Mycket tokigt har man sett i sina dar, men aldrig trodde jag väl att någon skulle få för sig att rida i flip-flops?Men till fördelen hör att jag är säker på att hon mådde bättre efter ridturen än efter. Det är jag SÄKER på.
Jag och min familj har ridit på "gröna vågen" och bor sedan några år ute på landet. I denna blogg kommer jag att skriva om vårt liv på landet, arbetslivet i stan och hur man överlever i vardagen.
Å vad jag önskar att jag var i Göteborg idag och hade biljett till Way Out West för att se Broder Daniel spela sin absolut sista spelning.Hör och häpna!
Idag var Lillkillen svårväckt! Det behövdes två föräldrar som stod och pratade med honom bredvid sängen för att han skulle slå upp sina blå.
Det första jag tänkte var: Han är sjuk!
För en del är det normala (att vara morgontrött) onormalt...
När jag väl somnade inatt sov jag gott till ljudet av regn. Hela 20 mm har det regnat under natten.
Välbehövligt!
Luften blir så härlig efter ett sommarregn.
Hoppas det blir lite uppehåll så jag kan ta en uppfriskande långpromenad.
I Uppsala är det Prebus som ansvarar för att särskolebarn kommer till och från skolan som de ska. Det är ett stort företag med mycket erfarenheter och tar stort ansvar för sitt uppdrag. Trodde man!
Idag skulle Lillkillen till sin kontaktfamilj och Storasyster och bo över helgen. Jag ringde till Prebus någon dag innan och kollade att beställning låg inne att Lillkillen inte skulle hem, utan till annan adress. Efter lite letande kunde Prebus personal hitta att beställning på detta låg inne. Med detta besked kände jag mig lite lugn.
För en liten stund sedan ringde Storasyster och meddelade att hon också ringt under eftermiddagen och kollat att beställningen låg inne och kollade vilken tid Lillkillen skulle komma.
Först hittade inte Prebus Lillkillens beställning, men sedan bekräftade de att han kommer på vanlig tid som han alltid gjort, klockan 16.00. Allt frid och fröjd. Trodde man!
När det gått 40 minuter över uppsatt tid ringde Storasyster Prebus igen och frågade var Lillkillen var och fick till svar. ”Det finns ingen Lillkille.” Om Storasyster ringt mig då hade jag personligt åkt in till stan och bankat näven i bordet på Prebus och undrat vad f*n de sysslar med.
Hur som helst hittade de honom och det visade sig att taxichauffören ”glömt” att hämta upp honom på skolan.
60 minuter efter utsatt tid kom Lillkillen till Storasyster.
Tur för Prebus att han var kvar på skolan.
Tur för Prebus att Lillkillen inte var förbi av hunger. (Han är inte så bra på att hantera hunger, speciellt inte mot kvällningen när han dessutom börjar bli trött)
Betänk att Lillkillen inte har ett enda verbalt ord han kan kommunicera med och hans PECS-bilder hjälper honom inte i dessa situationer.
Prebus pratar om att de har hög kvalitet på sina tjänster. De kanske ska se över sina rutiner till att börja med?
Det lär bli en ”fortsättning följer” för jag har svårt att tro att Gubben kommer att låta det gå tyst förbi. Hur som helst kommer jag att ringa ett och annat samtal nästa vecka.
Trots att det är så mycket folk här så får Lillasyster bebispoolen för sig själv. Eller kan det finnas anledning att alla lämnar poolen när Lillasyster kommer?
Tillägg när nu när vi kommit hem: Lillasyster söker sig själv till jämnåriga flickor och börjar bolla, stänka vatten och annat kul med dem. Det går ett tag utan att man behöver prata.
Hur som helst är det roligt för en morsa till autister att se...

Så jag skrattat om kvällarna på sistone. Jag har köpt tv-serien "Ett gott parti" med Loa Falkman i huvudrollen.Loa Falkman spelar otroligt bra, man glömmer bort att han är en duktig skådis när man hör honom sjunga. Fast det har han ännu inte gjort i "Ett gott parti".
Visste ni förresten att när jag gick på mellanstadiet var jag lite småkär i Loa? Det var efter att Trollflöjten gått på TV. Jag skrev hans namn med bläck på insidan av handen och hoppades att det skulle bli vi två.
Min Gubbe är inte så tokig han heller, men han är inget vidare på att sjunga. :o) Men han kan få mig att skratta som ingen annan kan.
En bloggarkompis har varit i Fagersta och mms:ade mig denna bild av the Hives mansion.
Här föddes en gång en av Sveriges största musikexport.
(Foto: Fredrik Hjelm)
etc
När allt var klart med borstning av päls och kratsning av hovar är det dags för ett eller två varv i paddocken på hästryggen. Jag har alltid förespråkat att Lillasyster ska rida barbacka av den enkla anledningen att jag inbillar mig att Lillasyster får direktkontakt med hästen. Man känner värmen, hur den rör sig och hur musklerna arbetar.
Idag blev Lillasyster så glad och nöjd under ridturen att hon brast ut i ett lyckligt skratt.
Såna här tillfällen sparar jag i en liten ask i huvudet.
Jag vill verkligen inte förringa alla hemskheter som hänt under andra världskriget, men diskussionen angående om Dressmans klädhängare är förklädda hakkors gör mig verkligen trött.OBS! Detta är förutom den vanliga "jaga barn"-motionen jag får.
Jag är helt slut!
Nä, Grävlis ligger lite risigt till just nu.
Tillägg:
5. I de gropar han grävt i perennrabatten har han BAJSAT. Nä, nu är det KRIG!



