söndag, juni 15, 2008

Välkommen in!

Välkommen in i Elin i Björkens huvud om du törs.

Tänk dig att du är ute och går i försommarsolen en tidig förmiddag. Du har grus under fötterna och i groparna på grusvägen finns fortfarande lite regnvatten kvar som glittrar lite. En och anna snigel försöker ta sig över grusvägen. En del verkar lyckas, andra har blivit krossade.

På höger sida öppnar sig en inhängnad äng där några kossor med sina kalvar går. De bryr sig inte så mycket om dig.

Fortsätt lite på vägen. Den går i en liten kurva och uppför en liten backe. När du är uppe på backen öppnar sig en ny hage där det går ett gäng får med sina lamm. De tittar lite på dig, men svarar inte när du låtsats bräka åt dem.

Nä, öka tempot lite. Sätt på mediaspelaren och sätt rätt hög volym på Mando Diaos senaste skiva: "Never Seen the Light of Day".

När du gått i ökat tempo i 30 minuter till kommer du till ridskolan. Idag är det hopptävling för barn och ungdomar där.

Känn hur det bränns lite bakom ögonen. Denna dag beror det på att det både är duktiga djur (hästarna) OCH duktiga barn. Skynda på så att du inte börjar få riktiga tårar i ögonen.

Nu är det bara 25 minuter kvar innan du är hemma på Stenkastet igen. Här sätter du på The Hive's "Walk Idiot Walk" och börjar tänka på jobbet. Känn hur du bli lite irriterad när du tänker på hur maktfördelningen ser ut bland de som jobbar där. Är det för känslan av makt de jobbar, lönen, eller är det för att de vill göra skillnad för personer som behöver hjälp? Kör The Hives-låten en gång till på lite högre volym och ladda ur dig irritationen. Gå i ordentligt rask takt så du får ur dig all "gegga".

Nästan hemma vid Stenkastet saktar du tempot igen och funderar lite över hackspettar och grävlingar som flyttat in på tomten.

När du kommer hem till trappan och tittar in mot fönstret ser du Lillasyster som står och väntar på dig. När du öppnar dörren hör du en snart femårings glada: "JAAAAAAAA!" när hon ser dig och ger dig en jättekram.

För henne har du varit borta en evighet. Enligt klockan 55 minuter.

Hur kändes det här då?

Inga kommentarer: