Min viktcoach har haft en veckas semester.
Då menar jag inte en veckas semester från viktcoachandet men ändå jobbat, utan hon har rent fysiskt varit på annan plats i Europa.
I morse slog det mig och min arbetskollega (vi kan kalla henne Pia) att hennes skåp var fullt av lådor med kakor och godis som kommit dit under denna vecka. Vi måste skynda oss att äta upp innan viktcoachen kommer och ser skåpets innehåll och sänder "onda ögat" mot mig.
Vi har kämpat hårt under dagen...
tisdag, september 30, 2008
måndag, september 29, 2008
Lyxliv
När man blir förvirrad
Prebus.
Ja, en del av er gissar vad jag ska skriva nu.
Idag när jag skulle köra hem från jobbet och Lillasysters förskola var den vanliga vägen hem avspärrad på grund av vägbyggen. Jag fick köra en lång omväg för att ta mig hem.
Detta gjorde mig lite stressad, för man har inte mycket marginal att ta sig hem innan Lillkillen kommer med skolskjuten. Att småprata med förskolepersonalen när man hämtar Lillasyster kan man glömma, det får man göra via kontaktboken istället. Lillkillen kan komma allt från 16.00 till 16.45. Man kan inte veta i förväg.
Nåväl, jag ringde upp Prebus klockan 16.00 och meddelade att jag antagligen inte skulle hinna hem än på en tio-femton minuter. Prebus meddelade lite trött att det inte spelar någon roll, för Lillkillen ska inte komma hem förrän 16.45 i deras papper. När jag berättade att det inte stämmer, i fredags kom Lillkillen hem precis efter 16.00 och att jag brukar köra som en biltjuv hem för att vara säker på att vara hemma när de kommer sa Prebus trött: "Ja, ja. Jag ringer väl chauffören då!"
Det är en märklig känsla att man som kund är besvärlig när man försöker vara hjälpsam...
Ja, en del av er gissar vad jag ska skriva nu.
Idag när jag skulle köra hem från jobbet och Lillasysters förskola var den vanliga vägen hem avspärrad på grund av vägbyggen. Jag fick köra en lång omväg för att ta mig hem.
Detta gjorde mig lite stressad, för man har inte mycket marginal att ta sig hem innan Lillkillen kommer med skolskjuten. Att småprata med förskolepersonalen när man hämtar Lillasyster kan man glömma, det får man göra via kontaktboken istället. Lillkillen kan komma allt från 16.00 till 16.45. Man kan inte veta i förväg.
Nåväl, jag ringde upp Prebus klockan 16.00 och meddelade att jag antagligen inte skulle hinna hem än på en tio-femton minuter. Prebus meddelade lite trött att det inte spelar någon roll, för Lillkillen ska inte komma hem förrän 16.45 i deras papper. När jag berättade att det inte stämmer, i fredags kom Lillkillen hem precis efter 16.00 och att jag brukar köra som en biltjuv hem för att vara säker på att vara hemma när de kommer sa Prebus trött: "Ja, ja. Jag ringer väl chauffören då!"
Det är en märklig känsla att man som kund är besvärlig när man försöker vara hjälpsam...
söndag, september 28, 2008
Spektakel
Tänk er Elin i Björken i en sportaffär. Ja, redan här kan ni ana något spektakulärt.
Tänk er sedan Elin i Björken i en pytteliten omklädningshytt.
Tänk er sedan Elin i Björken få av en alldeles för liten sport-bh över huvudet där tuttarna liksom hänger nedanför själva linningen på bh-n och armarna sitter i ett grepp i samma bh fast över huvudet. Armarna kan liknas som antenner där händerna lite sorgset viftar efter frihet. Eftersom Elin har så ont i axlarna finns där ingen styrka att komma loss.
Vad ska Elin nu göra?
Tänk er sedan Elin i Björken i en pytteliten omklädningshytt.
Tänk er sedan Elin i Björken få av en alldeles för liten sport-bh över huvudet där tuttarna liksom hänger nedanför själva linningen på bh-n och armarna sitter i ett grepp i samma bh fast över huvudet. Armarna kan liknas som antenner där händerna lite sorgset viftar efter frihet. Eftersom Elin har så ont i axlarna finns där ingen styrka att komma loss.
