När man blir förvirrad

Prebus.

Ja, en del av er gissar vad jag ska skriva nu.

Idag när jag skulle köra hem från jobbet och Lillasysters förskola var den vanliga vägen hem avspärrad på grund av vägbyggen. Jag fick köra en lång omväg för att ta mig hem.

Detta gjorde mig lite stressad, för man har inte mycket marginal att ta sig hem innan Lillkillen kommer med skolskjuten. Att småprata med förskolepersonalen när man hämtar Lillasyster kan man glömma, det får man göra via kontaktboken istället. Lillkillen kan komma allt från 16.00 till 16.45. Man kan inte veta i förväg.

Nåväl, jag ringde upp Prebus klockan 16.00 och meddelade att jag antagligen inte skulle hinna hem än på en tio-femton minuter. Prebus meddelade lite trött att det inte spelar någon roll, för Lillkillen ska inte komma hem förrän 16.45 i deras papper. När jag berättade att det inte stämmer, i fredags kom Lillkillen hem precis efter 16.00 och att jag brukar köra som en biltjuv hem för att vara säker på att vara hemma när de kommer sa Prebus trött: "Ja, ja. Jag ringer väl chauffören då!"

Det är en märklig känsla att man som kund är besvärlig när man försöker vara hjälpsam...