Lillasyster vet att hålla fart på sin mor

Plötsligt var Lillasyster dataplats tom. Var är hon?

Jag sprang runt i huset och letade, men inte i ett enda rum fanns Lillasyster.

Ut i hallen och räknade skor, de nya skorna och gummistövlarna låg i hallen, hon hade alltså tagit springskorna?! Jag hade inte hört att hon gått i dörren, men hon är ju så listig, hon hade alltså smugit ut?!

Ut till Gubben som står på en stege och målar huset mot vägen.

Nä, han hade inte sett till Lillasyster. Jag jagar ner Gubben från stegen så han får gå in i huset och hålla koll på Lillkillen medan jag springer ut åt andra hållet, mot skogen och letar. Jag misstänker nämligen att Lillasyster letat sig in i skogen till skogstjärnen. Hon vill så gärna leka vid vattnet där. I min inre syn har hon hoppat i vattnet, halkat och slagit huvudet i en av stenarna som sticker upp ur vattnet.

Nej, ingen Lillasyster där. Jag ropar jättehögt i alla väderstreck: LILLASYYYYSTEEEER!!!

Inget svar...

Nu börjar jag bli jätteorolig och försöker springa tillbaka till Stenkastet för att hämta mer hjälp. Det är inte lätt att springa i skogarna runt Stenkastet, för skogen är tät och har just inga stigar. Man måste hoppa över stora stenar och krypa under nedfallna träd. Granriset slår mig i ansiktet.

När jag kommer hem står Gubben och flinar:

-Du kollade aldrig i loftsängen. Lillasyster ligger och sover.

Och Lillasyster springskor, de låg kvar i kassen från skoaffären. Lillasyster ville nämligen inte ha de på sig. Hon ville ha sina nya, röda skor.

Man kan i alla fall säga att våra barn håller i gång oss. Det hade inte varit en omöjlighet att ovan beskrivet hade hänt.

På oss växer ingen mossa och fastnar inget damm!