I det mycket finstilta om Strattera kan man också läsa:
"Risken för biverkningar såsom självmordstankar, fientlighet (främst aggression, trots och ilska) och humörsvängningar är större hos patienter under 18 år."*
Varför har vi inte läst det finstilta? Hur desperat är man som förälder när man utsätter sina barn för sånt här? Var går gränserna för läkaransvaret?
Tur att vi avbrutit denna medicinering. Idag är Lillkillen helt feberfri och på relativt gott humör. Det verkar som om det var Stratteran som gjorde honom sjuk.
Men fortfarande kvarstår att han har ångest och hyperaktivitet som rider honom som en mara. Man vet aldrig när dessa attacker slår till.
*Bipacksedeln för Strattera
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
I det finstilta har jag för mig att jag också läste att samtliga biverkningar försvinner inom någon/några veckor? De flesta neuropreparat brukar man ju få använda ett ganska långt tag innan de fungerar som de ska eftersom hjärnan fungerar så.. Men det klart att man inte ska utsätta barnen för onödiga risker.
Och så ska jag lägga till att läkare verkligen är superdåliga på att informera om biverkningar, fy!
Skicka en kommentar