Jag kan inte sova.
Mestadels beror det på ett stort vemod som sköljer över mig att semestern är slut.
Det har varit så mysigt att vara nära barnen och styra över dagen som det passat. Vädret har varit underbart och livet har lekt.
Nu börjar allvaret.
Det regnar ute. Det är mörkt.
Hösten närmar sig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
faktiskt känner jag precis tvärtom...sonen ballar ur då han saknar sina rutiner från skolan. Frustrationen är stor just nu, mycket utbrott och dåligt humör. Tre veckors semester är absolut max för honom. Nu behöver vi envecka..minst. Usch , det lät gnälligt , men det är likadant varje sommar. Sista veckan är tuff och
"tack vare" den känns det skönt att få gå tillbaka till jobbet
Precis så brukar våra somrar vara. Det brukar vara en lättnad när skolan börjar igen så att rutinerna faller på plats.
I år har det varit den bästa sommaren på länge. Lillkillen har varit så nöjd och glad med geocachandet, tror vi, och han har bränt mycket energi på promenaderna de medfört. Det har i sin tur gett honom god nattsömn.
Men vuxentid är oerhört viktigt att få till så man orkar med!
vi hade en bra sommar förra året, men jag vet inte vad vi gjort annorlunda i år. Sömnen har varit väldigt dålig de senaste veckorna, något som inte brukar inträffa sommartid. Det enda jag kan tänka är att vi slarvat med tiderna, det har blivit många sena kvällar för Kalle. Men det är mest av allt ett mentalt problem. Kalle är mycket väl sysselsatt dagtid, men han behöver inte anstränga sig mentalt så som han får göra i skolan.
Ja, det är allt hemlighetsfulla barn vi har när de inte kan berätta för oss.
Kalle kände tydligen likadant. Han jublade (glädjetjut!) i morse när han förstod att taxin skulle komma och att han skulle få åka till skolan.
Skicka en kommentar