PLASK

När man är 7 år, hemma med mamma för att man är febrig och sjuk så får man göra roliga saker.

Idag får Lillkillen ha vattenlek i handfatet. Det är bra, tycker Lillkillen. Det är bra att pappa är på jobbet, för då får man ha vattenlek inomhus. Det får man inte när pappa är hemma.

Snart ska mamman (dvs jag) sätta stopp för vattenleken och börja torka. Observera att det är vatten ÖVERALLT!

Trots merabetet är det så härligt när Lillkillen är lycklig. Nu gäller det bara att få rummet och hallen utanför torrt innan Gubben kommer hem. Allt bevis måste bort....

*pip*

*PIP* Jo, jag lever.

Jag har bara grottat ner mig några dagar. Det får man tillåta sig ibland när det känns tungt. Men även denna gång hade jag flytkraft att komma upp till ytan och hämta luft.

I morgon kommer läkaren på barnhabiliteringen tillbaka. Då får vi förhoppningsvis mediciner till Lillkillen för hans epilepsi.

Ja, så är det! Lillkillen gjorde sin EEG den 28 jan. Vi fick diagnosen den 5 februari och förhoppningsvis får vi kontakt med Lillkillens läkare i morgon så att vi får ut mediciner. Då har det gått 16 dagar sedan undersökningen. Lillkillens läkare jobbar inte heltid och barnhabiliteringens andra två läkare vågar (ja, det är ordagrant vad läkaren som lämnade diagnosen sa) inte skriva ut mediciner till varandras patienter.

Man kan resonera så här: Lillkillen har haft obehandlad epilepsi så länge att några veckor extra inte spelar någon roll. (Så verkar barnhabiliteringen resonera)

Jag resonerar så här: Lillkillen har haft obehandlad epilepsi så länge att det är vårt ansvar att han får den medicinerad så fort som möjligt.

Det är väldigt lätt att bli irriterad på Landstinget.

Tung natt

Det känns fortfarande som en tung blöt och kall frottéhanduk i själen efter Lillkillens nya diagnos.

Jag vet att det är samma Lillkille som förut.
Jag vet att nu kan han ju få hjälp.

Men fortfarande tycker jag att en enda diagnos för vår söte, snälle, underbara pojk skulle räcka och bli över. Jag vill inte att han ska ha så mycket!

Man måste nog vara förälder till ett multidiagnostiserat barn för att förstå.

Nu väntar en arbetsdag framför mig på en arbetsplats som inte kännetecknas av arbetsglädje.

Tungt!

Hur mycket kan en 7-åring bära?

Läkaren på barnhabiliteringen ringde just. Hon berättade att den EEG som gjordes förra veckan visade på epileptiska förändringar i Lillkillens hjärna.

Räcker det inte med infantil autism, grav utvecklingsstörning, hyperaktivitet och förkylningsastma?

Ska våran Lillkille behöva ha epilepsi* också? Hur mycket klarar han av att bära? Jag känner en sån oerhörd sorg för varje diagnos han får.

*Men läkaren sa att vi skulle ta det lugnt. Det är barnet och inte EEG man behandlar.

Schlagerfest!

*wohooo* Storasyster och hennes kille kommer på lördag för att kolla på schlager-slag 1. Jag planerar för stor fest med buffé och cider i champagneglas. Gubben mumlar nåt osammanhängande när jag pratar om lördagen. Ord jag uppfattat är "Äsch!", "Bara maten är god", "Tänker ni kolla i vardagsrummet?".

Även Farmor och Farfar kommer, men de kommer (nog) inte för att det är Melodifestival, utan för att träffa barnbarnen.

Så lägligt!

Då kan vi andra rösta på "våra" bidrag i lugn och ro.

För den intresserade kan man redan nu rösta på en lista på Aftonbladet.se

Gråtmild

Gubben ringde hem och hörde mig sniffa och snörvla i telefonen:

"MEN! Vad tittar du på för TV-program nu?

Jag: "Reklamen för Hjärt- och lungfonden."

Den här gråtmildheten tror jag att jag ärvt av min mamma...

Rädsla

Idag åker Gubben till SLU i Umeå. Innan han åkte sa jag med skarp röst:

"Jag blir skitsur om du störtar med planet!"

Gubben: "Jag är inte rädd för dig. Om planet störtar så tror jag att jag är tillräckligt skadad."

Väntan

Idag borde sjukhuset här i Uppsala hinna med att titta på den EEG-registrering man gjorde på Lillkillen förra måndagen. Då får vi besked om han har epilepsi eller inte.

Jag är rätt övertygad att han INTE har det, men man kan ju aldrig veta.

Viktigt möte

Hur kan ett möte göra mig så uppspelt?

Gubben frågade igår: Vad är det för ett möte som är så viktigt att du ordnar barnvakt när du egentligen VABar* (vårdar sjukt barn)?

Jo, jag ska träffa ett gäng enhetschefer inom Uppsala kommun som undrar hur man kan använda OCN i deras verksamhet.

Jättekul!

*Jag har inarbetade timmar som jag tar ut idag när jag vårdar sjukt barn. Jag har inte anmält till försäkringskassan. Därför bidragsfuskar jag inte när jag ordnar barnvakt 2 timmar och åker på mötet.

Läkarbesök

Tack alla som varit oroliga för Lillasyster.

Jag kan meddela att läkarbesöket på Husläkarakuten gick bra. Lillasyster skötte sig exemplariskt och tyckte det var mycket intressant med både svalgprov och stick i fingret.

Tack och lov inget som behöver pencillin (hur skulle vi få i henne det?!) utan vi får vänta ut viruset.

Sov gott!

Reggae-girlie

När jag kom hem från jobbet idag fick jag en smärre chock. Lillasyster långa, långa hår var förvandlat till rastafari-frisyr. Dock bara en rasta-klump som gått ända till hårbotten, men ändå.

Nu är jag rätt säker på att Lillasysters tanke inte var rastafari, utan hon är mer för traditionella flätor och sidenrosetter.

Det tog mig en bra stund att borsta ut håret och både blod, svett och tårar från Lillasyster. (Kanske inte så mycket blod, men svett och tårar)

Lillasyster har verkligen fått erfara: "Vill man vara fin får man lida pin." Å andra sidan är hon nu söt som en gammaldags prinsessa i en sagobok.

(Konstigt att Gubben inte märkt nåt på hela dagen han varit hemma med Lillasyster)

Knyta band

Lillasyster tycker att jag är värsta idolen. Jag lovar, ibland känns det som om hon dyrkar mig. Det är i och för sig rätt smickrande, men också lite oroväckande.

Därför är Gubben hemma och VABar (vård av barn) idag. Därför är Lillasyster hysterisk.

I slutändan kommer det säkert något gott ur att vi tvingar Lillasyster att bryta banden med mig. Eller?

Själv får jag träna på impulskontroll av mina moderskänslor.

Leende

För första gången sedan i fredags möttes jag av ett stooooort leende av Lillasyster.

Det måste väl betyda att hon är på bättringsvägen?

Lillasyster och Lillkillen

Jag tycker INTE om när Lillasyster (eller Lillkillen) är så sjuka som Lillasyster var igår. Idag verkar hon lite piggare. Hon orkar åtminstone sitta upp, vilket är ett stort steg framåt.

Idag är Lillkillen ynkepynk. Han har haft astma-attack i natt och är rätt hängig. Tack och lov har han inte Lillasysters höga feber.

Stackars!

Nedräkning

Nu är det en vecka kvar till första deltävlingen i schlagern.

*woohooo*

Efterlysning!

Var hittar man en tröja som denna?

Trädgårdsdrömmar

Nu börjar trädgårdssäsongshetsen. Aftonbladet.se skriver en lång artikel om vikten att börja planera redan 3 månader innan trädgårdssäsongen börjar.

Vi har haft 4 år på oss (sedan vi flyttade in i huset) men tror inte att vi blir klara på många, många år.

Men vill man kolla in lite ktichiga växter till trädgården är det på Rosenlust man ska leta. Det är rena rama trädgårdsporren!

Det var det värsta!

Jag ringde sjukvårdsupplysningen för att höra hurdan inkubation influensan har. Jag borde nämligen hälsa på min pappa på Årstagården. Det visade sig att det var ju inget att tänka på.

MEN, förstår ni, när jag berättar att jag suttit med Lillasyster 4 år med hennes höga feber en stor del av natten frågar sköterskan: Är det ditt barn eller barnbarn?

BARNBARN??????!!!!

Det här är svårt att svälja...

Det här med stavgång

Det här med stavgång har fått ny infallsvinkel.

Igår när jag var i Stockholm på ett möte ramlade jag rätt olyckligt i en trappa. Det var ett klassiskt fall med armarna rakt upp i luften och jag liksom föll som en fura.

Nåväl, i fallet lyckades jag stuka ena foten och det gör stundom riktigt ont.

Gissa vem som anklagar mig för att hitta på för att slippa gå med stavar?

Stackars Lillasyster

De ringde från förskolan igår. Då hade Lillasyster fått 39,4 grader i feber och på den vägen är det.

Nattsömnen har väl varit så där. Det vet man ju själv, man sover ju så dåligt när man fryser och svettas om varannat.

Men när klockan var 20 över 4 tyckte Lillasyster att det fick vara nog!

Då klev vi upp och sitter nu och tittar på Fem myror är fler än fyra elefanter.

Det är lite mysigt, trots allt.