Vad ska Elin nu göra?
- Gå ut ur hytten och leta efter en expedit som kan hjälpa henne loss.
- Ropa på hjälp och se vem som kan komma och titta in och hjälp mig
- Sätta sig ner och fundera hur hon kan komma ur denna situation fortfarande med armarna över huvudet och tuttarna nedanför själva bh:n.
Det blev ingetdera av ovan beskrivet.
Jag fick en enorm fnissattack över min situation så jag fick nya krafter och kunde bända mig loss.
Efter denna händelse vågade jag inte prova fler sport-bh:ar i den affären, utan åkte till Twilfit och köpte en sport-bh med knäppen i bak istället.
För tänk om situationen i provhytten skulle återuppstå i omklädningsrummet på Nautilus.
Det kan jag ju bara inte riskera...
Tankekedja
Ibland virrar tankarna så man inte fattar hur de börjar, ibland ser man en tydlig kedja.
I morse såg jag att Rex Gisslén (som tidigare hade bloggen Universums Tråkigaste Blogg) skrivit att han väntar på att Triffiderna skulle anfalla.
*Poff* sa det i min skalle och vips var jag tillbaka på 1980-talet. Jag såg en fantastisk tv-serie som hette Triffiderna anfaller som var MYCKET roande.
Det fanns också ett riktigt bra band som tagit namnet från filmen The Day of the Triffids.
Movietrailer för filmen kan ses nedan:
På Youtube blev jag riktigt nostalgisk när jag lyssnade till låten "Wide Open Road" med the Triffids och en och annan tanke föll på Filmstudion i Uppsala, pojkvänner, första lägenheten, torsdagsnätter på Stockholms Nation och annat som hörde min ungdom till.
Varsågoda, lite av Elin i Björkens ungdom i en låt, Wide Open Road med the Triffids:
I morse såg jag att Rex Gisslén (som tidigare hade bloggen Universums Tråkigaste Blogg) skrivit att han väntar på att Triffiderna skulle anfalla.
*Poff* sa det i min skalle och vips var jag tillbaka på 1980-talet. Jag såg en fantastisk tv-serie som hette Triffiderna anfaller som var MYCKET roande.
Det fanns också ett riktigt bra band som tagit namnet från filmen The Day of the Triffids.
Movietrailer för filmen kan ses nedan:
På Youtube blev jag riktigt nostalgisk när jag lyssnade till låten "Wide Open Road" med the Triffids och en och annan tanke föll på Filmstudion i Uppsala, pojkvänner, första lägenheten, torsdagsnätter på Stockholms Nation och annat som hörde min ungdom till.
Varsågoda, lite av Elin i Björkens ungdom i en låt, Wide Open Road med the Triffids:
Rätt musik motiverar
Aftonbladet.se skriver idag om hur musik kan motivera i tex träningssituationer.
Det här är inga nyheter för oss på Stenkastet.
Redan när Lillkillen var liten och inte kunde sova så bra upptäckte vi att en viss sorts musik kunde få honom att sova hela nätterna.
Vi märkte också att Elvis Presley var en favorit för Lillkillen. Idag gillar han mer musik som tex Kanye West och annan musik som loopar.
Men för mig har the Hives betytt jättemycket när jag gått mina promenader.
Det här är inga nyheter för oss på Stenkastet.
Redan när Lillkillen var liten och inte kunde sova så bra upptäckte vi att en viss sorts musik kunde få honom att sova hela nätterna.
Vi märkte också att Elvis Presley var en favorit för Lillkillen. Idag gillar han mer musik som tex Kanye West och annan musik som loopar.
Men för mig har the Hives betytt jättemycket när jag gått mina promenader.
Träffpunkt Stenkastet
Hos oss på Stenkastet bor även tre katter, Happy, Love och Elvis.
Dessa små katter är införskaffade delvis för att hjälpa mig att hålla gnagarbeståndet på avstånd, men givetvis också för att jag är tokig i katter.
