Äntligen

Uppsala kommun erbjöd i våras alla medarbetare att teckna persondatoravtal, vilket jag nappade på.

I helgen la datorn av och jag har ringt supporten (eftersom man inte får laga själv när det är en kommundator). Nu ska en budfirma ta kontakt med mig för att föra datorn till Växjö för reparation innan den med budfirma kommer tillbaka till mig. Hur lång tid kan det ta?

Om Gubben lagade själv skulle det antagligen ta 30 minuter, men vi får stå för kostnaden själva.

*Suck*

Tillsvidare har vi kopplat ihop en gammal "trösk-dator" (den låter som en tröska och man får typ handveva den för att få igång den) till att min riktiga datorn kommer hem igen.

Elvis the Cat

Elvis har blivit kändis!

Unt´s läsarbild

Strömavbrott

uj uj uj! Vi tappade räkningen efter vårt 12e strömavbrott i går kväll. Denna gång var jag mer förberedd och hade fixat allt jag nedan räknat upp, men som tur var behövde vi inte detta.

Gubben ska få ett stormkök av mig i födelsedagspresent, för han skulle bli så ledsen om han blev utan mat vid längre avbrott.

Egensyfte

Efter veckans besök på Barn- och ungdomdshabiliteringen här i Uppsala har jag tappat tålamodet. Ju mer jag tänker på vad som sades, desto ilsknare blir jag.

Ja, jag vet att man kommer längre om man håller ett leende och trevligt utåtagerande, men när det inte räcker längre, då tappar man tålamodet. Här är jag nu!

Jag skulle kunna räkna upp rätt mycket som hänt sista tiden, men håller mig till att säga att min uppriktiga uppfattning är att Barn- och Ungdomshabiliteringen långsamt men säkert drivs till ett egensyfte och bort från att stötta "annorlunda" barn och familjer.

Igår när jag talade med en annan "annorlunda" familj fick jag bekräftat att det inte bara är jag som upplever detta.

Det är skönt att veta att man inte håller på att bli galen.... eller är det jag håller på att bli?

Yoga

Idag börjar yogan igen för terminen här i Bälinge.

Mina träningspass ser ut så här:

Torsdag: Simning på centralbadet
Lördag el söndag (beroende på väder): Stavgångspromenad
Söndag: Yoga i Bälinge bygdegård

Kanske om 350 år har jag fått lite kondition...

(Midjemåtten talar vi inte om. Summan av lasterna är konstant. Jag slutade med CocaCola, men tycker väldigt mycket om bullar...)

Plockepinn

Vi hade ett rejält oväder i onsdags natt. Redan på kvällen började lamporna blinka och vi förstod att det skulle bli strömavbrott.

Oerfarna lantisar som vi är tänkte vi inte längre än att strömavbrottet kanske blir en timme så där som det blir i stan. Det blev närmare 8 timmar. På 8 timmar hinner man göra slut på vattnet i vattentanken, man hinner bli sugen på både te och kaffe och barnen saknar frukostgröt.

Nästa gång jag misstänker att det blir strömavbrott tänker jag

1. Fylla hinkar med vatten att ha på toaletterna så man kan spola.


2. Värma vatten i termos så man kan få (snabb)kaffe och te på morgonen och barnen får gröt.


3. Ladda upp alla ficklampor ordentligt.

Men innan dess ska jag skaffa ett spritkök att ha till hands.

5 stora granar ligger över telefonledningen.

Rena, rama plockepinn i skogen.

Även Tomtestigen (fd Fyllestigen) har fått sin andel av nedfallna trän.

Läkarbesök

Jag har under de senaste åren fått klart för mig att jag har högt blodtryck. Detta leder till att jag ska göra kontroller lite då och då.

Igår var jag hos läkare för en kontroll och gjorde bland annat en EKG-undersökning. När den var gjort frågade jag: "Ser det bra ut?" och förväntade mig så klart att läkaren skulle säga: "Javisst".

Istället säger läkaren: "Nej, faktiskt inte! Har du känns smärta över bröstet på sistone?"

Herregud! Jag höll ju på att smälla av!

Det visade sig till slut att det inte var någon fara, men man hinner tänka rätt många tankar på de 20 minutrarna läkaren behövde för att konsultera sina läkarböcker.

Titta! Tårta!

Lillasyster börjar så smått att tala, vilket ger oss föräldrar stor glädje. Inte bara för att hon TALAR utan också för att det kan bli lite tok-roligt ibland.

Idag tränade jag upp Lillasyster att gå runt med kökstrasan och torka fläckar. Varje gång jag tog bort en fläck sa jag: Titta! Borta!

När Lillasyster fick bort en fläck sa hon: Titta! Tårta!

Våra småttingar är bra söta, de!

En lugn dag...

Idag började dagen lugnt.

Lugnt säger jag, för igår var den helt hysterisk. ca 80% av gårdagens tankar kretsade kring CocaCola och jag var på eftermiddagen heldarrig och tappade bort ord, etc. Skrämmande!

Jag blir bara mer motiverad att sluta...

