Stadsflicka

Som utflyttad stadsflicka slås jag gång på gång hur vackert det är här ute. Det kan bli lite tjatigt för er läsare, men allt det vackra är rena, rama livlinan för mig. Annars skulle jag helt enkelt inte stå ut med jobb, funktionshinder i familjen, etc!

Bilden är tagen från ytterdörren. Klicka på bilden för att få den större. Bykstugan jag skrev om igår göms bakom den stora granen till höger.

Vattenbrist

När man bor så här långt ut på landet som vi gör får man vänja sig vid att ha egen brunn. Det finns både för- och nackdelar med det. Några fördelar är att vattnet är supergott mot inne i stan och att man får riktigt kallt vatten på sommaren i kranen.

Nackdelar är att man själv ansvarar för att göra vattenprover då och då och att om man har otur så tar vattnet slut.

Idag tog vattnet slut här på Stenkastet. Trycket i kranen blev i stort sett obefintligt och jag såg framför mig hur jag skulle få gå ner till den gamla tvättstugan på ängen där man för 100 år sedan kokade sin tvätt och med reumatiska fingrar skrubbade den med såpa mot en tvättbräda. I genomsnitt tvättar jag två maskiner med tvätt per dag, så ni kan säkert tänka er mina mörka tankar om just detta hushållsgöromål. Storasyster skulle få använda sina jeans minst två dagar i sträck!

Men tack och lov har jag en två-åring som gillar att utforska saker och ting. Efter en stund av mina mörka tankar om tvätt, tvättstugan på ängen och reumatiska händer hör jag hur det "klickar" i tvättstugan. Jag går dit och tittar och ser två-åriga Lillasyster i full färd med att sätta på och stänga av strömmen till vattenpumpen. När jag väl satt på strömmen till pumpen så att den fick ström i mer än en milliesekund så hade vi plötsligt tryck i kranen igen.

Så lätt stora problem kan lösas!

(Och Storasyster kan vara sin vana trogen att ha sina jeans endast en dag innan tvätt, men jag tycker om henne ändå)

Efter jul kommer...

... tider av ånger. Varför skulle man äta så himla mycket eller framför allt, varför rör man sig så lite när man är ledig?

Idag gick Gubben och jag på pulkapromenad med småglina för att röra oss lite. Det är lätt att sitta inne och titta på tv4 som vi äntligen fick vid 12-slaget i natt. Halvvägs fick jag för mig att vi ska gå över ett fält längs med skogskanten. Det visade sig att det var ca 30 cm med lössnö och för er som inte pulsat i lössnö dragandes på en 26 kilos pojke sittandes på en snowracer kan jag berätta att det var mer motion än jag räknat med. Väl framme vid nästa skogsstig var jag tvungen att sätta mig på en sten och FLÅSA. Strax efter kom gubben och flåsade som ett ånglok han också.

Men nu är vi alla nöjda med vår lilla utflykt. Glina är glada för de blev både glada och mätta (av snö) under promenaden och vi gamlingar kan känna oss tillfredsställda att vi fick upp lite fart på pulsen.

Fast om jag ska vara riktigt ärlig så hade vi nog aldrig kommit iväg om vi visste hur jobbigt det skulle bli...

Mistel-experiment

Efter att sett vår allt mer sorgliga misten (den som inte fungerade, se tidigare inlägg) så tänkte jag att det ändå var lite sorgligt att bara slänga den. Jag har plockat bort alla bär, som nu var lika små stenar än bär, blötlade dem till att de blev mjuka igen och har sedan smetat dessa i klykor på alla möjliga lövträd runtomkring. Går det så går det.

För säkerhets skull så har jag sparat några bär som jag ska blötlägga till våren och göra om proceduren. Vem vet? Med trädgårdstomtarnas hjälp så kanske det gror?

Tillfredsställd

Ska man bli orolig när man känner sig nöjd och belåten efter att man städat och torkat golven?

De som känner mig vet att jag har lång väg att gå innan jag är städfreak, men tänk om jag är på väg att förvandlas till en städgalning?

Jag såg ett avsnitt av Dr Phil där en kvinna dammsög mellan 5-10 gånger per dag, hon kunde till och med kliva upp mitt i natten för att dammsuga. Tänk om jag blir sån?

Vargspår

Man har sett vargspår i skogarna runt vårt hus. Spännande!

Att gosa

Klockan 08.40 tyckte jag att det var dags att Lillebror att få krypa ner till Storasyster och gosa. Storasyster ska resa bort idag och vara borta en hel vecka, så han får passa på innan hon reser.

När Lillebror väl är under Storasysters täcke utbrister jag: "Men oj vad han ser ut att trivas med att gosa med dig! Och varför skulle han inte göra det? Vem vill inte gosa med sin storasyster?"

