Prebus

I Uppsala är det Prebus som ansvarar för att särskolebarn kommer till och från skolan som de ska. Det är ett stort företag med mycket erfarenheter och tar stort ansvar för sitt uppdrag. Trodde man!

Idag skulle Lillkillen till sin kontaktfamilj och Storasyster och bo över helgen. Jag ringde till Prebus någon dag innan och kollade att beställning låg inne att Lillkillen inte skulle hem, utan till annan adress. Efter lite letande kunde Prebus personal hitta att beställning på detta låg inne. Med detta besked kände jag mig lite lugn.

För en liten stund sedan ringde Storasyster och meddelade att hon också ringt under eftermiddagen och kollat att beställningen låg inne och kollade vilken tid Lillkillen skulle komma.

Först hittade inte Prebus Lillkillens beställning, men sedan bekräftade de att han kommer på vanlig tid som han alltid gjort, klockan 16.00. Allt frid och fröjd. Trodde man!

När det gått 40 minuter över uppsatt tid ringde Storasyster Prebus igen och frågade var Lillkillen var och fick till svar. ”Det finns ingen Lillkille.” Om Storasyster ringt mig då hade jag personligt åkt in till stan och bankat näven i bordet på Prebus och undrat vad f*n de sysslar med.

Hur som helst hittade de honom och det visade sig att taxichauffören ”glömt” att hämta upp honom på skolan.

60 minuter efter utsatt tid kom Lillkillen till Storasyster.

Tur för Prebus att han var kvar på skolan.

Tur för Prebus att Lillkillen inte var förbi av hunger. (Han är inte så bra på att hantera hunger, speciellt inte mot kvällningen när han dessutom börjar bli trött)

Betänk att Lillkillen inte har ett enda verbalt ord han kan kommunicera med och hans PECS-bilder hjälper honom inte i dessa situationer.

Prebus pratar om att de har hög kvalitet på sina tjänster. De kanske ska se över sina rutiner till att börja med?

Det lär bli en ”fortsättning följer” för jag har svårt att tro att Gubben kommer att låta det gå tyst förbi. Hur som helst kommer jag att ringa ett och annat samtal nästa vecka.