*suck* Ja, då var det dags igen. Lillkillen åkte igår till Glimten för sina tre dygn i månaden. Det är mycket välbehövligt för oss andra i familjen, men vi har en ständigt gnagande oro när han är där.
Förra inlägget beskrev jag vilken morgon vi hade. Den stressiga morgonen gjorde att jag fick maila över det följebrev som vi alltid skriver om Lillkillen till korttidshemmet. I brevet skriver om dagsformer, vanor och ovanor han har, vad som gäller kring Lillkillen för tillfället, vad han behöver träna på och vad man som vuxen i närheten behöver tänka på. Lillkillen själv kan inte berätta, så han är helt i händerna på oss vuxna.
Jag ringde till Glimten och uttryckligen bad att de skulle läsa mailet innan han kom från skolan på eftermiddagen. Jo, då! Det skulle de göra.
Idag, klockan 08.11, fick jag läskvitto på brevet. Då har Lillkillen varit på korttids en hel kväll, en hel natt och en hel morgon utan att personalen tagit del i vad som är aktuellt kring honom.
Ni kan gissa att jag blev arg! Men hör och häpna: När jag ringde upp och frågade varför de inte läst mailet förrän idag fastän vi kommit överrens om att det var viktigt att läsa det innan Lillkillen kom fick jag svaret: "Men *personalens namn* kan inte så mycket data!"
Jaha? Så det fanns INGEN annan där som kunde läsa mail? Nä, det tror jag inte på! Och då skulle *personalens namn* kunnat sagt det när jag ringde och meddelade om mailet.
Under dagen har detta tjafs ökat på och det slutade med att Glimten ringde och bråkade om en skitgrej. Det får vara nog nu! Gubben åkte omvägen förbi korttidshemmet på hemvägen från jobbet och hämtade hem Lillkillen.
Nu står han under vårt unga blommande äppelträd och leker med vatten och är sååååå lycklig att få vara hemma.
Det här med korttidshemmet verkar vara en match vi aldrig kommer att vinna... men vi får heller inte förlora... 
Bilden tagen middagstid idag
4 kommentarer:
tråkigt att höra om problemen, men verkligen fin bild. vilken sötnos!
Tufft att ha det strulet med kortis där det finns chans att få den där välbehövliga avlastningen.
Jag hoppas att ni kan lösa problemen så det funkar igen.
stor kram Monica Ringqvist
Gumman jag tycker att det är så jobbigt att de inte ens verkar intressera sig för de behov lillkillen har. Varför skall det vara så???
Brukar det vara samma problem för lilltjejen med?? *tänker på er och beundrar er*
Det såg helt underbart ut på fotot
Kram Anonym X
Vilken härlig sommarbild. Vattnet är ju ett häftigt element. Jag undrar om det inte finns andra kortisar i Uppsala, eller måste man även där vara i händerna på ointresserad folk? Jag skulle vilja säga: Voi perkele, om jag vågade.
Puss på er
Skicka en kommentar