En hemlighet

Jag är så himla glad, men det är en hemlighet varför. Jag får inte berätta förrän i morgon! Hur ska jag klara mig, för det sprudlar i mig att berätta!

Riksskatteverket

Idag har jag haft besök från Riksskatteverket på bloggen. Smickrande, men här hittar de inget att deklarera.

Stoooor kille

Som förälder har man vissa minnesstolpar i barnens utveckling som värmer extra mycket.

Lill-killen har en jättelös tand i munnen nu.

Jag är sååå stolt!

Pensionärsdokusåpa

Igår skulle Storasyster och jag kolla på Stjärnorna på slottet. Detta var under protest från Storasyster som betonade att det ju var "en dokusåpa för pensionärer".

Eftersom jag sett de två tidigare avsnitten kan ni ju tänka er hur jag reagerade, men jag lyckades övertala henne ändå att hålla mig sällskap i soffan.

Gissa nu vem av oss två som blev mest begeistrad av handlingen?

A. "Pensionären" mamman
B. Storasystern

Tummar och tår

Tack alla vänner som hållit tummar och tår för min skull under intervjun i eftermiddag.

Det kändes bra, men nu är det bara att vänta på besked.

Knasig i bollen

När jag för några år sedan hade islandshäst installad på en gård inte långt ifrån Stenkastet blev det vid ett tillfälle råttinvasion. Bonden som hade gården hade sänt alla sina nötkreatur till slakt och råttorna letade nya matställen. Vad kan vara bättre för en hungrig råtta än ett stall med all havre, betfor och andra godsaker som hästar slaskar runt med? (Råttor i ungefär i storlek av en vuxen människas hand + svans.)

Eftersom jag besitter en god portion råtträdsla blev mina besök i stallet jobbigare och jobbigare ju fler råttor jag såg, och jag såg MÅNGA. Varje dag!

Min häst tyckte heller inte om råttor och trampade ihjäl dem när hon kom åt i sin box, vilket jag kanske inte direkt uppskattade när jag skulle mocka och upptäckte döda och halvdöda råttor i halmen.

Inte heller bonden var speciellt glad över gnagarna och lät till sist Anticimex komma och lägga ut råttgift. Efter något dygn sänkte sig ett lugn över stallet och man såg inte ens en råttsvans. Mycket effektivt!

I morse när jag gick upp så tidigt och hörde vilket liv mössen förde i väggar och innertak bestämde jag mig att nu var måttet rågat. När jag hörde hur någon mus/sork släpade på något i innertaket tyckte jag det var lite väl äckligt. Så fort COOP öppnade stod jag där och köpte mig dubbel dosis med råttgift som min käre gubbe har lagt upp på kallvinden.

Nu återstår att se om det blir lugnare i huset.

Håll tummarna

I morgon bär det iväg på anställningsintervju. Det känns rätt bra och jag tycker det är kul att gå på intervjuer. Dels lär det mig personligen att marknadsföra mina egenskaper, dels så får jag större trovärdighet i mitt arbete som datortekshandledare att faktiskt vara i jobbsökarsituationer.

Hur bra skulle jag kunna förmedla en anställningssituation om jag själv inte varit på en på 10 år?

Vårtecken II

Långsamt men säkert kämpar krokusen upp ur krukan...

McDonalds

McDonalds har fått kritik för en leksak som hälsar på ett "otrevligt sätt"




Själv fotograferade jag en av våra trädgårdstomtar och fick en obehaglig överraskning.

Nu kan ni vara lugna, för det är kameravinkeln som luras. I verkligheten vinkar tomten på ett trevligt sätt, annan hälsning vore otänkbart att ha längst med Fyllestigen.

Tack och lov gör tomtar ingen skillnad på människor.

Sömnlös

Vad svårt det är att somna om när man vaknat mitt i natten. Inte ens ett stort glas mjölk och en kanelbulle kan få en i sömnläge. Resten av familjen ligger och sover, men här i arbetsrummet där jag sitter är det full rulle. Uppe i innertaket har mössen maratonlopp och katterna sitter på golvet och tittar upp mot taket och funderar lite hur de ska nå de små läckerbitarna.

Själv funderar jag på om jag ska ta en bulle till. En bulle extra kan väl inte göra skada?

Kakelugn

En kakelugn är inte bara för att ge värme och mys. Den är perfekt för att grilla korv och marshmellows en kylig lördagkväll.

Detta kan varmt rekommenderas!

Allting går

"Allting går"

Har ni hört det uttrycket? Jag har hört det oerhört många gånger sedan Lill-killen fick sin diagnos. Än oftare hör jag det när jag berättar att Lillasyster håller på att utredas om hon också har autism.

Nu låter jag kanske bitter, men jag är snarare trött att andra talar om för oss att det går så bra så när vi själva knäar av förtvivlan och har en ständig fråga som maler i huvudet: Varför vi?

För någon vecka sedan när jag berättade för en person att Lillasyster antagligen också har autistiska drag sade personen helt väntat: "Oj då, men allting går". Jag svarade då trött: "Nej, allting går inte!". Vad tror ni jag fick för reaktion?

"Jo, allting måste gå!"

Jag tror att människan är så programmerad att om man inser att det faktiskt finns saker som inte går att påverka blir det totalt kaos i tillvaron, det kaos vi för tillfället lever i.

Jag lutar mig på visdomsord:

Ge mig kraft att orka påverka det jag kan påverka, kraft att acceptera det jag inte kan påverka och ge mig insikt att förstå skillnaden.

