Idag när vi kom hem från inskolningen på korttidshemmet hann knappt Lillkillen in förrän han kräktes över golv och mattor.
Det kändes som en överraskning, om än inte så glad sådan.
Nu är det dags att gå och sova, för man har ju ingen aning om hur natten blir.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar