Utmaning

Idag har jag utmanat mig själv att inte äta sötsaker. Hittills har det gått bra, men hjälp vad jag är inprogrammerad att få i mig godis.

När jag kom hem från jobbet kom jag på mig själv med att titta in skåpet för att se om det fanns nåt gott innan jag började laga mat. STOPP!

När jag började med matlagningen och plockade fram stekpannan såg jag på bänken en halväten karamell. Den åker in i munnen. STOPP!

Efter maten går jag fram till skåpet igen för att få en sötbit på maten. STOPP!

HJÄLP! Det är ju rena reflexer för att få i mig sockersött.

Hittills har jag stått emot varje reflex. Undrar om jag klarar hela dagen...

Ekonomi

Klicka på serien så ni får se den lite tydligare. Berglin är så himla duktig på att hitta "mitt-i-prick".

Roligast tycker jag första rutan är. Precis så där tror jag att jag skulle se ut om det hände oss.

Serien är hämtad från www.svd.se

GPS

Här hade jag skrivit ett låååångt och roligt inlägg om hur jag lyckades köra vilse trots GPS-teknik.

Tyvärr kunde blogger inte publicera det av någon anledning och hela inlägget raderades istället.

Så kan det gå!

Tisdag

Vad har hänt idag, då?

Jo, dagen började med att jag var ensam hemma med småttingarna. Och det säger jag er, det är en utmaning att hinna med både barn och en själv innan skolskjuts kommer. När man sedan sitter i bilen in till stan kommer man på allt man glömt hemma.

Väl på jobbet var det flätorna igen som fick uppmärksamhet. INGEN kommenterade mina snygga Diesel-Converse. Om jag tar ut flätorna till i morgon och flaxar med fötterna kanske någon ser dem?

Varför hade jag då klätt upp mig med skor och flätor?

Jo, jag har nu suttit i en OCN-panel. Det var jättespännande! Och inte nog med det: En OCN-gubbe hade ryggskott, så gissa vem som fick sitta sekreterare?

Jepp, det var jag! Det kändes verkligen som ett hedersuppdrag som jag är stolt över.

Under panelen skapades nya kontakter med Solna kommun och Migrationsverket. Kul!

Det här kan bli nåt!

Flätor

Idag hade jag två flätor på jobbet. Det väckte mycket uppmärksamhet.

I morgon ska jag ha både flätor OCH mina Diesel-Converse.

DÅ får vi se på uppmärksamhet!

Vad hände?

Jag hade fem långa, sköna dagar av ledighet och *poff* så är de slut.

Vad hände?

TV-program

Hur vidrigt kan ett tv-program vara? Jag tror gränsen går vid Sanningens Ögonblick som visas idag. Det är verkligen "förnedrings-tv".

Tur jag har en fjärrkontroll, för jag tänker zappa långt från kanal 5 ikväll.

Flämt!!!!

Detta, mina vänner, är bildbevis på att hjorten under natten varit endast ett fåtal meter från mina tulpaner.

Frågan är om jag kan åka och jobba i morgon, eller ska jag vara hemma och vakta mina små telningar? (Då menar jag tulpanerna)

Ett ljus

Ikväll tänder jag ett ljus i trädgården för min stallkompis Maud som gått bort i cancer.

Jag har min egen minneslund för nära och kära som jag tänker på.

Det är jätteskönt att sitta på bänken och filosofera och tänka ljusa minnen om de man saknar.

Ungefär en halvmeter bakom den röda krukan har jag idag planterat en pion. Till höger om bänken (utanför bild) har jag planterat ett kastanjeträd. I min fantasi kommer det att bli oerhört vackert om si så där 20 år när jag går i pension.

Sitter man på bänken är detta vad man ser:

Vad säger..

Konversation mellan mig och Lillasyster:

Jag: Vad säger vovven?
Lillasyster: Vovov!

J: Vad säger katten?
L: Mjau!

J: Vad säger bilen?
F: Blumblumblum! (Lillasyster kan inte säga "R", hon byter ut dem mot "L")

J: Vad säger mamma?
L: PLUUUUUTT! (och så skrattar Lillasyster så där så hon nästan gurglar)

Jag får nog tänka mig för här hemma hur jag beter mig.... :o)

Ny musik?

