktiga. Viktiga för oss i en familj med två autistiska barn, viktiga för omgivningen för att förstå hur en autistisk familj fungerar, viktiga för samhället för att kunna ge oss hjälp att orka.

"Tv-program som handlade om familjer som lyckats få sitt autistiska barn att bli normal var det värsta jag visste. De bevisade bara att min familj hade misslyckats."

Fast just de meningarna kunde lika gärna gälla mig. Jag tycker inte heller om att läsa om lyckade behandlingar, om fallbeskrivningar som är färgade rosa, etc. Vår familj har satsat så oerhört mycket och vi kommer aldrig att bli en "vanlig familj" hur mycket vi än vill och hur mycket vi än satsar i tid, ord och engagemang.

Det gör ont att Storasyster inte fått den tonårstid som de flesta tonåringar har. Istället har hon tagit alltför mycket ansvar alltför tidigt i sitt liv och varit en tredje vuxen och hjälpt oss. Jag kan inte vrida klockan tillbaka och även om jag kunde, hur skulle tillvaron då sett ut? Våra två småttingars autism är ju fortfarande samma småttingar.

Ja, detta blev ett tungt inlägg.

Godnatt!

Mjölka kossor

Lillasyster såg ett barnprogram häromdagen där man handmjölkade kossor.

Något man INTE kan anklaga Lillasyster för så är det att hon inte är smart. Hon har nu sedan tv-programmet ett antal gånger rymt med en hink i högsta hugg. Målet är kohagen några hundra meter bort.

Idag kom hon längst, ända fram till el-staketet innan vi hann ikapp henne. Eller rättare sagt; de grannar som bor närmast kohagen kom cyklandes och berättade att Lillasyster var hos dem och vi kunde hämta henne där.

Nu börjar hennes rymningar bli lite jobbiga. Vi vet inte alltid i vilken riktning hon sticker.

Tur det inte är så mycket trafik i omgivningarna.

Utmaning

Flitiga läsare av denna blogg vet att jag gillar att bli utmanad.

Idag var min ordinarie Wii Fit-tränare tillbaka och han utmanade mig att "test your abs to the limit".

Jag vet inte jag... jag har så himla dåliga magmuskler, dessutom träningsvärk sedan gårdagens träningspass.

Nä, jag tror jag avstår denna utmaning.

WOW!

Jag såg på reprisen av Ellen de Generes show i morse när jag vaknade av värmen. De visade denna musikvideo. Kolla hela videon, ni kommer att bli impade, för den är tagen i en enda tagning.



Imponerande, eller hur? Ni tog er väl tid att titta hela videon?

Tänkte ni på en sak? Inte en lättklädd dam på hela musikvideon!

Sjuksyster

Lillasyster ville att jag skulle installera ett program på den nya datorn åt henne. Problemet var bara att "någon" tuggat på skivan, så den funkar inte.

Sorgsen gick Lillasyster iväg med skivan i handen.

Efter en kort stund kom hon tillbaka med skivan, nu med ett plåster på.

Visst var det fiffigt?

Det var nog veckans gulligaste...

*fnys*

25 kronor kilot tar Kvantum för vad de kallar färsk potatis.

Jag har de senaste åren odlat potatis själv och den är helt annorlunda.

1. Den går att bortsta bort skalet på
2. Den är inte mjuk
3. Den är vit och inte beige under skalet

Nåt är fuffens..

Grilla?

Vi har över 33 grader i skuggan. Hur ska vi orka grilla?

Lillasyster och jag har varit inne i eftermiddag och ätit bullar, druckit (röd) mjölk och tittat på tecknade Robin Hood.

Det är vad vi orkat...

Hopplöst fall?

Idag när jag slog på Nintendo Wii Fit så var tränaren (elektronisk sådan) i spelet sjuk och fick ha en vikarie.

Hur tolkar man det?

