Om ni möter en kvinna i sina 50 år och frågar henne vad hon gjort i sitt arbetsliv och hon säger att hon varit hemmafru, vad säger ni då?
Om hon istället säger att hon haft ett arbete men att hon väntar retroaktivt sedan 30 år på en årslön á 380 000 kronor, vad säger ni då? (=väääldigt mycket pengar)
Antagligen skulle säga ni att hon är lurad, för hemmafruar har ingen lön idag. De har ingen sjukpenninggrundande inkomst och heller inget som kan bygga på pensionen till ålderns höst heller.
Nu är jag ingen förespråkare av hemmafruar, men faktum är att de finns och borde ha rätt till åtminstone ett erkännande för det arbete de lägger ner.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Ja, det här kan man fundera över. Min ena reflektion är att man inte bara kan värdera den ena partens insats. Tid måste vägs mot tid och det är i så fall differensen som ska värderas.
Min andra reflektion är att det vore ruskigt intressant om det blev rutin att man till vissa typer av krävande yrken ställde frågan:
- Kommer du att behöva hjälp med markservicen hemma för att kunna ge så mycket som behövs till ditt åtagande? Om du behöver hjälp måste vi också räkna in kostnaden för den hjälpen i din anställning, plus att vi undrar vem vi ska anställa till detta. Har du en partner som är intresserad av att ta på sig åtagandet?
Och sen anställde man hemmamannen eller hemmafrun som en resurs för att få arbetet att flyta smidigare. Vore inte det cool?
Mycket!
Bara med två barn som vi har som är sjuka då och då känns det som om rätt omöjligt att pussla ihop arbetsliv med familjen.
Fast jag vet inte vem av Gubben och mig som är villig att bli hemma-förälder igen om ens på deltid.
Det är inget synd om brittiska hemmafruar. Behöver de städa, laga mat eller tvätta mer än vad andra gör, helt gratis de också? Plus jobbar heltid?
Brittiska kvinnor älskar att kunna vara "stay-at-home-mothers" och leva på någon annans lön, många vill inte jobba. Men de gillar inte att inte få något erkännande för sitt val. Too bad, slappisar - skaffa en utbildning och ett jobb och börja betala skatt!
Det stora värdet av hemarbete är ingen nyhet. Prof Hugo Hegeland bl a har skrivit om det. I SOU 79:89 konstaterar civ ek Petra Lantz, att bara vården av 2-3 barn på ett daghem är värt lika mycket som ett heltidsarbete skapar.
Men genom att erbjuda detta arbete för mindre än en tiondel av dess värde, har våra styrande politiker gjort det egna barnavårdsarbetet så gott som värdelöst. För att inte tala om den intensiva propagande mot hemarbete och vård av egna barn som socialister i politik och media utövat under många år i syfte att få oss att lämna våra barn till kollektivistisk fostran.
Diskrimineringen i Sverige av föräldrar som vill vårda de egna barnen är i djup konflikt med flera mänskliga rättigheter - Föräldrarätten (art 2 i första tilläggsprotokollet) och förbudet mot diskriminering på grund av åsikt (artikel 8 och 14) i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna från 1950.
Men jisses, det *går* att hinna med både jobb och hushållsarbete. Hur sjutton får man det att ta 10 timmar, sniglar igenom det eller? Har heltidarbete och lyckas mirkulöst fixa hemmet också.
Nej hörni, har man valt att vara hemmafru, som man vet är otacksamt, oavlönat, inte hjälper din pension och ses som ett jobb som är fullkomligt möjligt att genomföra trots heltidsarbete så har man inte värst mycket rätt att gnälla om det.
Jag tillhör ett av barnen som satt på dagis till 5 på eftermiddagen, då mina föräldrar jobbade fullt för att ha råd att ge mig och min bror mat på bordet. Led jag? Nej, jag var ju på dagis och lekte med kompisar. No excuse.
Upp och hoppa, latmaskar.
Skicka en kommentar