Det här med autism

Det här med autism är konstigt även för oss som levt i en autism-familj i så många år.

Lillkillen till exempel var i höstas jätteduktig på att cykla. Han kunde cykla framåt, bromsa och svänga till både höger och vänster. Fartvinden blåste i håret under cykelhjälmen.

Efter vintern så vill han inte ens sitta på sadeln, än mindre ha fötterna på tramporna.

Vi är förundrade över det otroliga tålamod som Lillkillens skola visar när de tränar honom från början igen för att få honom att cykla.

Som skolan skrev i kontaktboken häromdagen:

"Lillkillen vågar nu sitta på sadeln men tycker det är lite för läskigt att sätta fötterna på tramporna. Men vår tappra Lillkille hade båda fötterna på tramporna i ungeför en halv sekund. Inte illa!"

Ja, ni kanske kan föreställa er vilket arbete och tålamod som läggs ner på autist-eleverna på Eriksskolan. Själv hade jag antagligen gett upp och hoppats på att "det skulle komma av sig själv", vilket det givetvis aldrig gör för en autist.