En liten tanke sänder jag till min mamma som skulle fyllt år idag.
Vi har en liten bänk och vid den har jag tänt ett litet ljus.
Det ser så fint ut i oktober-mörkret och jag tänker att hennes ande finns hos oss och sitter på bänken och filosoferar och tittar på alla stjärnorna, björkarna som rör sig och granarnas siluetter mot natthimlen. Hon kanske lyssnar till ljudet av vinden genom skogen, en ensam bil på grusvägen och en häst som gnäggar på avstånd. En av korna i hagarna längre bort har en koskälla. Man kan höra den plinga ibland när vinden ligger åt rätt håll.
Jag och Storasyster satt en stund på bänken i mörkret och tittade på stjärnorna och mindes hur hon var, saker hon sa och gjorde. Funderingar vad hon hade gjort idag om hon fortfarande var i livet.
Efter dryga 4 år kan jag för första gången känna att man kan sakna utan att det gör så förskräckligt ont.
Men det är fortfarande otroligt tomt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar