Samordning

Samordning är inte vår minsta barns starkaste sida.

I går kväll var jag rätt trött efter att varit på en konferens i Stockholm hela dagen. Idag är en viktig dag med fotoutställning och fest på jobbet, så jag gick och la mig tidigt för att vara utvilad.

Runt tolvslaget vaknade Lillkillen och var urilsken. Han hade känningar av astma och det tycker han inte om. Lite astma-medicin och en melatonin hoppades vi skulle få honom att somna om. Det gjorde han... efter några timmar...

DÅ vaknade Lillasyster och var på strålande humör. Hon kom in till oss och la sig i den extrasäng vi har uppställd i sovrummet. Efter en liten stund började hon storfnissa som sakta gick över till asgarv.

Jag vet inte om ni prövat att sova i ett rum klockan 3 på natten där någon ligger och asgarvar. Det går inte!

I ett desperat och misslyckat försök att få Lillasyster att ligga i sin egen säng i sitt eget rum slutade med att hon låg och grät högt och förtvivlat.

Jag vet inte om ni prövat att sova några meter från ett sovrum där en snart 5 åring ligger och gråter förvivlat. Det går inte!

Hur som helst somnade hon om vid 4 i den extrasäng vi har i vårt sovrum.

Halv 6 kliver vi upp.

Jag tror inte jag blir särskilt sen hem ikväll...