söndag, februari 03, 2008

Leende

För första gången sedan i fredags möttes jag av ett stooooort leende av Lillasyster.

Det måste väl betyda att hon är på bättringsvägen?
Upplagd av kl.

3 kommentarer:

Unknown sa...

Jag tycker det är ett himla tjat om hur psyket påverkar kroppen. Man har tjatat om psykosomatiska sjukdomar i flera år så att alla som idag får en släng av ont i magen börjar undra över om de är oroliga eller om det är en konflikt de borde bearbeta.

Vi glömmer bort hur mycket kroppens mående påverkar psyket! Biologin och kemin i kroppen påverkar humöret. Det är väl klart att man blir deppad av att känna sig klen, att svid i magen kan komma ut som irritation osv.

Kropp och själ hänger absolut ihop, men allt för ofta ser vi det bara ur det ena perspektivet. Ska det vara någon vits så måste man ju se från båda håll, som ett evigt växelspel.

Det är väl klart att Lillasyster mår bättre om hon ler stort!

10:46 fm
Elin i Björken sa...

Oj! Jag var ju mest ute efter en bekräftelse... :S

11:10 fm
Unknown sa...

I know - det var bara jag som gått och tänkt på sånt här de senaste dagarna. Jag har i min närhet haft en hängig person som deppade ner sig över allt möjligt. Personen hade ont i magen och fastnade i tankemönstret att det magonda berodde på oro. Jaha? Men i samma stund som magen var bra, fanns inte heller någon oro.

Det är viktigt att tänka från det hållet: ont i kroppen ger ont i själen. Annars fastnar vi i cirklar av oro för att vi är så oroliga att vi får ont i magen och eftersom vi inte kan komma på vad det är som oroar oss så mycket att vi får ont i magen blir vi ännu oroligare...

8:05 fm

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)