Idag åkte vi och klippte håret på Lillkillen hos en lokal frisör här i Bälinge. Hon har sin salong i sin källare och den ligger mitt i ett villaområde.
Det var en jättegullig liten frisör som klippte och det märktes så väl att hon var mån om sina kunder. Lillkillen behandlade som en prins, trots att han ylade som en hund mot fullmånen. Det var helt klart värt pengarna. Efter klippningen ville hon ge Lillkillen en glass från sin egen privata frys. Gulligt, eller hur?
Kan man inte försörja sig på att bara bo ute på landet? Det vore toppen, för jag börjar jobba på måndag igen. Det känns inte kul...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
man kan bo på landet, fullt frisk, och få bidrag om man säger att man blir nedstämt och sjuk av att arbeta, enl. någon av kvällstidningar i dag. det har ett par fått under tio års tid, för de vill inte delta i hetsjakten på stan.
Jo, fast jag tänker att få en inkomst som inte bygger på andras arbete.
Skicka en kommentar