Idag har jag "bara" en sprängande huvudvärk och längtar efter ett stort glas Cola. Den inköpa Lokan med Hallon/grapesmak får kämpa på för att ta Colans plats.

G Hen-->Den gubbe som slutar snusa är man inte speciellt närgången med...

Reklam

Här ute på landet finns inte mycket reklampelare av naturliga skäl. Det är rena, rama glesbygden.

I morse körde jag in till jobbet i stan och möttes av inte mindre än tre reklampelare inom liten radie i närheten av Kvarntorget där jag parkerar som alla gjorde reklam för Coca Cola.

Senare gick jag in på ICA för att köpa mig lite lunch och insåg att affären hade CocaCola på inte mindre än 3 olika ställen i affären.

Varför har jag inte sett det förr?

Frukt är inte godis!

Och en smörgås och ett glas mjölk tar inte bort suget på ett stort glas kall CocaCola...

Nyårslöfte

I år har jag avlagt ett nyårslöfte värt sitt namn. Jag är "Cocaholic", vilket innebär att jag intar stora mängder CocaCola.

Mitt löfte är att sluta med läsk och framför allt CocaCola.

MEN, kära vänner, jag har ett undantag. När jag går på krogen får jag dricka CocaCola eftersom jag inte just intar några alkoholhaltiga drycker.

Tänk vad förvånade mina arbetskollegor kommer att bli när jag föreslår "after work" 5 dagar i veckan....

Gott Nytt År!

Ha ett riktigt bra 2007!

Föräldrakraft

Som medlem i Föreningen Autism-Uppsala får man med jämna mellanrum hem en trevlig medlemstidning. I senaste numret tipsade man om en tidning vänd till föräldrar/anhöriga till unga med funktionshinder. Äntligen, är min tanke.

Jag hade för några år sedan reagerat på en artikelserie i Aftonbladet där olika kända föräldrar berättade vad underbart det är att vara förälder. Jag skrev då till Aftonbladet och bad de ta in åtminstone någon artikel om en förälder till funktionshindrat barn, för det är för det mesta ingen dans på rosor som de tidigare artiklarna beskrev föräldraskapet. Man möter problem man inte trodde fanns och det är lätt att tro att det beror på en själv och en oförmåga som förälder som problemen dyker upp.

För min egen del är det ett stöd och inspiration att höra hur andra familjer med "särskilda" barn löser vardagen och att det inte bara är vår familj som stöter på patrull i kommun, landsting eller i så "enkla" situationer som att handla i vanliga affärer. Ni som hängt med ett tag kanske minns situationen på Wedins i Gränby här i Uppsala? Vi kan fortfarande inte med att ens gå in i affären vare sig i Uppsala eller annan ort efter det.

I Tidningen Föräldrakraft tas ovanstående upp och det är verkligen så befriande att läsa. Annonser om hjälpmedel finns (jag såg i en annons en "parcykel" jag inte ens visste existerade som jag ska forska vidare om) och vanliga och kända personer får sina röster hörda.

För att komma till skott: Vad jag längtat efter en tidning som Föräldrakraft. Det ska bli spännande att få nästa nummer i min hand.

Enkel matematik

Gran + glitter+ 2 (autistiska) barn=Inferno

Men de hade roligt när jag vände ryggen till...


(Nu har granen åkt ut!)

Ur led är tiden

Jag fotograferade denna ljuva pensé Annandag jul 2006. Det är inte utan man funderar....

Ho ho-hoooo

Så låter kattugglan utanför vårt fönster nattetid...

Tondöv familj

Fick i julklapp lite nyta noter med bland annat svenska "schlagdängor". Under juldagarna har vi haft en lek "gissa låten" och till min förskräckelse kunde min familj inte höra vilka låtar jag spelade. "Sommar, sommar, sommar", "Sommartider Hej hej", "Somliga går i trasiga skor" var alla låtar de inte kände igen.

Hör det inte till allmänbildning att känna igen dem?

Detta innebär att de må träna än mer på låtarna och jag ställer upp och spelar på pianot med än mer energi...

Tröja

Lill-killen går i träningsklass i en särskola här i Uppsala. Varje dag tar skolan en bild och klistrar in i en skrivbok och så kommenterar man något som hänt under dagen.

Igår när Lill-killen kom hem från skola och korttidsvistelsen såg vi på bilderna att han har någon annan barns kläder. För en utomstående kanske det kan verka som en bagatell, men för oss är det hur tungt som helst att man på korttids inte ens bryr sig om att se till att barnen får sina egna kläder. Vad var vitsen med utskällningen vi fick vid första övernattningen att vi inte märkt hans kläder? Efter de hårda ord vi fick då har vi varit supernoga att märka kläderna, men det verkar inte ha någon skillnad. Inte heller verkar det gjort någon skillnad då Lill-killen kom hem med fel skor som var märkta med en annan pojkes namn.

Nu känns det tungt....

Att få jul

Visst är det väl konstigt?

Hur man än inser att man inte hinner få till allt det där innan jul, så kommer julen i alla fall.

I år ska det bli skönare än någonsin att få några dagars extra ledighet.

Tack tomten! Det blir bästa julklappen!