Reflektion

Våra barn är "lite" speciella. De är diagnostiserade autistiska bägge två, Lillkillen är även gravt utvecklingsstörd.

Det innebär att vår familj behandlas lite speciellt. Till exempel blir våra barn aldrig bjudna på kalas, många av våra vänner har slutat att höra av sig till oss och ännu mindre hälsar på, våra barn utesluts när det är barnträffar, etc.

Men jag är så tacksam över Gubbens familj. De accepterar våra barn precis som de är. När vi sist var i Jönköping ville Farfar att barnen skulle komma där han tillbringar sina dagar för att de skulle se en lyftkran och kanske få följa med upp. Farmor tvekar inte en sekund att ta med bägge barnen själv när hon ska på hundpromenad.

I fredag kommer Farmor och Farfar med husvagnen och tar med sig barnen för att de ska få känna på en husvagnssemester.

Farmor och Farfar har planerat så mycket och har köpt ett stort förtält ifall det blir dåligt väder så att barnen inte ska behöva sitta i en trång husvagn hela tiden.

Jag är inte säker på att de är helt införstådda vad de ger sig in på, men jag är så glad att våra barn får ett värde lika högt som sina kusiner hos Farmor och Farfar.