Lillkillen undersöker numera världen med att knacka på saker och ting och lyssna till ljudet som blir.
Igår såg han Gubben böja sig ner och en kroppsdel visade sig som Lillkillen inte tidigare tänkt på: Gubbens bakdel.
Snabbt som en vessla tog sig Lillkillen fram och började knacka på Gubbens rumpa.
Inget ljud...
Lite hårdare knackningar gjorde heller inget ljud. Inte ens en Lillkilles envisa bultande...
Slutsats: Gubben behöver nog träna lite mer för att få en fastare skinka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Lillkillen är gullig han. Men lite ont gjorde det när jag satt och drack ur en flaska med vatten och han kom fram och "knackade till" flaskan så hårt han kunde. ;-)
Skicka en kommentar