Hopp

Nu börjas det igen.

För några år sedan skulle Lillkillen prova Ritalin som hjälp mot hans hyperaktivitet. Det funkade inte. Han blev som förbytt och extra hyperaktiv, ångestfylld, arg. Allt det som Ritalin skulle hjälpa honom med.

Men innan vi började fylldes hela jag med hopp. Hopp och förväntan att den lilla vita tabletten skulle hjälpa honom att få ro i själen, att börja tala, att .... ja, ni förstår.

När vi insåg att Ritalin inte fungerade blev jag bittert besviken.

Idag träffade vi en psykiatriläkare som berättade att det finns andra mediciner som fungerar på andra ställen i hjärnan som kan vara till hjälp för Lillkillen.

Nu hoppas jag att medicinen ska hjälpa honom få ro i själen, att börja tala, att....

Men jag vill inte bli besviken! Inte en gång till!