Nu är det dags.
Katten Happy ska lämna jordelivet.
På lördag. Svårt. Jobbigt. Måste.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Elin i Björken på Stenkastet
Jag och min familj har ridit på "gröna vågen" och bor sedan några år ute på landet. I denna blogg kommer jag att skriva om vårt liv på landet, arbetslivet i stan och hur man överlever i vardagen.
Elin i Björken på Stenkastet
Profillänk på Facebook
Deltagare
Bloggintresserade
Länkar
- Kylskåpsmorsorna
- Elin i Björken på Twitter
- Riksföreningen Autism
- Föreningen Autism Uppsala
- Riksförbundet Attention
- FUB
- Storasyster Amandas twitter
- Storasyster Amandas blogg
- Storasysters pojkvän Peppe spekulerar
- Åsa Mitt I Världen
- Maria Thurés blogg
- Finnjonnas blogg
- Marcus Birros blogg
- Lilla Gumman
- Riotbrain
- Eurovision
Bloggarkiv
-
▼
2009
(542)
-
▼
maj
(53)
- Kattskrället Elvis
- Håll i hatten!
- Uppsalas bloggardrottning nr 1
- fint att vara chef
- Sommarlägret på Mossbylund
- Det här med autism
- Skola
- Tjyvar överallt
- Storhetsvansinne
- Loppcirkus
- Gör minst två mammor glada!
- Hjorten är tillbaka
- Läsinlärning
- Stenkastmode
- Tystnad
- Gaaaah
- Vad vill du göra?
- Hungrig som en jättestor varg
- Hungrig som en varg
- Nytt jobb?
- Citymail överraskar
- Dagens sista
- Stadsträdgården, en söndag i maj
- Glassigt
- Apropå viktcoachen
- Storasyster Amanda
- Eriksskolans särskola 10 år
- Nu är det över!
- Häftigt!
- Väder och vind II
- Svårt
- Väder och vind
- Undrar vad Maria Thuré skulle säga
- Ikväll
- Svårt
- Förvånande
- en chef i arbete
- Matlagning
- Eddie Izzard
- Annons
- Trekkies
- Learning by doing
- Kända släktingar
- kl 7.52 vid den enda öppna affären
- Olycka på Stenkastet?
- Om någon bryr sig...
- Vilken röra!
- Några bilder från 2 maj
- Sett på en vägg i Norrtälje
- Rysningar
- Otålig
- De sista självande dagarna
- Utflykt
-
▼
maj
(53)
Bubblor
3 kommentarer:
Fy. Jag har aldrig behövt avliva någon egen katt, däremot fick jag ta över en gång när min syster hade en katt som måste avlivas.
Man vill att ens vänner ska finnas kvar alltid.
Och gissa hur jobbet det blir att i förväg gräva hennes grav?
Va fruktansvärt.Jag som haren hund som är 14½ åroch man ser att han börjar bli trött. Ne-ej. Vilken hemsk dag du har att se fram emot.
Skicka en kommentar