Plosit

Om det är någon som inte är införstådd i det vid det här laget så vill jag berätta att både Lill-killen och Lillasyster är autistiska. De är autistiska på olika nivåer, men det är ett slit både dag och natt för att få tillvaron att gå ihop. Lill-killen pratar inte alls, Lillasyster har ett mycket begränsat "papegoj-prat" (hon härmar och tar inte egna initiativ till eget prat). Därför blir man så himla glad för varje litet framsteg som görs.

Här ute på Stenkastet blommar granarna för fullt och pollenallergiker som jag är nyser jag en del. Idag nyser jag extra mycket för jag glömde ta min medicin i morse.

Nyss nös jag till och gissa min förvåning (och jätteglädje) när Lillasyster sa: "Plosit!"