10 år

Jag har precis fotograferat mig och sänt in en förnyelseansökan om körkort.

Jag ser verkligen inte klok ut på bilden, trots att jag hade duschat, tvättat håret och sminkat mig innan. Dessutom fick jag inte ha min brillor på mig. De tyckte nog att de var lite för mycket "rock´n´roll". :oP

Det är bara att gilla läget att det är så jag ser ut!

(Men stackars alla de som ska kolla på körkortet (som jag använder som ID-kort) under dessa 10 år)

En liten fundering kring framtiden

Jag var och hälsade på min gamla pappa på Årstagården. Jag ska inte prata så mycket om den kommunala omsorgen kring våra äldre, utan mer om en reflektion som jag fick under besöket.

I det allmänna rummet strömmade gamla slagdängor, jag skulle tro från 1940- och 1950-talen, med något årtioende felmarginal.

Hur som helst, reflektionen är:

Vad kommer att strömma ur högtalarna när jag är på ålderdomshem?

Säg att man på Årstagården resonerar att dessa människor hade sin ungdomstid runt just de år som musiken representerar. Då skulle man kunna tro att när jag läggs in för äldrevård att 1980- och 1990-talsmusik kommer att spelas.

Vad var modernt då?

Jo, dels fanns ju Ebba Grön, KSMB och Lolita Pop i den svenska musikvärlden.

Dels var det dansbandsmusikens guldålder! :-O (Typ Kikki, Bettan och Lotta)

Jag bleknar och blir grön om vartannat.

Tanken om en ättestupa är inte så dum, ändå!

Helskumt!

Ena foten är täckt med små, små fräknar, men inte den andra foten. Mysko!

Fredagskänsla

Något man tappar när man har semester är "fredagskänslan". Ni vet den där härliga känslan av ledighet som kan skölja över en. (Tyvärr varar den ju inte så länge)

Men det är klart: Just nu lever jag i semesterkänsla och har tappat veckodagarna lite. Det är rätt skönt det också.

Men för egna företagare finns väl knappt semester och definitivt inte fredagskänslan?

Gott humör

Lillkillen har sedan i går kväll varit på fantastiskt gott humör. Han skrattar så han kiknar, men vi andra står som frågetecken för vi har inte en aning om vad han tänker på. Vi känner oss lite utanför.

Men viktigast är att Lillkillen är på gott humör.

Det är lite svårare att hantera när Lillkillen är på uruselt humör och är arg och vi inte vet varför.

Finns det något mer smittsamt än barn som skrattar?

Väckarklocka

I morse vaknade jag av att Lillasyster kom och viskade alfabetet i mitt öra.

Det var gulligt och ett härligt sätt att vakna på.

Kaloriförbränning

Idag har jag satsat på att bränna kalorier.

1. Morgonpromenaden i rask takt
2. Sallad till lunch (iofs med bacon i, men det är tanken som räknas, inte kalorierna)
3. En smothie till mellanmål
4. En liten portion lasagne till middag
5. Grävt lite i rabatten
6. Dragit tistlar och rensat ogräs i 2 timmar

OBS! Detta är förutom den vanliga "jaga barn"-motionen jag får.

Jag är helt slut!

Grävlis

Nu börjar Grävlis att mucka gräl med mig.

1. Han har grävt stora gropar i min perennrabatt. När jag äntligen blivit av med hjorten kommer nästa rabattmarodör.
2. Han gräver gropar i vår gräsmatta. I och för sig är det inte golfgreen, men vi vill inte ha gropar överallt.
3. Potatisar har försvunnit i vårt potatisland. När Grävlis gräver där puttar han inte igen jorden, så de potatisar som finns kvar blir gröna.

Nä, Grävlis ligger lite risigt till just nu.

Tillägg:

5. I de gropar han grävt i perennrabatten har han BAJSAT. Nä, nu är det KRIG!

Blivande bankrånare?

Lillasyster och jag hade ärenden på banken idag. Det är inte ofta man går på bank nu för tiden, men ibland måste man.

Nordea på Bolandsgatan här i Uppsala hade byggt om och tagit bort de grindar som håller kunder på rätt sida av kassorna.

Under den bråkdelen av sekund det tar att titta ner mot väskan för att plocka upp plånboken hade Lillasyster blixtrat till och satte full fart in bakom kassorna och längst in i lokalen.

Jag stånkar efter som ett ånglok, plånbok, väska och vad jag hade fick jag slänga som balast för att hinna ikapp henne.

Kan tänka mig att bankpersonalen hade fingrarna på larmknapparna.

