Lättnad... eller?

Vad ska man känna mer än förvivlan, frustration och ilska när 42-åringen äntligen erkänt att han bragt Engla om livet?

Lite lättnad känner jag också. Lättnad att det klarades upp, att Englas familj ska få ro att sörja och att galningen inte går lös.

Men jag vågar inte försöka sätta mig in i familjens situation, eller vad Engla måste upplevt den sista stund i livet hon hade.