På längre sikt ska vi göra lite mer utredningar för att få en mer långsiktig hållbarhet, men i dagsläget är ju läget akut, som ni säkert förstått.
I morse när Lillkillen vaknade klockan 5, även där som en klocka, var han helt otröstligt olycklig. Han grät och ylade och vandrade omkring som en osalig ande. Då hände något helt fantastiskt.
När jag fått Lillkillen att sätta sig en stund i soffan kom gammelkatten Happy och satte sig bredvid och "buffade" på honom och ville att han skulle klappa henne. Det var som om hon sa: "Var inte ledsen. Du får klappa på mig så känns det bättre." Vanligtvis är hon rätt "sval" mot Lillkillen så det var verkligen en ovanlig handling. Inför resten av familjen ser hon nog sig gärna som överhuvud. Möjligtvis att jag står över henne i rangordningen.

Det är nåt mellan autister och djur man inte kan förklara...
1 kommentar:
Du tror väl ändå inte att du står ÖVER Happy i rang för henne? ;-)
Skicka en kommentar