Som sagt, på en autismfamilj växer ingen mossa och fastnar inget damm. Alltid nåt!

Rask promenad

Å vad skönt att rensa bort natten med en rask promenad. 4,5 km på 50 minuter på grus och asfalt om vartannat.

Nu måste synderna (all mat på båten) rensas ut så att vågen går åt rätt håll igen.

Under promenaden hade jag ett mycket underhållande sällskap av Howlin´Pelle Almkvist i form av Sommarprogram från 2007.

Är ni intresserade att glutta på dörren till "världens bästa rockband" och till en "rockstjärna" (Pelle Almkvist´s ord) så kan ni ladda ner podversionen här.

Jag kan garantera 45 minuter av underhållning.

Viktigt vetande om Iron Maiden

Jag är lite sen, jag vet, men kan ändå inte låta bli att komma med lite "vetande" om Iron Maiden.

Bruce Dickinson, sångare i Iron Maiden, har många strängar på sin lyra.

Bland annat har han tagit OCN-poäng.

Tyvärr vet jag inte för vad, men ändå! :o)

Prylar

När man bestämt sig för en elektronisk pryl så kommer det alltid något nyare och bättre på marknade på direkten. Det är som en oskriven naturlag.

Gubben har precis beställt sig en bättre gps för hans och Lillkillens geogachande.

I dagens Aftonbladet.se kan man läsa om en gps som både är alkomätare (inte för att Gubben behöver det) och tv/DVD-spelare.

Coolt!

Ordning (?) är skapad igen

Igår kom småttingarna hem igen.

Glada och fulla av energi satte de sina föräldrar i rörelse. Det var som att få igång två rostiga diesel-lok.

Men efter en Lillkille-natt så är vi tillbaka i vanliga spår. Det känns både bra och chockerande.

Bra för att det är så skönt att ha småttingarna nära.

Chockerande för att vi på bara en vecka glömt bort hur nätterna brukar vara.

Ett stort plus är att det inte finns ett uns utrymme att tänka vare sig på Kikki, Bettan och Lotta eller Patrik Isaksson.

Solar plexus

Jag har fortfarande inte hämtat mig riktigt från dansbandschocken. I huvudet ekar Kikki, Bettan och Lotta trots att jag hela natten haft hörlurar med Elin-musik.

Vid frukosten i morse slog jag upp ett reklamblad för filmer som man kan beställa. Det finns rätt mycket nytt som är intressant.

Ivrig vände jag blad och....

*gaaaaah*

10 år med Patrik Isaksson!

Ett uppslag med Patrik med så mycket känslor, så mycket känslor...

Jag behöver en heldag med MP3-spelaren på i öronen för att få balans igen.

Resebilder

För er som inte orkar kolla på andras resebilden tipsar jag er att vänta till nästa uppdatering av bloggen. Detta inlägg handlar bara om vår resa.

Här står jag och kikar på.. ja, jag har ingen aning, men kolla lejonet på riksdagshuset. Vi kikar på samma sak, tror jag.


Kanske är det stadshuset i Stockholm vi tittade på?

Innan vi klev på båten geocachade Gubben en hel del. Här letar han i buskarna efter geocachgömma. Ni må tro att jag skrattade gott ibland. Det ser ju för roligt ut!

Här uppe på söder var det otroligt gulligt. Trots att det fanns en MYCKET trafikerade väg inte alls långt härifrån hördes inget trafikljud alls. Inte tänker man "Stockholm" när man ser denna bild?

Här är vi i Riga vid den stora saluhallen. Det är ombyggda zeppelinarhangarer som nu är saluhallar. Häftigt!

Inne i saluhallen såldes hur mycket mat som helst. Här är godis och nej, jag köpte ingenting.

En gullig tant som satt och läste i väntan på kunder.

Yummy! Kaviar.... 1 LAT är ca 14 svenska kronor.

Utanför fanns en stor blomsterförsäljning. Om ni varit på Vaksalatorg här i Uppsala och tycker att det är rätt fint, eller på Hötorget i Stockholm så var det ingenting mot detta.

Vid en vägg satt en annan gullig tant och väntade.

Rosa blommor

Blommor i mängder!

Givetvis geocachade vi i Riga också. Märkte ni? Jag sa plötsligt "vi". Ärligt talat så är det rätt roligt att geochacha när man är i främmande städer. Man kommer till platser man inte skulle komma till annars.

Vi blev lite fulla i skratt när vi såg skylten, men nu efteråt ångrar jag att jag inte gick in och kollade hur det såg ut därinne i sushibaren.

