Ända sedan jag deklarerade att jag ska ha 3 sockerfria veckor började Storasyster Amanda att säga att jag borde dra ner på sockret redan då så det inte blir en så stor omställning.
Jag sa då lite kaxigt, att nej, under påsken ska man äta smaskens så det står härliga till. Dessutom ser jag dessa tre veckor som en härlig utmaning.
Idag, dagen före att utmaningen startar är jag inte lika kaxig. Redan när jag vaknade tänkte jag på kanelgifflarna jag köpte igår, på en kall CocaCola och allt annat gott.
Mina vänner: Följ mig längst vägen dessa tre veckor och ge mig så mycket stöd ni kan.
Förhoppningsvis är jag sockerbefriad sedan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Tänk så mycket klokt jag säger!
Ja och jag har precis för mej att mitt råd gick i samma nyans - detta blir en chock utan dess like... Jag hoppas det inte blir några viktigare möten på Ankeborg imorrn...Tänk om du dessutom varit PMS:ig.... och sovit dåligt...MEn jag ska peppa dej - hela dagen, intill tidens ände, eller vad man nu säger...Så som riktiga tvillingsjälar gör!!
Viktcoachen-->Bra! Synd bara att vi har geografiskt avstånd.
Skicka en kommentar