Förspilld kvinnokraft

Nu är jag hur svettig som helst efter att städat lite här hemma. Nu sitter jag och pustar ut och funderar lite på varför jag blev så trött. Det kan bero på

a. Jag är mer otränad än jag någonsin anat
b. Det är smutsigare här hemma än jag någonsin anat
c. Att städa är en större fysik (och psykisk) ansträngning än man kan tro
d. Alla ovan alternativ i en gudomlig symbios

Hur som helst fick jag mig en tankeställare...

Fredag

Idag kommer Storasyster hem. Trots att hon är vuxen och har ett eget liv känns det roligt att hon kommer hem igen.

Navelsträngen klippte jag av helt för ett drygt år sedan när hon reste iväg till Kina, vilket också sammanföll med hennes 18-årsdag. Det var ett stort steg för oss båda. När hon kom tillbaka var det verkligen annorlunda och vi hade båda växt med vetskapen att hon nu var vuxen.

Nu är det bara en tidsfråga innan hon sätter eget bo och till dess uppskattar jag att hon bor under samma tak så jag får ha mina samtal och diskussioner med henne.

Jag återkommer vecka 3 om jag uppskattar träningspassen som vi förbundit oss att genomföra.

Vårtecken

Häromdagen köpte jag en kruka med krokus.

Visst är det skönt med lite vårtecken?

Hög puls

Nu finns ingen återvändo. Gympingkortet är betalt. Snål som jag är kommer jag nu att besöka allt jag kan som ingår för att få ut så mycket som möjligt ur det:

• Medelpass
• Aerogym (det låter som något ungdomligt. Där kommer jag säkert att platsa)
• Slowmotion (det är passet efter aerogym, antagligen ett pass där man kan pusta ut)
• Step up
• Seniorpass (+55 , här får jag fundera hur jag ska kunna slinka in, men det ska nog gå)
• Morgonpass
• Hatha-Yoga
• Styrkepass

Till sommaren kommer jag att se ut som Arnold Swartzenegger i bikini.

DET, kära vänner, blir en syn för gudarna!

En tanke som slog mig

Om månen är gjord av ost, vad är det för en gigantisk kossa som är lös i universum?

(Efter att jag tittat på Wallace & Gromit: Osten är slut)

Stadsflicka

Som utflyttad stadsflicka slås jag gång på gång hur vackert det är här ute. Det kan bli lite tjatigt för er läsare, men allt det vackra är rena, rama livlinan för mig. Annars skulle jag helt enkelt inte stå ut med jobb, funktionshinder i familjen, etc!

Bilden är tagen från ytterdörren. Klicka på bilden för att få den större. Bykstugan jag skrev om igår göms bakom den stora granen till höger.

Vattenbrist

När man bor så här långt ut på landet som vi gör får man vänja sig vid att ha egen brunn. Det finns både för- och nackdelar med det. Några fördelar är att vattnet är supergott mot inne i stan och att man får riktigt kallt vatten på sommaren i kranen.

Nackdelar är att man själv ansvarar för att göra vattenprover då och då och att om man har otur så tar vattnet slut.

Idag tog vattnet slut här på Stenkastet. Trycket i kranen blev i stort sett obefintligt och jag såg framför mig hur jag skulle få gå ner till den gamla tvättstugan på ängen där man för 100 år sedan kokade sin tvätt och med reumatiska fingrar skrubbade den med såpa mot en tvättbräda. I genomsnitt tvättar jag två maskiner med tvätt per dag, så ni kan säkert tänka er mina mörka tankar om just detta hushållsgöromål. Storasyster skulle få använda sina jeans minst två dagar i sträck!

Men tack och lov har jag en två-åring som gillar att utforska saker och ting. Efter en stund av mina mörka tankar om tvätt, tvättstugan på ängen och reumatiska händer hör jag hur det "klickar" i tvättstugan. Jag går dit och tittar och ser två-åriga Lillasyster i full färd med att sätta på och stänga av strömmen till vattenpumpen. När jag väl satt på strömmen till pumpen så att den fick ström i mer än en milliesekund så hade vi plötsligt tryck i kranen igen.

Så lätt stora problem kan lösas!

(Och Storasyster kan vara sin vana trogen att ha sina jeans endast en dag innan tvätt, men jag tycker om henne ändå)

Efter jul kommer...

... tider av ånger. Varför skulle man äta så himla mycket eller framför allt, varför rör man sig så lite när man är ledig?

Idag gick Gubben och jag på pulkapromenad med småglina för att röra oss lite. Det är lätt att sitta inne och titta på tv4 som vi äntligen fick vid 12-slaget i natt. Halvvägs fick jag för mig att vi ska gå över ett fält längs med skogskanten. Det visade sig att det var ca 30 cm med lössnö och för er som inte pulsat i lössnö dragandes på en 26 kilos pojke sittandes på en snowracer kan jag berätta att det var mer motion än jag räknat med. Väl framme vid nästa skogsstig var jag tvungen att sätta mig på en sten och FLÅSA. Strax efter kom gubben och flåsade som ett ånglok han också.

Men nu är vi alla nöjda med vår lilla utflykt. Glina är glada för de blev både glada och mätta (av snö) under promenaden och vi gamlingar kan känna oss tillfredsställda att vi fick upp lite fart på pulsen.

Fast om jag ska vara riktigt ärlig så hade vi nog aldrig kommit iväg om vi visste hur jobbigt det skulle bli...