Gubben envisas med att kalla mig för katt-tant, själv föredrar jag att kallas Catwoman. ;o)
Hursomhelst verkar det som om Stenkastet har blivit en "ungdomsgård" för katter. Allsköns katter från när och fjärran samlas här och jamar och har sig. Det tråkiga är bara att de också ger våra katter stryk och "sprayar" allt som de kan tänka sig.
I morse kom Elvis hem lite slokörad, för någon hade rivit hans öra rätt illa och blodet hade runnit i hans ljus päls.
När katten Love glatt skulle skutta ner till ängen möttes hon av grannkatten (som är en mycket bestämd och revirtänkade Bengalkatt) och fick stryk och fick springa hem utan att ens hinna frukostkissa ute.
Gammelkatten Happy (Av Storasyster Amanda kallad Raggsockan) sitter mest på trappan och spanar. Hon gitter inte ens gå ut på gräsmattan.
Nä, så här får det inte gå till.
Dessa små katter är införskaffade delvis för att hjälpa mig att hålla gnagarbeståndet på avstånd, men givetvis också för att jag är tokig i katter.
Gubben envisas med att kalla mig för katt-tant, själv föredrar jag att kallas Catwoman. ;o)
Hursomhelst verkar det som om Stenkastet har blivit en "ungdomsgård" för katter. Allsköns katter från när och fjärran samlas här och jamar och har sig. Det tråkiga är bara att de också ger våra katter stryk och "sprayar" allt som de kan tänka sig.
I morse kom Elvis hem lite slokörad, för någon hade rivit hans öra rätt illa och blodet hade runnit i hans ljus päls.
När katten Love glatt skulle skutta ner till ängen möttes hon av grannkatten (som är en mycket bestämd och revirtänkade Bengalkatt) och fick stryk och fick springa hem utan att ens hinna frukostkissa ute.
Gammelkatten Happy (Av Storasyster Amanda kallad Raggsockan) sitter mest på trappan och spanar. Hon gitter inte ens gå ut på gräsmattan.
Nä, så här får det inte gå till.
Hjärtklappning
Hjälp!
Har jag missat biljettsläppsdatumet för finalen för Melodifestivalen 2009?
Det är knappt jag vågar slå upp ticnet för att kolla.
*pust* Blodtrycket kan återigen sjunka till sin vanliga nivå.
Biljetterna släpps inte än på någon vecka.
*phew*
Har jag missat biljettsläppsdatumet för finalen för Melodifestivalen 2009?
Det är knappt jag vågar slå upp ticnet för att kolla.
*pust* Blodtrycket kan återigen sjunka till sin vanliga nivå.
Biljetterna släpps inte än på någon vecka.
*phew*
lördag, september 27, 2008
Självkänsla nu?
Idag blev jag fotograferad i ett icke smickrande tillfälle. *Vips* så sjunker självkänslan i ett nafs när man ser bilden.
Senare åker jag till köpcentret för att veckohandla. Så fort jag kom innanför dörren kom en söt ung tjej med en lapp och satte i min hand. Det var från hårsalongen i centret och på lappen kunde man läsa:
Du behöver styling!
Vilken annan dag som helst hade varit helt OK med sådan reklam, men inte idag.
Självkänslan är nu nere på noll, men som man kan säga: Man måste nå botten för att få fast mark under fötterna.
I morgon ska jag inköpa lite träningskläder för mitt nya liv på gymmet...
Senare åker jag till köpcentret för att veckohandla. Så fort jag kom innanför dörren kom en söt ung tjej med en lapp och satte i min hand. Det var från hårsalongen i centret och på lappen kunde man läsa:
Du behöver styling!
Vilken annan dag som helst hade varit helt OK med sådan reklam, men inte idag.
Självkänslan är nu nere på noll, men som man kan säga: Man måste nå botten för att få fast mark under fötterna.
I morgon ska jag inköpa lite träningskläder för mitt nya liv på gymmet...
fredag, september 26, 2008
torsdag, september 25, 2008
Kan man dö av träningsvärk?
Ja, man kan undra.
Hur som helst har jag långt framskridna planer på att lägga mig samtidigt som Lillasyster. Jag kan ändå inte skutta runt...
Men det känns skönt!
