Djupdykning

I förrådet under vår trappa (det är vårt enda förråd eftersom vi inte har något garage ännu) har det varit kaos.

Enligt Wikipedia är kaos inte liktydigt med oordning inom naturvetenskapen, utan i stället en benämning på en särskild form av ordning där en liten förändring i begynnelsevillkoren kan orsaka en drastisk förändring vid en senare tidpunkt.

I vårt fall har det varit förenat med livsfara att öppna dörren till förrådet och ännu mindre möjligt att hitta det man vill ha och som man tror finns där inne.

Men nu är det andra bullar!

Jag tog mod till mig och öppnade dörren. I baksuget som skapades när jag öppnade dörren flög en katthårstuss ungefär stor som en basketboll rakt i ansiktet på mig och försökte hitta vägen ner i luftstrupen. Antagligen hade den som mål att kväva mig.

Efter katthårstussen kom lavinen. Det var påskkransar, det var lådor med värmeljus ända från tiden då min pappa sparade ljus, det var nätverkssladdar som slingrade sig runt min hals, det var sovsäckar och små barntält från IKEA. För att inte glömma metalldetektoren och en låda med gamla modem och hårddiskar som Gubben tänkt att det kan vara bra att ha.

Men de hade inte en chans. Jag är svaret på Modesty Blaise och Indiana Jones (fråga bara min gotländska syster) och jag räds ingenting. Inte ens banankartonger med osorterade frimärken (som jag tack och lov inte hade i förrådet) kan få mig att darra.

Nog om detta. Ni förstår nog att jag städat förrådet under eftermiddagen. Det var inte så märkvärdigt, bara man kom igång.