En park utanför Operan. De hade klippt gräser så perfekt längst med planteringarna. Jag slår vad om att de gått med en vanlig sax och klippt för hand på knä för att få det så perfekt.

Många hus var dekorerade med gubbar och gummor. De flesta barbröstade kvinnor, faktiskt, men det har jag ju redan skrivit om.

Alla möjliga stilar huller om buller.

Ett typiskt turistförsäljningsbord.

En liten gränd vid Svenskporten. Observera kanonen de murat in i väggen.

Broarna i Riga är fulla med hänglås. Gubben, som läst på via geocachingsajter, kunde berätta att det betyder tur för nygifta att låsa fast ett hänglås på någon av broarna.

När vi åkte hem fick vi ta oss igenom tullen i Riga bestående av tre trötta unga killar. Man kan undra om det var någon idé att ha passkontroll överhuvudtaget?

Från båten kunde man se hur de hanterar kol. Människor utan några som helst munskydd stod mitt i allt koldamm och skyfflade. Undrar hur deras sjukstatistik ser ut? Medelålder?

Gul, tjock rök. Jag undrar jag vad Lettland har för miljömål? De är ju trots allt grannar via Östersjön.

Så här såg det ofta ut. Jag sitter och bloggar och/eller smsar till vänner. Hemresan var mycket seg, dels för att det var just hemresa, men framför allt för att det spelades dansbandsmusik ÖVERALLT och då menar jag verkligen ÖVERALLT!

Åländsk skärgård. Bilden tagen någon minut efter att jag fått tillbaka kameran i morse.

Dansbandsmusik, ja! På soldäck på hemvägen spelade dessa grabbar upp. På utseendet tänkte jag att "YES!" något lite rivigare än "Fyra bugg och en CocaCola" som jag säkert hört 20 gånger under dagen.

Första låten var OK, andra också, men sen spårade det ut och de började spela dansband de också.

Jag skulle blivit misstänksam när jag hörde deras namn: Soldäckspiraterna. Namnet är ju inte direkt fräckt...

Storasyster Amanda föreslog i ett tröstande SMS att jag skulle ge efter, men undrar vad hon tyckt om jag kommit hem med en skiva med Kikki, Bettan och Lotta?

När vi kom ner till bilen på bildäck såg vi Lillebrors turnébuss. Undrar hur de överlevt dansbandsresan?

Var är relingen?

En dansbandslåt till och jag kastar mig över relingen! Jag vet inte hur många gånger jag hört "en papaya coconut" och"fyra bugg och en coca cola". Vi har en fristad i vår lilla hytt, men roligare kan man ha. Nästan 2 timmar kvar till att vi påbörjar bilresan hem. Men då kan vi välja själva vad vi vill lyssna till. Till och med Gubben bleknar när man öppnar hyttdörren och det strömmar in dansbandsmusik från korridoren.

Hyttpanik

Nu kan vi denna båt utan och innan. Gubben vill helst bara läsa bok i hytten, men jag blir så rastlös. I korridorerna spelas dansbandsmusik. Detkänns långt från Mando Diao och the Hives som jag tack och lov fick med mig i mobilen/mp3spelaren. I sällskapsrummen spelas bingo då många pensionärsgrupper är med på resan. Nä, nu vill jag hem till katterna. Småttinga kommer hem i morgon.

På hemväg

Utsikt från ett sjöfrukostfönster. Gubben och jag har ätit en bastant frukost. För mig var det löjrommen och laxen som lockade mestNu blir det skönt att komma hem igen till min egen sköna säng och till lite tv på kvällskvisten. Det blir också kul att titta igenom kamerans minneskort om nåt fastnade.

Endast tomten är vaken

Jag vaknade med ett ryck. VAR ÄR KAMERAN? Inte ett objektivlock så långt ögat kunde se. Kan ni inse min lycka när den fanns i skeppets information? Nu tänker ni säkert att det blev antagligen lite för mycket dricka igår. Visst tänkte ni det? Tyvärr gör jag er besvikna på den fronten. Coca cola är gott, men man blir inte onykter av det. 
Gubben sover, jag står på däck och fotograferar Mariehamns infart. Det blir skönt att komma hem igen.

God kväll

Med Gotland (?) i bakgrunden är vi på väg hemåt igen. Proppmätta efter smörgåsbord där jag satsade på löjrommen och laxen i vanlig ordning. Det blir nog tidig sänggång och kanske lite bokläsning innan man somnar. Vi är inga ungdomar längre.