Jag är kär

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Jag är så kär i omgivningarna kring Stenkastet.

Idag gick jag en promenad med kameran i högsta hugg och jag kom hem med 88 bilder.

Här är ett urval av både bra och dåliga foton.

Det är synd att det inte går att kommunicera vinden, solen och dofterna i foton.

Svampen är redan på gång tack vare senaste dagarnas regn.

På vissa ställen är skogen planterad i exakt raka rader. Det ser konstigt, men vackert ut i den annars vildvuxna skogen.

Här kan man vänta sig en björn eller järv komma ut, men varken det ena eller andra har siktats i trakterna.

Detaljer. Man får hoppas att vårat hus inte har elarbeten som detta.

Det glänser så otroligt vackert i bladen på majsen på majsåkern.

En kossa på vakt medan de andra vilar. Det är som bland hästarna.

Det ser ut som vila, men idisslandet pågår ständigt.

Detta träd fotograferade jag i vårvintras också. Nu ser det helt annorlunda ut.

Gullregn längst med vägen.

En ensam kråka i ett dött träd. Den kraxade lite ensamt.

Rågåkern är också så vacker. Det skimrar i så många färger och när vinden rör vid axen så blir det så vackra rörelser och färger.

Och kolla här: En kombination av både majs och råg.

Tingstukällan är också ett sånt där ställe som byter skepnad efter årstid. Nu sprakar det av färger mot de grå stenarna och den stora runstenen. Det känns självklart att man använt sig av platsen som en viktig plats för beslut.

Blåklockor. Visst känns det som svensk sommar?

Cikoria

Törnrosorna doftar så fantastiskt gott. Längst med grusvägen (som ska bli oljegrusväg) finns en lång häck med törnrosor. Den doftar och surrar av bin och humlor.

Tomtar på vakt hos grannen. Observera fjärilen på fönsterfodret.

Hemma blommar polkagrisrosen. Det är första året som den blommar rikligt och det är så roligt!