Jag har sorg. Stor sorg.
Nyss hemkommen från en medlemsstämma i vägföreningen runt Björken och man har beslutat att lägga oljegrus.
Inte ens mitt brandtal om grusvägars charm, grusvägar som kulturskatter och att hur man över hela Uppland slänger på oljegrus på alla grusvägar lyckades få folk att rösta rätt, rösta NEJ.
Nu blir det en sorgelåt jag sjunger när jag promenerar på Björkenvägen:
Jag har bott vid en oljegrusväg i hela mitt liv..
och sett människor komma och gå....
Ni hör! Det går ju inte ens att sjunga!
Det var med en mycket liten marginal som oljegruset vann, 1.34 andelar. Det gör förlusten tyngre att bära än om marginalen varit större....
3 kommentarer:
Här på ön var det sorg för sådär ett år sedan. En bit av kulturarvet bröts upp och såldes till Tyskland. En vägbit på kanske två kilometer som var belagt med gatusten. Folk stod och grät vid vägen då vissa mindes fortfarande hur det var att göra vägen iordning för årtionden sedan.
Oljegrus är jobbigt for cyklister. Bromsar man så sladdar du o riskerar uppskrapade knäskålar o andra tråkigheter. Oljegrus är hemskt...
Andreas-->Ännu en anledning att säga NEJ till oljegrus!
Tyvärr är det försent... :o(
Skicka en kommentar