Dagens planering

Om Lillkillen får bestämma så blir vi hemma hela dagen och leker med vatten i hinkar i trädgården. Jag har lite andra önskemål:

1. Åka och storhandla
2. Städa undan lite
3. Rensa ogräs
4. Lillkillen ska till sin kontaktfamilj =Storasyster Amanda klockan 16.00
5. Grilla

Lillasysters plan är att:

1. Rymma
2. Rymma
3. Rymma
4. Spruta vatten med slangen på husgrunden. (hon har lärt sig att få ner nyckeln till vattenkranen fastän vi hängt upp den jättehögt på väggen)

Jag misstänker att jag kommer att få:

1. Jaga Lillasyster som är på rymmen
2. Leta Lillasyster som är på rymmen
3. Hindra Lillasyster att rymma
4. Gömma vattenslangen

Hur kommer er Nationaldag att se ut?

Är det klokt det?

Jag vaknade helt frivilligt före halv 6 i morse. Är det klokt det, när man har möjlighet att sova lite längre?

Till och med Lillkillen tyckte att man ska sova den tiden på dygnet när man är ledig.

Tyvärr vaknade han när jag klev upp för att lätta lite på trycket, så mycket blev det av den sovmorgonen.

Paradiset?

Lillasyster och jag tog en promenad runt bygden. Det är så vackert så man undrar om man är i paradiset.

Ja, Paradiset ligger här runt Stenkastet, så det finns!

Whoa!

Två av mina favvisar: Lasse Lindh och Timo Räisänen i en sång.

Detta blir en sommarplåga, åtminstone på Stenkastet:

Kamera

Jag köpte mig en kamera, modell bättre i vårvintras för att fotografera lite med.

Plötsligt drar Gubben iväg med kameran på sina geocaching-turer, så nu står jag här med massor av fina motiv, men inget att föreviga dem med.

Men i helgen, när Lillkillen är hos Amanda, då ska Lillasyster och jag träna på att göra fina duo-porträtt och leka lite med ljuset. Då får gubben nöja sig med att fota sina stenar och gropar med sin mobil.

Middagstips

Här kommer ett litet middagstips:

Krydda en bit rå lax med citronpeppar och några stänk citronsaft. Lägg på grillen

Gör en sås på creme fraiche (den feta sorten), majonäs, hackad rödlök, röd stenbitsrom, lite citronsaft och några stänk tabasco.

Woka lite sockerärter, sparrisar och bladspenat.

Koka basmati-ris till.

Vad säger viktcoachen om detta?

Lillasyster

Jag hörde Lillasyster på radion idag.

Visst blir det lite konstigt? Det finns en grupp som heter Lillasyster, så det är inte Stenkastets Lillasyster jag menar.

Lillasyster på radion framförde en egen version av Charlotte Perellis "Hero" och jag tycker det var en spännande tolkning. Vad tycker ni?

Lillasyster spelar Hero

Det kunde bli bättre!

Ja, det kunde bli bättre. Efter mitt förra inlägg gick jag ut och vattnade med slang. Lillasyster sprang efter mig och skrek av skratt när jag plötsligt och oväntat sprutade vatten på henne.

Lillkillen stod i kvällssolen och njöt av lite vattenlek med hinken.

Det är såna här stunder man försöker spara i en liten ask i hjärnan för att plocka fram tunga stunder...

Härlig dag!

Dagen började med att Morgonpasset i P3 spelade två fantastiska låtar på raken som jag gillar i bilen på väg till jobbet:

1. Red Hot Chili Peppers: Under the Bridge
2. The Doors: People Are Strange

Inga barn i bilen så jag kunde dra på volymen på rätt hög volym. Sånt gör mig glad! Ingen hör mig sjunga heller så jag ylade med så gott jag kunde.

Sen har jag haft en hyfsad dag på jobbet. Kreativa möten och det har HÄNT lite. Det har man inte varit bortskämd med på ett tag.

På lunchen gick jag och köpte ett WoW-kit till Gubben som överraskning. Det var kul att gå in i en sån myskoaffär där personalen vet ALLT om WoW och andra dataspel. Det var som en annan värld! Kitet består i en musmatta, en keps och en T-shirt. Gubben blev jätteglad, men lite misstänksam. Vad är det jag är ute efter? Han jobbarkompisar som också WoW:ar har hissat varningsflagg. Jag ler bara lite mystiskt och säger: "Vadå? Jag?! Skulle jag ha några baktankar?"

Under dagen har jag också gått och undrat och undrat hur det varit med Lillkillen. Han har varit på lägerskola med skolan inklusive övernattning. Vi har inte varit det minsta oroliga, men vi har varit såååå nyfikna vad han gjort, hur han sovit, har han varit på gott humör, etc.

