Bilden är suddig, men det är inte skärpan som är poängen. Idag på morgonen blev jag smärtsamt påmind om hur det är att leva med en gravt autistisk, gravt utvecklingsstöd och hyperaktiv Lillkille.
Jag gick upp för att borsta tänderna och hörde ett BRAK. När jag kom ner fanna jag TV:n nerknuffad och i småsmulor på golvet.
Lillkillen var inte nöjd med TV-programmet som gick.
Undrar vad försäkringsbolaget kommer att säga.
Inte undra på att man går och är gråtfärdig hela tiden.
Jag gick upp för att borsta tänderna och hörde ett BRAK. När jag kom ner fanna jag TV:n nerknuffad och i småsmulor på golvet.
Lillkillen var inte nöjd med TV-programmet som gick.
Undrar vad försäkringsbolaget kommer att säga.
Inte undra på att man går och är gråtfärdig hela tiden.
1 kommentar:
Elin, du känner mig, därför vågar jag berätta att en av mina vänner i Stockholm, tyckte inte helle rom TV-programmet och kastade ut TV:n genom fönstret. Man kan inte ens drömma om vad som hade hänt om någon hade gått nedanför.
Skicka en kommentar