Duffy är en ny härlig sångerska.


Men visst låter hon som 80-tals Carmel?

Våg-koll

HA! Jag visste det!

Aftonbladet.se står på min sida i kampen mot vågen.

Plocka blommor

Lillasyster har upptäckt "plocka blommor":nas underbara värld.

Plötsligt är hjorten ett mycket litet hot mot mina tulpaner.

Penséer, bellis, violer och annat jag planterat ser mycket luggslitet ut, vi får se om de klarar att hämta sig.

Hittills står tulpanerna intakta.

Jag återkommer med tulpan-rapporter.

Resultat

Det visade sig att promenaden, som vanligtvis brukar ta 1 timme och 5 minuter, gick på 45 minuter.

Min tolkning är att jag fått upp både styrka och kondition, men jag var riktigt, riktigt svettig när jag kom hem.

Det här går ju inte!

Jag tränar och tränar och ända visar vågen att jag går upp?!

Det måste vara så att fettet omvandlas till muskler som väger mer än fett, hur ska man annars tolka det?

Nu ska jag ut och promenera lite i morgonsolen och fåglarnas sång. Alltid gör det nåt!

kort rapport

Jag har varit och storhandlar och passade på att köpa Melissa Horns skiva.

Nuförtiden är jag rätt svårimpad av Rocks. Borde man inte hålla sig framme med ny musik och film om man jobbar i en sån affär?

Melissa Horn

OJ! Såg Nyhetsmorgon på TV. Melissa Horn var gäst och uppträdde.

Ibland blir men helt betagen utan att riktigt kunna sätta tummen på vad det är, och det blev jag!

Rösten, den unga flickan, texten, musiken...

Följ länken och lyssna själva...

Djupdykning

I förrådet under vår trappa (det är vårt enda förråd eftersom vi inte har något garage ännu) har det varit kaos.

Enligt Wikipedia är kaos inte liktydigt med oordning inom naturvetenskapen, utan i stället en benämning på en särskild form av ordning där en liten förändring i begynnelsevillkoren kan orsaka en drastisk förändring vid en senare tidpunkt.

I vårt fall har det varit förenat med livsfara att öppna dörren till förrådet och ännu mindre möjligt att hitta det man vill ha och som man tror finns där inne.

Men nu är det andra bullar!

Jag tog mod till mig och öppnade dörren. I baksuget som skapades när jag öppnade dörren flög en katthårstuss ungefär stor som en basketboll rakt i ansiktet på mig och försökte hitta vägen ner i luftstrupen. Antagligen hade den som mål att kväva mig.

Efter katthårstussen kom lavinen. Det var påskkransar, det var lådor med värmeljus ända från tiden då min pappa sparade ljus, det var nätverkssladdar som slingrade sig runt min hals, det var sovsäckar och små barntält från IKEA. För att inte glömma metalldetektoren och en låda med gamla modem och hårddiskar som Gubben tänkt att det kan vara bra att ha.

Men de hade inte en chans. Jag är svaret på Modesty Blaise och Indiana Jones (fråga bara min gotländska syster) och jag räds ingenting. Inte ens banankartonger med osorterade frimärken (som jag tack och lov inte hade i förrådet) kan få mig att darra.

Nog om detta. Ni förstår nog att jag städat förrådet under eftermiddagen. Det var inte så märkvärdigt, bara man kom igång.

Lillkillen

Lillkillen har kommit hem från korttids igen. Han är så himla glad att få springa runt här hemma och "gugga" som han brukar.

"Gugga" är den benämning Storasyster Amanda och jag hittat på som beskriver dels Lillkillens ljud, dels hans aktiviteter i samband med ljuden. Ni får själva fantisera vad han gör när han "guggar".

Trött

Inte visste jag att CocaCola kan ta så på krafterna. Hur som helst är både Gubben, jag och Lillasyster riktigt, riktigt trötta.

Kul kommentar från kasen igår:

"Jag såg dig och en kille i hagarna för någon helg sedan, men det var inte din man. Har du en älskare?"

Hi hi! Det var Gubbens jobbarkompis som man menade. Jobbarkompisen är väldans duktig på att fotografera. Vi var på fotosafari.

Kul att man är samtalsämne i bygden... :o)