Nä, åskväder imponerar inte mycket på Lillkillen.
Han blir inte speciellt rädd, men han har ju inte koll på när blixtrarna och dundren kommer.
I natt när det blixtrade som mest kom plötsligt Lillkillen in till oss och gick med bestämda steg till min sida av sängen och la sig under täcket med ett stort leende.
I mitt minne har det aldrig tidigare hänt att han lagt sig i våra sängar på nätterna.
Det var rätt mysigt, men det blev ju inte mycket sova för Lillkillen ville att jag skulle klia hans rygg och kittla honom under armarna.
Efter en dryg timme, när åskan lugnat sig fick han gå tillbaka till sin säng och han somnade om rätt snabbt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar