*pip*

*PIP* Jo, jag lever.

Jag har bara grottat ner mig några dagar. Det får man tillåta sig ibland när det känns tungt. Men även denna gång hade jag flytkraft att komma upp till ytan och hämta luft.

I morgon kommer läkaren på barnhabiliteringen tillbaka. Då får vi förhoppningsvis mediciner till Lillkillen för hans epilepsi.

Ja, så är det! Lillkillen gjorde sin EEG den 28 jan. Vi fick diagnosen den 5 februari och förhoppningsvis får vi kontakt med Lillkillens läkare i morgon så att vi får ut mediciner. Då har det gått 16 dagar sedan undersökningen. Lillkillens läkare jobbar inte heltid och barnhabiliteringens andra två läkare vågar (ja, det är ordagrant vad läkaren som lämnade diagnosen sa) inte skriva ut mediciner till varandras patienter.

Man kan resonera så här: Lillkillen har haft obehandlad epilepsi så länge att några veckor extra inte spelar någon roll. (Så verkar barnhabiliteringen resonera)

Jag resonerar så här: Lillkillen har haft obehandlad epilepsi så länge att det är vårt ansvar att han får den medicinerad så fort som möjligt.

Det är väldigt lätt att bli irriterad på Landstinget.