Annandagpåsk-promenad eller en kärleksförklaring till bygden kring Stenkastet

Ja, som titeln på inlägget antyder så har jag varit på en morgonpromenad i bygden runt Stenkastet. Det är så otroligt vackert med rimfrosten, solen, den klarblå himlen, så jag tog med mig kameran ifall jag skulle råka på något motiv.

Jisses! Det drällde av motiv!

Den första delen av promenaden går genom en del av skogen som kallas för "granplanteringen". I granplanteringen finns platser som är namgivna "Rövarberget". Enligt bygdeböcker fanns det rövare i trakten och gjorde kringflackande handelsmäns resvägar osäkra. Jag är mest obefogat rädd för björnar.

När man kommer ut från granplanteringen möts man av öppna vidder. Dessa vidder är jag störtförälskad i. Bakom min rygg (som ni inte ser) finns en kohage där det idisslas flitigt sommartid.

Sälgbusken vid en bäck hade fullt med rimfrost, så man såg inte videungarna, men det glittrade så vackert i solljuset.

Bäcken

Tingstukällan är en gammal plats ca 15 minuters promenad från oss. Man tror att det varit en helig plats och tingställe redan på forntiden. Man vet att ting hållits här fram till 17oo-talets början och bland annat verkställde man straff och lagstadgade gårdsköp, mm. Det ryktas att det finns en samling benknotor i botten på källan efter att man någon gång i tiden hållt ritualer för dem som dömts till döden.

Visst är det spännande?

Alldeles ovanför Tingstukällan finns denna runsten. Den är lite sorglig, tycker jag, för enligt runorna restes stenen av ett barnlöst par till minne av sig själva.

Ja, detta var lite vad jag sett idag på morgonen, på promenad i bygden runt Stenkastet.

Kan ni förstå att jag verkligen ÄLSKAR livet på Stenkastet?