När jag kom hem från jobbet och tagit emot Lillkillen från skolskjutsen kastade jag mig över kontaktboken från skolan. Tänk, man blir helt gråtmild när man läser hur mysigt han haft det och att han skött sig. Jag har läst det flera gånger sedan middagen.

Eriksskolans särskola i Uppsala är ett föredöme för mycket verksamheter för barn med funktionsnedsättningar. Vilken tur att Lillkillen går där!

Dagen är inte slut ännu, men kan den bli bättre?

Ja, kanske? Lillasyster och jag ska lägga oss tidigt och titta på Pippi Långstrump på rymmen i sängen.

Visst låter det mysigt?!

Lukta gott

Jag tog mig en sval utestund innan det är dags att gå och lägga mig. Två steg in i skogen slog en vägg av liljekonvaljlukt emot mig. Svalkan, fåglarnas kvällströtta kvitter och doften från liljekonvaljerna får mig i extas.

I extas kom jag inte när jag kom in i huset igen och kände att Gubben behöver gå och duscha...

Någon som vågar tänka annorlunda

Idag åkte Lillasyster och jag till min pappa som bor på Årstagårdens äldrevård. Jag tänkte innan jag gick in att om det är misär här idag så orkar jag inte gå till jobbet i morgon. Förra veckan var HEMSK och jag dippade jättedjupt i samband med historien kring Glimtens korttidshem.

Inte en kommunal verksamhet till kring mina närstående som är skit, tänkte jag. Det pallar jag inte!

Men så fort jag kom in på avdelningen kändes det annorlunda. De hade möblerat om och mot mig kom en ung, ny kille från personalgruppen och log och tog mig i handen och hälsade. Det var en så positiv kraft att jag kände att oron liksom blåste bort.

När han vände sig om fick jag ett jättestort leende på läpparna, för bakifrån såg man att han hade en röd mohikan. Ahhhhh! Det gick upp ett ljus för mig varför han kändes som en så positiv kraft. Någon som vågar tänka annorlunda! Och säkerligen är han van och stark att stå för vad han tycker, annars orkar man inte ha mohikan.

Min pappa hade en ren skjorta och var rakad och låg på sitt rum och sov. Man hade öppnat ett fönster och dragit för gardinerna så det skulle vara svalt och skönt. Rummet var välstädat.

Ja, det var en lättnat! Det ska bli riktigt roligt att hälsa på igen.

Skrattet fastnar i halsen

I Aftonbladet.se står det om Björn Gustafsson och den hysteri som finns runt honom. Tusentals vill komma nära och man måste tillkalla alla starka armar man kan hitta för att skydda Björn när han ska till och från scenen.

Om inte denna hysteri får honom att sluta uppträda, så vet inte jag.

Men jag vet att för min del kommer skrattet att fastna i halsen när jag ser Björn uppträda, vare sig det är på TV, live eller radio.

Jag tycker riktigt synd om grabben...

Antiklimax

Oj! Jag glömde ju berätta hur det gick med power-krocketen igår.

När ungdomarna kom fick Peter för sig att han skulle klippa gräset för krocketbanana. Det slutade med att han klippte hela gräsmattan och han var rätt slut i värmen.

Vi sköt upp krocketmatchen till efter middagen, men efter middagen var vi alla så proppmätta och slöa så det blev ingen power-krocketmatch.

Det får bli nästa gång ungdomarna kommer som jag får visa var skåpet skall stå.

Dammsugning

Jag hade inte tänkt att dammsuga denna helg. Dels för att jag inte vill, dels för att jag inte vill.

Men Lillasyster tog in en hel lekspade med sand från sandlådan i hallen igår.

Jag tror inte jag har något val....

Orolig väntan

Gubben och Lillkillen är som ni vet i Månsarp på besök hos Gubbens föräldrar.

Igår kväll ringde Gubben och berättade att Lillkillen har astmakänningar, men de hade inte fått med sig astmamedicinen, så ev skulle de åka in till sjukhuset.

Nu går jag här och vankar och väntar på att de ska ringa och berätta hur natten varit, för jag vill inte ringa upp och väcka dem om natten varit jobbig.