Då svarar Storasyster: "Jaha! Då vill du gosa med DIN storasyster då?"

hmmm...

Nyårslöften

Förra året lovade jag att jag inte skulle äta chips och snacks under 2005. Det höll jag med undantag för en vecka då vi var på semester och jag var sååååå himla sugen på fetaost-Pringles som småttingarna satt och knaprade i bilen ner till Skåne. De övriga 51 veckorna har jag varit jätteduktig.

Inför nästa år har jag tänkt att ha dessa löften:

Att använda reflex även inne i stan. Jag är jätteduktig att ha reflexer/reflexväst här ute på landet, men i stan syns man ju faktiskt jättedåligt även om det är trafikljus.(Det betyder inte att jag kommer att ha reflexväst i stan!)

Inte börja äta chips och snacks helt obehindrat, utan med eftertanke. Det finns en badsäsong även 2006.

Våga släppa in min familj i tvättstugan. Nej, förresten.. man ska inte sätta upp nyårslöften som är dömda att brytas...

Fem höjdare

Här är några höjdpunkter år 2005:

• Storasyster tar studenten... (Two more to go)
• Vi fick en gräsmatta av leråkern framför huset. Nu är det bara resten av trädgården kvar.
• Storasyster tar körkort... (Nu dröjer det minst 10 år till nästa som ska övningsköra)
• Lillasyster börjar förskolan på allvar(Stora tjejen)
• Lillebror är helmysig när man är på tu man hand

Har ni några höjdpunkter ni vill dela med er?

Dum katt

Elvis är nog den dummaste katten i världshistorien. Förutom att han tror att han är odödlig jämtemot hundar, rävar och andra faror så tänkte han på allvar hoppa in i kakelugnen när jag tände upp den i morse. Jag fångade honom tack och lov i luften innan han landade bland de brinnande småpinnarna och tändkudden.

Häromdagen gjorde vi en snölykta utomhus. Det dröjde inte länge förrän Elvis var där och skulle undersöka ljuset. Morrhåren är inte de samma efter den undersökningen...

Curiosity killed the cat, heter det, och jag kan inte annat än hålla med. Vi får se hur länge vi får behålla Elvis.

3 timmar kvar

Nu har nedräkningen börjat till vår mamma-dotter kväll. Det ska verkligen bli mysigt och jag ser fram mot en härlig sushi-måltid i trevligt sällskap. Storasyster har ringt och bokat ett av de låga borden på restaurangen, men jag hoppas att hon inte tycker jag är pinsam som inte kan äta med pinnar. En bekant till oss har sagt att det är ok att äta sushi med pinnar ELLER med fingrarna, men det är helförbjudet att äta med bestick.

För er som inte heller behärskar pinnar och som jag föredrar att äta med fingrarna än att inte äta alls vet hur gott det luktar om händerna av ingefära och soja efter en sushimåltid.

MUMS! Vad jag längtar.... (maten är bara en del av det jag längtar till. Det ska bli supermysigt att gå på restaurang med Storasyster på tu man hand. Att vi inte gjort det förut?!)

Otur

I år har vi verkligen haft otur med ljusslingorna. På juldagen "dog" ljusslingan till julgranen. Antagligen en lampa som gått, men det är lite knepigt att leta trasig lampa i en ljusslinga som sitter i granen märkte vi, så nu står den där vacker och påklädd, men inte upplyst.

I morse när jag klev upp hade ljusslingan runt dörren i vardagsrummet slocknad. Det är en sån där slinga med många små stjärnor i. Nu lyser kanske 3 stycken.

Jag tror det är ett tecken till mig att det är dags att slänga ut granen och ta ner julpyntet. Granen har blivit "omklädd" några gånger och det ligger julgranskulor lite här och där i huset som barn och katter kastat runt. (Det var länge sedan vi hade glaskulor) Och ska jag vara ärlig så vore det skönt att få undan julpyntet också. Nu är det krokus och tulpan jag vill se, inte jultomtar och glitter.

Men barnens julpynt får vara kvar. Det är det finaste jag sett på länge!

Ett eget litet paradis

Vi trivs så himla bra här ute på landet. Bilden är tagen från vår farstukvist så vi ser denna vy varje dag.

uj uj uj uj

Uj uj uj uj uj! Det är vad Lillebror säger hela dagarna. Jag undrar vad det är som är "uj uj uj"? Efter 6 timmars uj-ande blir man verkligen nyfiken på vad det är och dagen är inte slut än. Det återstår 4 timmar som kan fyllas med detta ljud innan läggdags.

Jag fick gå och vila en liten stund från uj-andet och låg i sängen och kollade ett avsnitt av Futurama. Inget ont som inte har nåt gott med sig!

