lördag, januari 05, 2008

Konst

Det är statiskt bevisat att det går fler konstnärligt lagda personer bland autister än bland "normalstörda" personer.

Lillasyster, 4 år, bevisade det idag.

Vanligvis tycker hon inte att det är så kul att rita och måla. Jo, det är nog ganska kul, men hon målar och ritar MYCKET abstrakt, om ni förstår vad jag menar.

Däremot är hon väldigt duktig på data. Hon kan logga in på datorn och byta konto om fler person är inloggad. Hon byter program och skivor och hittar i katalogerna på vår dator.

När jag kom in i arbetsrummet efter middagen hade Lillasyster haft ett konstnärligt fyrverkeri och utforskat vår scanner.

Jag tycker det blev mycket intressant. Vad tycker ni?

Bild 1:

Bild 2:

Bild 3:

3 kommentarer:

Unknown sa...

Häftigt! Mitt i alltihop måste det vara ganska så spännande att se vart förmågan tar vägen? Det är ju alltid spännande att se barn utvecklas, men man brukar ha lite mer "facit" att gå efter, veta mer vad man ska jämföra med.

Min tjej spelade in prat till bilder i ett program som hette KidPix när hon var fyra år. Hon satt alldeles själv vid sin dator och pulade med det. Så häftigt att få lyssna till.

Elin i Björken sa...

KidPix finns fortfarande. Jättehäftigt program och en av Lillasysters favoriter.

Ja, jag ser inget jobbigt alls med Lillasysters undersökande i datavärlden. Hon är inte alls destruktiv utan rätt mer trial and error-typen.

För tillfället håller hon på att lära sig schack via MS Vista. Det är så logiskt att hon klurar ut hur de olika pjäserna rör sig.

Det ska bli kul när hon lärt sig det. Då ska vi spela "på riktigt". Om en människa skulle försöka lära henne det skulle hon tappa tålamodet jättesnabbt. Med en dator är det verkligen "rätt" eller "fel".

Unknown sa...

Exakt! Alice satt med Snobbens Skola och räknade svårare och svårare tal med en envishet som ingen vuxen stod ut med. Hon bara SKULLE ha tio guldstjärnor i rad, så om hon gjorde ett ynka fel på vägen, så började hon om från början.

Plus att barn har nöje i att göra om det de behärskar många fler gånger än vad vuxna gör det. Som vuxen vill man direkt gå vidare till nästa steg. Barn verkar ha en större förtjusning över att bevisa att de behärskar ett visst moment, om och om igen.