Envist håller det sista magnolialövet sig kvar på busken när alla de andra sedan länge tappat taget. Det motsvarar det hopp att en gång till gå med bara ben denna säsong.
Då menar jag att gå med bara ben utan att frysa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hur är det med det där japanska trädet? Det där som skulle lukta gott på kanelbullens dag?
Det står där ute och ser ledset ut. Inte ett blad kvar på grenarna.
Elin: jag skrev en sång om ett äpple som envist håller sig kvar en gång, den börjar "Varför hänger somliga äpplen kvar, fastän vinden omkring dem drar…"
Skicka en kommentar