Jämlikhet

Ibland är det små saker som kan göra stora skillnader.

Exempel:

• Att ge invandrarkvinnor i Sverige del av IT-tekniken (det är inte självklart att bara för att det finns en dator i familjen att alla får använda den)
• Att på en arbetsplats se till att det inte bara är kvinnorna som kokar kaffe och vattnar blommorna (sätt upp ett schema!)
• Att ge lika mycket uppmärksamhet till tystlåtna tjejer i skolan som till killarna som låter mer

Idag läste jag i en av de stora kvällstidningarna att kvinnor i Saudiarabien nu kommer att få ta körkort... under förutsättning att den äkta mannen går med på det. Och detta är ett krav från reformivrare. Då undrar man vad de konservativa tycker? De motstrider förstås och anser att om kvinnor har körkort får de också lättare att få kontakt med män utanför familjen. Jisses amalia!

Att vara Lillebror

Att vara Lillebor är inte lätt idag, trots att man har många nya leksaker som fallit i smaken.

Lillebror och Pappan fick åka till sjukhuset för att få hjälp mot förkylningsastman igen. Det är tredje gången på en månad han har svårt att andas och varje gång har det varit ett väderomslag från milt till kallt. Samband?

En magisk promenad

Mätta och stinna efter julmaten fick Storasyster och jag för oss att vi skulle ut och promenera. Munderade med reflexvästar, pannlampor, vantar och halsdukar klafsade vi iväg längst med Fyllestigen. Natten var stjärnklar och ute på landet där vi bor ser man hur många stjärnor som helst eftersom det inte finns några gatlyktor som stör.

I somras hade vi två tomtar längst med början av stigen, numera är det nog ett hundratal tomtar ända fram till stora hästgården på andra sidan skogen. Vi har satt ut ungefär 10-15 tomtar, resten har grannskapet bidragit med.

Plötsligt när vi går längst med stigen ser vi två paket ligga längst med en av våra tomtar. De var adresserade till "pojken i huset bredvid från tomten" och "flickan i huset bredvid från tomten". Tänk vad roligt!

Lite längre fram längst med stigen ser vi ett svagt fladdrande sken. Vad är det? Det är ju flera hundra meter till hästgården på andra sidan skogen. Under en stor gran står en röd tomtelykta och lyser. I granen hänger två tomteluvor och fladdrar i vinden... Vad är det som har hänt här? Varken jag eller Storasyster har en aning, men gissa om det kändes spännande och pirrigt. Det var som att vara barn igen.

Vart tog tiden vägen?

Plötsligt är dagen här. Dagen med stort D.

I år blir det vad det blir och det är inte mer med det. Amanda har gjort en jättesmaskig cheesecake till efterrätt och eftersom jag handlat det mesta färdiglagat (utom köttbullar) så blir vi mätta ändå.

Köttbullarna, ja! Jag har ett recept på julköttbullar som jag gör varje år. Små och runda ligger de på julbordet och väntar på att bli uppätna. I år blev de varken små eller runda, men goda ändå.

Ha en riktigt god jul och ta det försiktigt med julmusten!

Anledning

Finns det anledning till allt?

Nedan länk kan varmt rekommenderas! (Flash krävs på din dator)

http://klas.holmlund.nu/jul/

Äntligen!

Tänk att ett enda ord kan kopplas ihop med en enda person. Vem tänker ni på när man säger "Äntligen"?

Jag tänker på Gert Fylking, men jag skrev inte ordet äntligen för att prata om Nobelpriset i litteratur, utan att hur skönt det känns att den mörkaste dagen nu är förbi. Idag är det lite ljusare än igår och vips så börjar krokusen att synas i rabatten.

Ja, lite kanske jag går händelserna i förväg, men visst är väl våren härlig?

Idag gör jag sista praktikbesöket, i morgon är det avslutning på kursen som jag håller. Två veckors "ledighet" stundar. (Hur ledig man nu kan vara med två mycket söta och goa, men ändå små illbattingar. Tro nu inte att jag inte älskar dem, för det gör jag mer än mitt eget liv.)

I morse när jag klev upp och tände i kakelugnen såg jag till min förtjusning att Lillasysters utställning på kakelugnshyllan har vuxit. Jag kom hem från jobbet efter att småttingarna gått och lagt sig och först nu såg jag att Lillasyster gjort en fin ljusstake för julgransljus och en för värmeljus. De kommer att ha sina givna platser på julbordet! Jag ser framför mig hur stolt hon kommer att vara! Efter jul får de hoppa in i utställningsskåpet i hallen tillsammans med en kexchoklad som Håkan Hellström signerat.