Väntan

Jag känner mig som i tonåren när man väntade vid telefonen att den där snygga killen ska ringa någon gång.

Jag lyfter luren för att kolla att telefonen funkar, jag vågar knappt gå ut och hämta ved. Man kan slå vad om att det ringer då.

Nu är det inte en snygg kille jag väntar på ska ringa, utan läkaren på barnhabiliteringen.

Men ändå...

(Vill bara klargöra att läkaren på barnhabiliteringen ser bra ut, men ni förstår vad jag menar? )