5 näsdukar. Jag ger filmen En Vie En Rose fem näsdukar. Det är det högsta betyg jag kan ge.
Jag har gråtit mig igenom filmen i sorg, glädje, förtvivlan och förfäran. Det är nog den bästa film jag sett på många år.
Rådgråten ska jag nu göra ännu ett försök att hälsa på min pappa på Årstagården.
Önska mig lycka till! Det kan jag behöva så jag inte tappar tålamodet igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar