Någon där uppe

Någon däruppe vill mig väl. Under bara några få dagar har jag vid två tillfällen fått finfin choklad.

Anthon Berg är inte fel, eller hur? Jag fick i fredags när vi hade julfest på jobbet en sort med riktigt mörk choklad fylld med olika kaffesorter. (Nu kommer antagligen min storasyster att stöna "men du dricker ju inte kaffe!" men det är så här att kaffe i desserter är helt OK, det kan till och med vara gott, men inte att dricka i en kopp eller mugg. Där ska det vara Liptons Yellow Label med mjölk.)

Dagen efter julfesten fick jag (i och för sig tillsammans med Storasyster och Gubben) en ask med praliner från Uppsalas bästa chokladkonfektmakare. Om vi tar en var om dagen räcker asken precis lagom fram till julafton är det tänkt.

Om de andra två undrar varför innehållet i asken inte räcker fram till julafton beror det inte på att jag kliver upp långt före de andra om morgnarna, eller att jag ibland har svårt att sova om natten.

De tre goda samariterna

Apropå föregående iakttagelse så läste jag just på en av våra stora kvällstidningars hemsida att Bono tillsammans med Bill Gates och hans fru Melinda blivit utsedda till årets personligheter och kallas av en ännu större tidning för de tre goda samariterna för deras outtröttliga arbete för de svaga i världen.

Jag undrar vad Linux- och Mac-användare i världen säger om det?

(Fast jag förstår att herr och fru Gates kanske arbetar mer för de som svälter och fryser än de som ändå har en dator.)

Skön ilska

Nu har en dokusåpa på TV3 och Sveriges Radio gjort mig riktigt, riktigt nyfiken. Storasyster och jag höll koll på Floor Filler på TV3 och i finalen spelades en låt där man gjort en riktigt spännande danskoreografi (stavas det så?). Några dagar senare spelades samma låt på radion. Givetvis måste jag kolla upp vad det var för musik och det visade sig vara gamla hederliga "Rage against the machine" med Killing in the name. Det var verkligen länge sedan jag hörde dem och lite förvånad att jag inte kände igen dem. Givetvis måste jag kolla upp texten till låten och "heja" vad skönt ilsken den är.

Orkar ni leta på CDON.com (i kategorin downloads) så kan ni höra smakprov på låten.

Texten hittar ni här.

Visst är det något befriande med den?

Falsk marknadsföring

Gubben påstår att jag förde falsk marknadsföring när vi var nygifta. Då sa jag aldrig att om maten på bordet inte räckte till hans bauta-portioner att han kunde ta några mackor för att fylla ut, utan jag gjorde mer mat istället.

Idag stekte jag pyttipanna lagom för två vuxna och två barn. (Vanligtvis brukar jag steka ett helt stort paket med pytt mför att gubben ska bli mätt. Det är nämligen en av hans favoriträtter.) På gubbens tallrik låg en i hans ögon sorglig hög med pytt och han var mycket sorgsen när han insåg att jag menade allvar med smörgåsarna. Till hans stora lycka ville inte Lillasyster ens smaka på maten, så han fick hennes portion också.

Sliutet gott, allting gott!

Julrushen

*bjällerklang, bjällerklang* Nu startar rushen på allvar. Om en halvtimme bär det iväg till stora köpcentret för att inhandla julmaten. Det gäller att stå först vid ingångarna när de öppnar så man slipper trängas för mycket. Sedan hem och städa. Så småningom jagar jag iväg Storasyster och hennes kompis Jimpan och Gubben att köpa gran. *hysteriskt bjällerklang*

Berörd

Jag sitter här vid datorn innan familjen stiger upp och fäller en liten tår. Jag läste just om att Håkan Hellström dedikerat sin nya skiva till en 13-årig kille han aldrig träffat, men läst om i tidningen att han mobbats så illa att han till slut kände sig tvingad att avsluta jordelivet. Killen skulle fyllt 14 år igår.

Det är inte för Håkan Hellströms skull jag fäller tåren, utan av empati för killen som hade ett helvete och inte fick hjälp från skolan. Så ska det inte behöva vara!

Men bra av "officiella personer" att använda sitt kändisskap för att belysa de små människornas utsatthet!

Studentliv

Idag kom antagningsbeskedet från Uppsala Universitet och jag kom in på kursen jag sökt. Nu kommer de trevliga funderingarna: Vilken studentnation ska jag gå med i?

Som mor till Storasyster så går jag kanske med i samma nation som hon. Då kan vi gå ut tillsammans, gå på nationsfik tillsammans, alla gasquer tillsammans, etc. Tänk vad överraskad hon kommer att vara när hon ser mig vartän hon går. Mor och dotter, hand i hand på nationen... Vilken underbar tanke!

Nu kanske jag ska sluta innan Storasyster får alltför hemska mardrömmar. Jag kommer givetvis att gå med i Skånelands nation. Det innebär att man betalar in till studentkåren, men man får inte del av det roliga studentlivet på nationerna. Det nöjet överlåter jag till de unga studenterna istället. Man vill ju inte känna sig som student-mormor, heller!

Julstjärna

Någon har satt upp en glittrig liten julstjärna på en liten gran längst med Fyllestigen. Det är en liten bit från tomtelandet, men det ser lite gulligt ut, säger Storasyster som sett det.

en vecka kvar

En vecka kvar innan det vänder och blir ljusare igen. I år kanske jag är mer galen än vanligt, men jag tycker inte mörkret är lika påtagligt som det varit andra år.

Hur som helst längtar jag till att se vintergäck, krokus och snödroppar sticka upp. Då vet man att våren är på väg på allvar.

Luciamorgon

Vad fin Luciamorgon det var i år på SVT. Det är sällan jag har tid att titta, men i år är Lill-killen förkyld och ska vara hemma från förskolan och då kunde jag passa på.

Jag ger i betyg detta års Lucia-morgon 4 pappersnäsdukar. Det var det som gick åt när jag tittade. (Jag har nämligen mycket lätt till tårar när barn och djur är duktiga.)

I år ger jag också extra plus till att man visade hur stolt man var över sin bygd. Vare sig man bor i Gottsunda, Bälinge, Olofsfors eller Gotland så finns det så mycket man kan vara stolt över och jag blir så glad när man visar det utan att göra det till att det är bättre än något annat ställe. Det är en ödmjukhet som är tilltalande.

Nu ska vi sätta fart och träna på vårt eget lilla Luciatåg. Det blir en Lucia, en tärna och en tomte och en galen mamma. Det låter väl lovande?

Trädgårdstomtarnas befrielsefront

Jag läste på svd.se att Trädgårdstomtarnas befrielsefront har slagit till i Skåne.

http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_11279886.asp

Hoppas de inte upptäcker vårt "tomteland" som vi har längst med Fyllestigen.

Bedårande

I år har jag kostat på småttingarna lite finare Luciaklädsel. Ja, för tjejer finns inte så mycket alternativ, ett linne är ett linne, men för Lill-killen finns mer att välja mellan. Lill-killen är tomte i år på förskolan och jag har köpt en lite finare tomte-dräkt. Igår fick han prova den och han är helt bedåååårande! Jag tror han tycker han är fin själv också, för han hade inte så bråttom att ta av den utan gick och kollade i spegeln några gånger. Det var helt klart värt de 130 kronorna extra mot en vanlig "tomte-pyjamas".

Det finns inte så mycket som verkligen gör vår Lill-kille lycklig. Han är för det mesta rätt nöjd med tillvaron, men att göra honom lycklig är betydligt svårare. Vi föräldrar däremot vi kan bli lyckliga ganska ofta, ibland för småsaker, ibland för lite större saker.

Jag kan fortfarande känna lycka när jag tänker på ett tillfälle i våras när Lill-killen ( då 5 år) gått själv på toa för första gången och klarat det galant. Då satte jag mig på huk på golvet och sa: "Vad du är duktig. Jag är så stolt över dig!". Då sprang han fram till mig, tittade mig djupt i ögonen och gav mig sedan en jättestor och härlig kram. Då nådde vi varandra till 100 %. Den stunden suger jag fortfarande ofta på som en fantastiskt god karamell. Ja, jag kommer nog att suga på den då och då resten av mitt liv, för närheten vi hade den korta stunden var så intensiv och jag vet inte om vi någonsin kommer att ha det igen.

Äventyr

Jag minns en seriestrip av Jan Berglin där en gubbe vill ha en utmaning. Han står vid Carolinabacken på sista april och ska klättra i motsatt riktning än studenterna som springer ner.

Idag känner jag mig som den gubben. Idag ska Filippa och jag gå på stan i julruschen andra helgen i december och inte nog med det. Vi ska äta lunch på McDonalds i lunchtid.

Är jag självmordsbenägen, kanske ni frågar er? Nej, men min storasyster är i stan i helgen (hon bor vanligtvis i Visby) och det vore fiffigt om hon får med sig julklapparna till kusinerna på Gotland när hon åker hem.

Nästa helg kommer svärfar från Jönköping och även då vore det fiffigt om paketen till småglinas kusiner i Jönköping är klara. Det är bara att klä på sig bergklättrar utrustning och ge sig ut i vimlet...

Barnhabiliteringen

Jaha, då var det bestämt då. Även Lillasyster ska få sin diagnos. Herregud! Hur mycket ska man bära på sina axlar? Även om själva diagnosen bara är några ord på ett papper och Lillasyster är densamma med eller utan denna diagnos så är det såååå tungt att som förälder att stå bredvid och inse att ens barn inte har eller någonsin kommer att samma förutsättningar än andra barn.

Inte i skolan, inte i arbetslivet, inte i familjelivet, inte...

Lojalitet

Vad gör man när man under en arbetslagsutbildning gör en lojalitetsövning och efteråt, när övningen visar att det inte är den solidaritet och lojalitet mellan oss kollegor som jag trott, inser att man inte längre har samma förtroende för sina kollegor? Kan jag lita på dem i svåra situationer, eller gör de saker enbart för egen vinning?

Det är svåra tankar i mitt huvud nu. Jag tror jag får sända iväg ett spännande vitt kuvert igen så känns det kanske bättre. (För er som inte vet så är "spännande vita kuvert" arbetsansökningar)

I morgon är en ny arbetsdag...

Choklad

Jag erkänner! Jag är helt galen i choklad! Håll en chokladbit framför mig och jag går som en kattunge efter ett snöre.

Tur att ingen kommit på det tricket (ännu)!

Reklamationer

Visst köper man ibland saker som man skulle vilja reklamera, lämna tillbaka och få pengar i handen igen?

Igår köpte jag en kvist mistel. Glad och förväntansfull hängde jag upp den i dörrhålet till vardagsrummet och ställde mig under den och väntade, men så lättlurad var inte gubben. Han gjorde till sport att på alla möjliga och omöjliga sätt kasta sig mellan hall och vardagsrum för att lura mig mistelns magiska kraft.

Hinner jag i morgon går jag tillbaka med kvisten...

Att shoppa

Idag skulle jag hjälpa en kompis att vara smakråd när han skulle ordna inköp av möbler till sin nya lya. Vid slutet av eftermiddagen hade vi bränt av åtskilliga tusenlappar. Det som slår mig är hur många det är i Uppsala som har massor med pengar att bränna av till jul på möbler. Tänk om handeln kunde ha som policy i december att sätta över 1% till välgörande ändamål. Då skulle det bli ännu roligare att handla och handeln skulle både på goodwill och gott om vinst i alla fall.

Nåväl, om en liten stund ska gubben och jag iväg till grannarna på julbord. Det ska bli roligt och dagen till ära har jag lagt ner mycket tid på att sminka mig. Slutresultatet jag ser i spegeln är ett mellanting mellan en transvestit och rysk turist. (Inget ont om ryska turister, men de sminkar sig ibland väldigt färggrannt.) Jag är så ovan att se mig sminkad, men om jag kan glädja andra vid julbordet så må det vara hänt!

Ha en skön lördagskväll!

Nu är mina fiskar varma

Ja, alltså godisfiskarna som legat i mina byxfickor. Jag kom ihåg dem först efter att tvättmaskinen börjat centrifugera den sista tvätten av den stora högen jag började tvätta igår.

I morgon är det underbara (?) fredag (se tidigare inlägg om denna veckodag) och på den kommer lördag då gubben och jag ska på julmiddag hos grannen. I morgon kommer svärmor över helgen och hjälper oss med småttingarna, så det gäller att utnyttja tillfället när det kommer.

Det snöar igen förresten. Små, små snöflingor faller långsamt ner. Gubben ville ut med fyrhjulingen och ploga, men jag tycker nog att det är bättre att ploga när snön har fallit ner än innan, men han vill ha en anledning att köra sin nya leksak. Jag kanske är dum som hindrar honom?

Muslort

I morse hittade jag en muslort på diskbänken. Gubben var mycket misstrogen och sa: "Hur 17 kan den ha kommit in, du måste sett fel!" Jag hittade i alla fall en liten, liten springa mellan väggarna bakom ett hörnskåp som är tillräckligt stort för en mus att ta sig igenom.

Bara min syster kan förstå vilken misstänksamhet jag numera hyser till köksregionen. Möss och råttor är en stor fobi och nu tycker jag att katterna ska upp till bevis! Gubben däremot anser att en musfälla säkert gör större nytta...