Hur som helst har jag långt framskridna planer på att lägga mig samtidigt som Lillasyster. Jag kan ändå inte skutta runt...
Men det känns skönt!
Inga bad i vassruggarna år 2009
Idag har jag varit på Nautilus för första gången och tränat. Det var maskiner och speglar så långt ögat kunde nå. Nä, det är inte riktigt Elins stil, faktiskt.
Men jag hade en personlig tränare som gick med mig och instruerade mig i maskinerierna och hör och häpna, det var riktigt skönt!
Vissa muskler som jag har så ont i liksom slappnade av.
No more vassrugg for Elin 2009!
Nästa träningstillfälle blir på tisdag. Fortsättning följer alltså...
(Fast ni skulle skratta om ni såg mig nu, 8 timmar senare. Jag har sån träningsvärk! Det är skrattretande att se)
Men jag hade en personlig tränare som gick med mig och instruerade mig i maskinerierna och hör och häpna, det var riktigt skönt!
Vissa muskler som jag har så ont i liksom slappnade av.
No more vassrugg for Elin 2009!
Nästa träningstillfälle blir på tisdag. Fortsättning följer alltså...
(Fast ni skulle skratta om ni såg mig nu, 8 timmar senare. Jag har sån träningsvärk! Det är skrattretande att se)
onsdag, september 24, 2008
Naturskönt
tisdag, september 23, 2008
Kalaspinglor
Guu vad gulligt!
Kolla vad gulligt! Någon (och jag kan gissa vem) har ställt blommor på min arbetsplats. Det är ett under att hon hittade en ledig yta.
Tack!
Sen kom min jobbarkompis Pia med blommor också som jag ska ta med till mitt nya arbetsrum.
Tack igen!
Fundering
En fd jobbarkompis frågade förra veckan om jag skulle fylla jämt.
Nu kan jag inte släppa om hon trodde att jag i så fall skulle fylla 40 eller 50 år...
Nu kan jag inte släppa om hon trodde att jag i så fall skulle fylla 40 eller 50 år...
Födelsedag
Hur firar Elin i Björken födelsedag är en fråga jag fått av många av mina fans.
Jag börjar med att kliva upp ur sängen, klättra nerför trappan och kolla e-posten. Därefter en kopp té och skriva lite i småttingarnas kontaktböcker.
Men sen börjar det roliga:
Jag sätter på mig mina promenadkläder och går en halvmil med the Hives i mp3-spelaren innan jag går till jobbet. Visst är det lite imponerande? 6000 aerobics-steg innan 7.30. Hur många av er kan stoltsera med det?
Men nu börjar allvaret. Jag ska ta mig till jobbet och ta emot gratulationerna från massorna. Det kommer att bli ett digert arbete, men det ska nog gå.
Tack till Elisabet som mycket förtjänstfullt ringde till min telefon och sjöng för mig. Du var den första idag som sjöng gratulationssång.
Jag börjar med att kliva upp ur sängen, klättra nerför trappan och kolla e-posten. Därefter en kopp té och skriva lite i småttingarnas kontaktböcker.
Men sen börjar det roliga:
Jag sätter på mig mina promenadkläder och går en halvmil med the Hives i mp3-spelaren innan jag går till jobbet. Visst är det lite imponerande? 6000 aerobics-steg innan 7.30. Hur många av er kan stoltsera med det?
Men nu börjar allvaret. Jag ska ta mig till jobbet och ta emot gratulationerna från massorna. Det kommer att bli ett digert arbete, men det ska nog gå.
Tack till Elisabet som mycket förtjänstfullt ringde till min telefon och sjöng för mig. Du var den första idag som sjöng gratulationssång.
söndag, september 21, 2008
Kändisbröllop
Storasysters och min favorit från Melodifestivalen 2008 var BWO och nu har det blivit bröllop mellan sångaren Martin och hans flickvän kan man läsa i Aftonbladet.se.
Jag glömmer nog aldrig när Martin klev ut på scenen i Globen på Melodifestival-finalen som en gladiator, tjurfäktare eller vad ni vill och njöt av publikens JUBEL när de körde igång. Det var riktigt häftigt!
Ja, det var synd att BWO inte gick vidare till Eurovision.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
